Ösmos historia

Den plats där Ösmo ligger idag var betydelsefull redan under förhistorisk tid. I modern tid dominerade jordbruket och de stora gårdarna, men på 1950-talet förändras Ösmo och byggandet tog fart. På 1970-talet byggdes nuvarande centrum.

Förhistorisk tid

Området runt Gryt och Nyble har haft en strategisk betydelse under förhistorisk tid. Här löpte flera vattenvägar samman. Redan på stenåldern, för cirka 4 000 år sedan, bodde människor här vid strandkanten. Senare, under bronsåldern, knackade man in skepp, solkors och skålgropar i berghällarna vid Gryt. Förhistoriska boplatser är svåra att lokalisera ovan jord, men vid Gryt finns skärvstenshögar som brukar ligga vid boplatser. Skärvstenshögar är en sorts sophögar som oftast innehåller sönderbrända kokstenar, krukskärvor och måltidsrester. I åkern vid Ösmo Plantshop har man grävt ut ett hus från äldre järnålder. Huset är idag rekonstruerat vid Körunda.

Att det bott människor i området även under järnålder visar ett stort antal gravfält från de cirka 1000 år som tidsperioden omfattar.

Kyrkan

När det var dags att bygga en kyrka valdes den plats som sedan länge varit centrum för människorna i trakten runt omkring. Hit kunde man lätt ta sig med båt och här var man sedan tidigare van att samlas – kanske till ting eller blot.

Den äldsta stenkyrkan uppfördes under 1100-talets senare del. Kyrkan moderniserades på 1300-talet genom att det gamla koret revs och ersattes med ett som var både högre och bredare. Kyrkan fick i stort sett sitt nuvarande utseende under 1400-talet. invändigt är kyrkan utsmyckad med kalkmålningar som tillkom strax efter 1400-talets mitt. Målningarna är utförda av Albertus Pictor – medeltidens mest berömda kyrkomålare.

Målningarna bekostade till stor del av Brita Olofsdotter Tott på Hammersta som ”tack” för att hon benådades från sitt dödsstraff för högförräderi. Hon hade spionerat på Sverige för danskarnas räkning. Brita var gift med kungens rådman Erengisle Nilsson.

I kyrkan finns bland annat det Törnflychtska gravkoret. Den första som begravdes där var kommersrådet Olof Törnflycht på Nynäs, död 1713. Det finns också ett stort antal processionsvapen. Klockstapeln invid kyrkan är från 1794.

Storgårdarna

Vansta

På Vansta gårds ägor fanns fram till 1600-talet en by med fyra gårdar. Byn förlänades till Mattias Biörnclou, en av sin tids mera betydelsefulla personer. Han byggde sätesgården och byns fyra gårdar avhystes. Gården har efter Biörnclou bland annat ägts av släkterna Olivercrantz, Liljeroth, Waernfeldt, Hildebrand, Nerman och Toll. År 1925 köptes gården av kapten Björn Barkman som sålde gården vidare till dåvarande Ösmo kommun 1963.

Den nuvarande huvudbyggnaden, som är privatägd, uppfördes 1790.

På Vansta gård bodde en tid i slutet av 1600-talet en gårdsskrivare, som skulle bli mycket berömd. Det var Christoffer Polhem som senare kom att kallas ”den svenska mekanikens fader”.

Marken ägs av Nynäshamns kommun. En del arrenderas av Sorunda Ridklubb som bedriver en omfattande verksamhet.

Körunda

Förste kände ägaren till Körunda är ”riksens skrivare” Johannes Fredebern som på 1430-talet innehade ”Körende”. På 1540-talet ägdes gården av en Botilda Jönsdotter. I början av 1600-talet ägdes Körunda av Wollmar Yxkull och senare av hans son Didrik Yxkull. Släkten Yxkull ägde också Djursnäs gård. Didrik Yxkull sålde gården till hovrättsassessorn Håkan Skytte. Under hans tid, 1636, bestod gårdsfolket av fyra drängar, fyra pigor, en smed och en fiskare. Efter Håkan Skyttes död ärvdes gården av sonen Lars Skytte.

År 1809 inköptes gården av kapten Adolf Fredrik Ström. Åkerarealen var 43 tunnland och ängen 61 tunnland. 1905 såldes gården till justitierådinnan Fanny Hernmark som påbörjade en ombyggnation av gårdens byggnader. Arbetet fortsattes av Nils Ankarcrona som förvärvat gården 1912. Manbyggnaden utökades både åt norr och söder, hela inredningen gjordes om så att huset innehöll 18 rum och ett kök med alla dåtidens moderna bekvämligheter. Hela kalaset kostade 65 000 kronor. Nytt privatstall för vagnshästar byggdes, ladugården moderniserades och en del nya uthus uppfördes. Eget elverk lämnade ljus och vattenledningsverk vatten till gårdens olika hus. En stor del av åkern täckdikades.

1919 såldes gården till kapten Björn Barkman som också ägde Vansta gård. Bägge gårdarna såldes 1963 till dåvarande Ösmo kommun. I början av 1980-talet började Nynäshamns golfklubb i större skala anlägga en golfbana och man äger numera marken där golfbanan är belägen. Bostadshuset är privatägt.

Nyble

Nyble är känt sedan medeltiden och fanns med bland de gårdar som hertig Erik testamenterade till Strängnäs domkyrka år 1275.

1566 tillhörde gården riksrådet Johan Pedersson Bååt i Fituna i Sorunda. Före 1675 kom den till Djursnäs och ärvdes av Helena Flemming. Hon inrättade gården till sätesgård och skänkte den år 1682 till ”sin sockenkyrkia Össmo till Cappelans bord”. Huset var sedan bostad åt Ösmo komminister fram till år 1911 då dennes tjänst flyttades till den nya köpingen Nynäshamn.

Kyrkans markarrendatorer bodde sedan i huset fram till dess att den nya arrendatorsbostaden stod färdig 1949-50. Därefter fick Ösmo hembygdsgille hyra det och har det fortfarande som sin hembygdsgård.

Ösmo tätort

Sekelskiftets Ösmo var en utpräglad landskommun där jordbruket utgjorde huvudnäringen. Socknen dominerades av de stora gårdarna och dess innehavare. Fabian Löwen på Djursnäs var till exempel kommunalnämndens ordförande i 24 år. Fram till 1911 omfattade Ösmo kommun även nuvarande Nynäshamns stad.

Den samlade bebyggelsen i Ösmo fanns runt kyrkan och bestod främst av socknens byggnader såsom fattigstuga, skola med mera.

År 1904 fick kommunen en tomt genom gåva från baron Osvald Toll på Vansta. Tomten låg ungefär vid korsningen mellan nuvarande Stationsvägen – Körundavägen. Tomten användes som torgplats. Varje månad, den andra tisdagen, var det torgdag.

1905 bestod bebyggelsen väster om järnvägen i Ösmo av stationshuset, ett bostadshus (Birka), missionshuset (nu borta) samt torpen Viksäng och Lilla Breddal.

Under 1900-talets första årtionden tillkom en del hus runt järnvägsstationen. Men bristen på tomtmark och dåliga lånemöjligheter hindrade byggnationen. Det fick Ösmo kommun, att år 1929, ta ett unikt initiativ genom att tillsätta en egnahemskommitté med uppgift att förmedla lån för egnahemsbygge. Detta resulterade bland annat i bebyggelse i Landfjärden och Björsta men däremot inte så mycket i själva Ösmo. Under mer än 10 år fortsatte kommunen med sin låneförmedling.

År 1936 tillsattes en kommitté som skulle förhandla med kyrkan om att få köpa mark från Nyble. Affären förhalades från kyrkans sida till långt in på 1950-talet. Detta är anledningen till att tätorten huvudsakligen kom att ligga väster om järnvägen.

Kommunen inledde istället diskussioner med Björn Barkman. Han hade 1926 inköpt både Vansta och Körunda och var inte ovillig att sälja mark till kommunen. 1946 inköptes ett 25 hektar stort område, hela Viksängsområdet från Muskan och till ”Centrumhuset” köptes för 170 000 kronor. På så sätt kunde den första byggnadsplanen, B 508, för Torgvägen och Egnahemsvägen färdigställas 1949. Så här i efterhand kan det vara svårt att förstå att man i planen inte förutsåg en vidare expansion västerut. Alla gator i väster avslutas i byggnadskvarter. Eller som i fallet med Birkavägen som slutar i en smal öppning som vrider sig mot söder och förefaller vara tänkt som en gångväg.

Vatten- och avloppssystemet blev klart 1950 varefter byggandet kunde påbörjas. Priserna för de första tomterna var 2 600 kronor. Arbetet med att iordningställa Viksängens idrottsplats påbörjades 1951.

Kommunen inköpte också Älby gård för 305 000 kronor. Marken skulle iordningställas för industri. Byggnadsplanen var klar 1950 men det dröjde ända till slutet av 1950-talet innan någon stadigvarande industri kom på plats. Grustäkten i Älby utgjorde under många år en viktig inkomstkälla för kommunen.

1942 skänkte familjen Barkman tomten i korsningen Gamla Södertäljevägen-Körundavägen. Avsikten var att där bygga kommunalhus och brandstation. Arkitekt Åke Sjöman ritade på kommunalnämndens uppdrag ett hus med kommunalkontor, brandstation, arrest och två bostadslägenheter. Ritningen godkändes av fullmäktige 1944. Efter många turer och komplettering med postlokal stod kommunalhuset klart 1954.

Ösmo förändras

Omkring 1950 började Ösmo förändras. I och med att fler människor lämnade jordbruket till förmån för andra näringar uppstod ett behov av bostäder i själva samhället. Men det som skulle leda till den stora förändringen var tankarna på att flytta Östra örlogsbasen från Skeppsholmen i Stockholm till Muskö. 1950 nämns detta för första gången i kommunalnämndens protokoll. Ösmo kommun förväntades inkomma med en promemoria som ”utvisade kommunikationer, äganderätt av lämplig mark för bebyggelse, vattenfrågor, egnahemsbyggen, storlek på hyreshus, skatter, skolor och eventuell planering för sådan, fritidssysselsättningar, badmöjligheter samt en sammanställningskarta över eventuell planerad bebyggelse eller hur sådan lämpligast kan komma att ordnas.”

1951 fanns ett förslag på utbyggnad som gav plats för 3 500 personer. 1954 återkom försvarsdepartementet med besked att man godtog Ösmo kommuns utfästelser. Basen skulle flyttas till Muskö och siktet var inställt på 1965. Basen var klar för invigning 1968.

Byggandet tar fart

1954 var det första husen vid Torgvägen klara. Ungefär samtidigt kom småhusbyggandet vid Egnahemsvägen och Torgvägen igång. 1958 byggdes det sista av de sex husen vid Torgvägen.

Bostäderna vid Mejerivägen påbörjades 1961 liksom småhusområdet upp mot Tallhöjden. Då var äntligen markköpet från kyrkan klart. Tallbackaskolan stod klar 1960 och Tallåsens ålderdomshem 1962.

1961 erbjöd Björn Barkman kommunen att köpa ytterligare 15 hektar mark. Innan affären var klar hade Barkman kommit på andra tankar. Hela Vansta och Körunda – 1 200 hektar mark samt byggnader – erbjöds till försäljning för 5 miljoner kronor. Köpet var klart 1963 och därmed fanns en markreserv för långa tider.

”Centrumhuset” med samlingslokaler och biograf stod klart 1964. Bergsvägens sju hus började byggas 1965. 1966 startade bostadsrättsföreningen Musköten med försvaret som främsta intressent. Man påbörjade byggnation av 284 lägenheter.

1966 kom stadsplanen S 176. Den innebar en kraftig expansion västerut med ett stort antal bostäder, centrum och skolområde. Man gjorde inget försök att knyta ihop de olika bostadsområdena och centrum med varandra utan planen visar tydligt att det är bilismen som tagit kommandot över stadsplaneringen. Man inriktade sig på att göra den nya bebyggelsen tillgänglig med bil från Gamla Södertäljevägen. Gång- och cykelstråk mot stationen och den befintliga bebyggelsen ansågs mindre viktigt.

Centrum började byggas 1971 och kompletterades senare med simhall och Folkets hus. 1971-72 tillkom ”Nya Vansta” med fornordiska kvarters- och gatunamn. Därmed hade Ösmo tätort under bara åtta år berikats med 900 lägenheter. Kommunen hade ökat sin befolkning från 2 000 till nästan 3 500 under samma tid.

I denna kortfattade historik berörs inte de motsättningar som rått mellan Ösmo kommun och köpingen/staden Nynäshamn. Dessa motsättningar tog sin början före köpingens utbrytande ur kommunen 1911 och pågick ända fram till sammanslagningen till storkommun 1974. Motsättningarna har yttrat sig på olika sätt och haft betydelse för planeringen av Ösmo.