1.2 Översiktsplanens avgränsning

Översiktsplanen gäller för hela kommunens geografiska område, inklusive havsområden, och för hela kommunorganisationen, men tillämpas på olika sätt inom kommunens nämnder och verksamheter. Nynäshamns kommuns gällande översiktsplan, antogs år 2012 med en planperiod fram till 2030. Planperioden för den nya översiktsplanen sträcker sig till år 2040. Tidsperspektivet för den fysiska planeringen måste dock vara längre, upp till hundra år, eftersom genomförandet skapar strukturer som behöver vara hållbara på mycket lång sikt.

1.3 Fördjupade översiktsplaner och tematiska tillägg

Översiktsplanen kan kompletteras med fördjupade översiktsplaner för ett avgränsat geografiskt område eller med tematiska tillägg, som fördjupar den kommunövergripande förståelsen för en särskild fråga. 

En fördjupad översiktsplan för Nynäshamns stad antogs 2017. Den ska fortsatt ses som aktuell, med ändringarna att gågata i Nynäshamns stadskärna inte längre föreslås som trafikåtgärd, att det säkerställs att det finns parkeringsplatser nära centrum samt att det säkerställs att området kring gästhamnen rustas upp och att stråket mellan centrum och gästhamnen förtydligas. Den fördjupade översiktsplanen för Ösmo, som antogs 2006, ska även fortsatt ses som en fördjupning av översiktsplanen. Yt- och grundvattenplanen som antogs 2019 är ett fortsatt aktuellt tematiskt tillägg till översiktsplanen liksom Grönstrukturplan för Nynäshamns stad, antagen 2017.

Den fördjupade översiktsplanen för Torö, Oxnö och Svärdsö, antagen februari 1993 ersätts av inriktningen för området landsbygd och skärgård i denna översiktsplan. Även Kustplan för Nynäshamns och Haninges kommuner, antagen i maj 2002 som ett tematiskt tillägg till översiktsplanen upphör att gälla i och med antagandet av ny översiktsplan. I Haninge kommun har Kustplanen redan upphört. 

Ytterligare tematiska tillägg eller fördjupade översiktsplaner kan komma att tas fram efter hand.

2.2 Globala och nationella mål

Översiktsplanen ska bidra till att nå de globala målen för hållbar utveckling som antagits av FN:s medlemsländer, Agenda 2030. Agenda 2030 inkluderar 17 globala mål och 169 delmål. Sveriges nationella miljökvalitetsmål är den ekologiska dimensionen av Agenda 2030, och i Stockholms län har sex av de 16 målen valts ut för prioriterade insatser i länet (begränsad klimatpåverkan, frisk luft, giftfri miljö, ingen övergödning, ett rikt växt- och djurliv samt god bebyggd miljö).  Det finns också nationella mål inom bland annat kulturmiljö, transporter, arkitektur-, form och designpolitik, friluftsliv, jämställdhetspolitik och funktionshinderpolitik, som är relevanta för den övergripande fysiska planeringen. 

De nationella målen har också ibland följts med strategier, planer, riktlinjer och vägledningar. Nationell plan för transportsystemet redovisar åtgärder inom väg, järnväg, sjöfart och luftfart för att skapa ett modernt och hållbart transportsystem. Vattenmyndigheternas åtgärdsprogram för bättre vatten 2022–2027 ger stöd för att olika aktörer ska kunna bidra till att miljökvalitetsnormerna kan följas. Havsplanen för Östersjön är också viktig för framför allt kommunerna Nynäshamn, Haninge, Värmdö och Norrtälje.

Förändringar efter att gällande översiktsplan antogs

Förändringar har också skett avseende olika riksintressen. En översyn av riksintressen för kulturmiljövården har gjorts och för Nynäshamns del har Hammersta (Ösmo socken) strukits som riksintresse. En översyn har också gjorts av riksintressena för friluftslivet i Stockholms län och beslut har fattats om ett nytt område för Stockholms skärgård; yttre delen, som delvis berör Nynäshamn.

Sedan senaste revideringen av översiktsplanen har också Energimyndigheten uppdaterat områdena för riksintresse för vindbruk, vilket berör fyra kommuner i Stockholms län och däribland Nynäshamn. Trafikverket har även gjort en översyn av riksintressena för trafikslagens anläggningar och för Nynäshamns del beslutat att lägga till Norviks hamn med anslutande väg 73 och Nynäsbanan som riksintresse för kommunikation.

Länsstyrelsen genomförde en översyn av det utvidgade strandskyddet (från 100 meter till 300 meter) 2014. Syftet var att klargöra de utvidgade strandskyddsområdena och att få en bättre anpassning till strandskyddets syften. För Nynäshamns kommun infördes endast marginella ändringar mot tidigare strandskyddsområden.

2.3 Regionala och mellankommunala intressen

Nynäshamn är den sydligaste kommunen i Stockholmsregionen och den geografiska ytan utgörs av den södra delen av ön Södertörn. Nynäshamn har en för regionen stor andel landsbygd och jordbruksmark, vilket är av betydelse för den regionala livsmedelsförsörjningen. De båda hamnarna Stockholm Norvik hamn och Nynäshamns hamn med kort insegling och transportanslutningar både via väg 73 och Nynäsbanan, utgör ett logistiskt nav av intresse för hela regionen. Läget vid Östersjöns kust med skärgården skapar också rekreativa värden och intressen för besöksnäringen. Med sin stora yta och relativt glesa bebyggelse har kommunen också stor potential att bidra till regionens bostadsförsörjning.

2.3.1 Närliggande kommuner och regioner

Nynäshamns kommun gränsar till Haninge, Botkyrka och Södertälje kommuner i Stockholms län och till Trosa kommun i Södermanlands län. Nynäshamns geografiska placering vid kusten, med två stora hamnar, skapar dessutom internationella och nationella gränssnitt. Färjelinjer för gods- och passagerartrafik går från Nynäshamn till Visby på Gotland, Gdansk i Polen samt Ventspils i Lettland. Utöver den fasta trafiken angör internationella container-, roro- och kryssningsfartyg hamnarna i Nynäshamn. I den västra delen av kommunen passerar farleden till Mälaren, via Södertälje. 

Med Haninge delar kommunen transportinfrastruktur i väg 73 och Nynäsbanan där kollektivtrafiken är en särskilt viktig mellankommunal fråga. Vid kommungränsen har kommunerna gemensamma landsbygdsintressen och flera skärgårdsöar i Haninge kommun har fasta vägförbindelser via Nynäshamns kommun. I Haninge finns också en regional stadskärna med ett utbud av arbetsplatser, utbildning, service och kultur. Stadskärnan kommer att växa under kommande år och har potential att bli en viktig centralpunkt för sitt omland. Även de regionala stadskärnorna i Södertälje och Huddinge är målpunkter av betydelse för Nynäshamns kommun.  

Med Södertälje delar kommunen en gräns i nordväst. Stråket Nynäshamn-Södertälje pekas ut i regionens stomnätsplan, men åtgärder behövs längs väg 225 för att en kapacitetsstark och effektiv busstrafik ska vara möjlig. Med förbättrad infrastruktur och kommunikationer kan kommunen få en starkare koppling till en viktig arbetsmarknad, tillika regional stadskärna, i Södertälje. Södertälje hamn fungerar som komplement till hamnarna i Nynäshamn, vilket är en del av regionens transportinfrastruktur.

Även till Botkyrka är väg 225 en viktig koppling. Kommunerna delar bland annat viktig grönstruktur som behöver utvecklas i samråd. I Botkyrka kommun finns Norsborgs vattenverk, som drivs av Stockholm Vatten och Avfall AB, och står för den kommunala dricksvattenförsörjningen i delar av Nynäshamns kommun. Likaså ligger Himmerfjärdsverket i Botkyrka, ett reningsverk som har påverkan på fjärdens vattenkvalitet. Mot Trosa finns ingen landgräns. Kommunerna delar viktiga intressen vid Himmerfjärden, bland annat riksintresset Landsortsfarleden in till Södertälje hamn. Med Gotland delar kommunen viktiga intressen i båttransporter och varuförsörjning samt andra intressen till havs.

Nynäshamn delar också ansvaret för förvaltningen av vattenförekomster med andra kommuner. Horsfjärden och Mysingen i öster delas med Haninge kommun, medan de västra delarna av kommunens vatten delas med Botkyrka, Södertälje och Trosa kommuner. Grindsjön delas med Botkyrka kommun och merparten av Vädersjön ligger i Haninge kommun. Kommunen delar även källflödena till Muskån/Hammerstaån med Botkyrka och Haninge kommuner.

Samverkan behöver vidareutvecklas med mellankommunala och regionala aktörer för att minska risken för negativa kumulativa effekter gällande miljökvalitetsnormer för vatten, luft och buller. Samverkan gäller inom flera områden såsom transportinfrastruktur, grön infrastruktur och ekologiska spridningssamband, arbetsmarknadsfrågor, bostadsförsörjning, riskfrågor och utbildningsfrågor.

2.3.2 Södertörnssamarbetet

De åtta kommunerna på Södertörn – Huddinge, Haninge, Södertälje, Nynäshamn, Tyresö, Botkyrka, Salem och Nykvarn - har tillsammans över en halv miljon invånare och är en viktig kraft för utveckling i Stockholmsregionen. Södertörnskommunerna har ett gemensamt utvecklingsprogram (SUP 2040) från 2023 med syfte att stärka den regionala och kommunala utvecklingen. Södertörnskommunerna lämnar gemensamma yttranden i arbetet med nationella och regionala styrdokument såsom vid framtagande och revidering av RUFS 2050. 

Sedan 2010 finns etablerade samarbeten mellan Södertörnskommunerna inom flera områden där några, ibland alla kommuner deltar. Samverkansformen kan vara gemensamma bolag, nämnder, projekt eller nätverk. SRV återvinning AB är ett samägt kommunalt bolag som ansvarar för insamling och hantering av hushållsavfall i Botkyrka, Haninge, Huddinge, Nynäshamn och Salem. De samägande kommunerna har även en gemensam avfallsplan.

Södertörns brandförsvarsförbund ansvarar för räddningstjänsten i Botkyrka, Ekerö, Haninge, Huddinge, Nacka, Nykvarn, Nynäshamn, Salem, Södertälje och Tyresö kommuner.

Södertörns miljö- och hälsoskyddsförbund består av Haninge, Tyresö och Nynäshamns kommuner. Förbundets huvuduppdrag är att utöva tillsyn inom miljö- och hälsoskyddsområdet i medlemskommunerna.

Samordningsförbundet Östra Södertörn är en samverkan mellan Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Region Stockholm och kommunerna Tyresö, Haninge, Nynäshamn med syfte att samordna och driva insatser som leder till arbete och stärker tilliten till myndigheterna.

Södertörns överförmyndarnämnd är gemensam nämnd för Botkyrka, Haninge, Huddinge, Nynäshamn och Tyresö. Värdkommun är Haninge. Södertörnkommunernas har ett samarbete kring samordnad varudistribution för ökad effektivitet, minskade utsläpp och bättre trafiksäkerhet. 

Etablering Södertörn är ett samarbete mellan de åtta Södertörnskommunerna samt Nacka och Värmdö kommun som rör nyanlända med uppehållstillstånd och deras familjer.

De åtta Södertörnskommunerna har även ett samverkansarbete kring kommunernas geodataverksamheter, däribland gemensam geografisk IT-plattform med sammanhängande data över kommungränserna, till stöd för kart- och mätverksamhet.

2.3.3 Övriga regionala och mellankommunala samarbeten

Nynäshamns kommun har utöver Södertörnssamverkan samarbeten och samverkan med andra kommuner och aktörer i regionen och närliggande regioner. Inom SSR (Samverkan Stockholmsregionen) samverkar samhällsaktörer som är verksamma i Stockholms län kring hantering av kriser och extraordinära händelser. Stockholm Business Alliance (SBA) är ett partnerskap mellan 56 kommuner i åtta län där fokus ligger på att attrahera utländska investeringar till regionen med den gemensamma visionen är att långsiktigt behålla positionen som Europas ledande hållbara tillväxtregion. I Stockholm Archipelago samverkar åtta skärgårdskommuner, Visit Stockholm, Region Stockholm, Länsstyrelsen i Stockholm och Skärgårdsstiftelsen för att skapa förutsättningar för att fler företag inom besöksnäringen ska nå nya marknader i utlandet under nya säsonger. Nynäshamn ingår i Svealands kustvattenvårdsförbund och Östra Sveriges luftvårdsförbund.

2.4 Den regionala utvecklingsplanen (RUFS 2050)

Stockholms län har genom RUFS 2050 i stor utsträckning omsatt de nationella mål som rör samhällsbyggandet till regional nivå genom vision, mål och strategier samt även mark- och vattenanvändning och bebyggelsestruktur. Visionen är att Stockholmsregionen ska vara Europas mest attraktiva storstadsregion.

En central del i den regionala planeringen är att hålla samman och koncentrera tillväxten till de bästa bebyggelselägena med hänsyn till bland annat trafikinfrastrukturen. RUFS 2050 anger att minst 95 procent av ny bebyggelse bör hamna i regionens mest tillgängliga lägen. Dessa lägen är den centrala regionkärnan, regionala stadskärnor, strategiska stadsutvecklingslägen, primära bebyggelselägen samt landsbygdsnoder. Nynäshamn är till stora delar en landsbygdskommun och bebyggelsestrukturen är traditionellt mer utspridd än inom andra delar av regionen.

2.4.1 Översiktsplanens förenlighet med RUFS 2050

Inriktningen i översiktsplanen ligger i huvudsak i linje med RUFS 2050 avseende bebyggelsestruktur, grönstruktur och transportsystem. Fokus ligger på bebyggelseutveckling i kollektivtrafiknära lägen, hållbara transporter och att värdefulla natur- och kulturmiljöer värnas. En revidering av RUFS 2050 pågår parallellt med framtagandet av översiktsplan för Nynäshamns kommun och varit en utgångspunkt för översiktsplanen. Den regionala grönstruktur som RUFS pekar ut ligger till grund för den mer detaljerade grönstruktur som presenteras under ”Blå- och grönstruktur” i denna plan. 

Området Landfjärden tillhör inte den prioriterade bebyggelsen enligt RUFS, utan är klassad som landsbygd och skärgård utanför den samlade bebyggelsen. Landfjärden saknar idag kommunalt vatten och avlopp varför bebyggelseutveckling i området av kommunalekonomiska skäl är svår att prioritera idag. Däremot ser kommunen att området skulle vara möjligt för bebyggelseutveckling i ett senare tidsperspektiv. 

Orterna Grödby, Stora Vika samt Lidatorp-Björsta är inte regionalt prioriterade för bebyggelseutveckling enligt RUFS men kan enligt översiktsplanen utvecklas med kompletterande bebyggelse. Det är viktigt inte minst för att skapa underlag för service i dessa orter. Enligt RUFS är inte heller Källberga prioriterat för bebyggelseutveckling. Källberga pekas ut i översiktsplanen som ett av kommunens pågående större utbyggnadsområden och framöver finns dessutom möjlighet att binda ihop Källberga med Ösmo, som utgör en landsbygdsnod enligt RUFS.

2.5 Övriga regionala styrdokument av betydelse för översiktsplanen

Därutöver kan, för den regionala nivån med betydelse för den översiktliga planeringen, även nämnas följande regionala strategier och planer:

• Landsbygds- och skärgårdsstrategi för Stockholmsregionen (2018)
• Klimatfärdplan 2050 för Stockholmsregionen (2019)
• Godsstrategi för Stockholmsregionen (2019)
• Regional cykelplan för Stockholms län (2020)
• Länsplan för regional transportinfrastruktur Stockholms län 2022-2033 (2022)
• Kollektivtrafikplan 2050 (2022) Strategi för hantering av massor i Stockholms län (2023)
• Regional vattenförsörjningsplan för Stockholms län (2023)
  

I Kollektivtrafikplan 2050 redovisar Region Stockholm planen för hur kollektivtrafiksystemet behöver utvecklas för att nå målen i RUFS 2050 samt i det regionala trafikförsörjningsprogrammet för Stockholms län (TPF). Kollektivtrafiken och i synnerhet robust pendeltågstrafik är avgörande för in- och utpendlingen och därmed Nynäshamns kommuns attraktivitet som bostads- och etableringsort. Kontinuerliga investeringar och förbättringar i infrastrukturen är en förutsättning för kommunens utveckling. För Nynäshamns del anges i planen en ökad turtäthet på Nynäsbanan upp till åtta tåg per timme och på längre sikt tolv tåg per timme.

2.5.1 Kommunala styrdokument av betydelse för översiktsplanen

Det årliga dokumentet Mål och budget utgör kommuns främsta styrdokument och innehåller en vision, övergripande mål, ett antal nämndmål för respektive nämnd, uppdrag och ekonomiska ramar. Visionen och de övergripande målen ger uttryck för en politisk viljeinriktning för kommunens framtida utveckling och nämndmålen pekar ut kommunfullmäktiges övergripande prioriteringar och strategiska ställningstaganden för respektive nämnd.

Nynäshamns vision är ”Nynäshamns kommun – Här får hela livet plats”. Visionen speglas i de övergripande målen som lyder på följande sätt:

1. Nynäshamns kommuns verksamheter håller god kvalitet och hushåller med kommunens resurser.
2. Nynäshamn är en attraktiv och trygg kommun för invånare, företagare och besökare. Nynäshamn
3. är en växande och ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar kommun.

Som svar på ändringar i lagstiftning, nationella och regionala ambitioner, omvärldsförändringar, nya lokala sakförhållanden samt politiska viljeinriktningar har flera nya eller ändrade kommunala styrdokument kommit fram sedan översiktsplanen antogs. Ett antal fördjupade översiktsplaner, planprogram och liknande har också tagits fram för att stödja en utveckling enligt översiktsplanen. 

De styrdokument som i dag kompletterar översiktsplanens styrning för det fysiska planeringsområdet är samhällsbyggnadsstrategi, markstrategi, trafik- och mobilitetsstrategi med bilagor, yt- och grundvattenplan, VA-plan och grönstrukturplan för Nynäshamns stad. Därutöver finns ett antal riktlinjer såsom riktlinjer för bostadsförsörjning, riktlinjer för hållbart byggande och riktlinje för enskilt vatten och avlopp. Kommunfullmäktige ska ta ställning till översiktsplanen, riktlinjer för bostadsförsörjning och vattentjänstplan (tidigare VA-plan) varje mandatperiod. 

4.1 En växande hållbar kommun

Nynäshamn är en del av den växande Stockholmsregionen och ska genom sin attraktivitet locka människor, företag och besökare. Det ska finnas god tillgång till en blandning av bostäder, arbetsplatser och samhällsservice för att möta efterfrågan på att leva, bo och verka i kommunen. Tillväxten ska ske i en takt som kommunen och kommuninvånarna mäktar med utifrån ett ekonomiskt, miljömässigt och socialt perspektiv. 

Tillväxten ska ske i en takt som kommunen och kommuninvånarna mäktar med utifrån ett ekonomiskt, miljömässigt och socialt hållbart perspektiv. Bostadsbyggande ska prioriteras i kollektivtrafiknära lägen med tillgång till samhällsservice och system för teknisk försörjning. Nödvändig samhällsservice såsom förskolor, skolor och särskilda boenden för äldre ska byggas ut i takt med att befolkningen växer. Ett särskilt fokus ska ligga på särskilda boenden för äldre under de kommande åren för att möta behoven hos en växande äldre befolkning.

Hela Nynäshamns kommun ska utvecklas utifrån orternas specifika förutsättningar och kvaliteter. Kommunen är generellt positiv till initiativ för byggnation och prioriterar samhällsbyggnadsprojekt som kan generera ett större antal bostäder och arbetsplatser. De stora orterna – Nynäshamns stad och Ösmo - samt Källberga – är kommunens stora utbyggnadsområden. Det finns också en potential för utbyggnad av Segersäng och området runt Kolbotten samt även i Landfjärden på sikt. Övriga orter i kommunen – Sunnerby-Spångbro, Stora Vika, Grödby och Lidatorp-Björsta ska utvecklas med viss kompletteringsbebyggelse med respekt för befintliga natur-, kultur och vattenvärden.

4.1.1 Ett varierat bostadsbyggande

Bostadsbyggandet ska kännetecknas av en blandning av bostäder avseende boendeform, upplåtelseform, storlek och utförande. Det gör att människor kan bo i Nynäshamn under alla skeden av livet. Särskilt småhus är viktigt för att svara mot den efterfrågan som finns, inte minst från unga familjer i Stockholmsregionen. Även olika typer av boenden för äldre är viktigt för att möta behoven hos en växande äldre befolkning.

4.1.2 Ett rikt näringsliv

Nynäshamn ska arbeta för att skapa förutsättningar för nya arbetsplatser. Kommunen ska möjliggöra för befintliga företag att växa och för nya företag att etablera sig genom att erbjuda goda etablerings- och expansionsmöjligheter och god näringslivsservice. Nynäshamn har utifrån sina styrkor som etableringsort särskilt goda förutsättningar för att attrahera företag inom sektorer såsom konsumentnära handel, tillverkningsindustri, livsmedelsproduktion och gröna näringar. Nynäshamns kommun ska utvecklas som en stark besökskommun med fler arbetstillfällen inom besöksnäringen. Värden som främjar kommunen som besöksort såsom Nynäshamns gästhamn och båtlivet i allmänhet, cykelturism, kulturmiljöer och naturområden ska stärkas i planeringen.

Kommunen är positiv till utveckling av verksamhetsmark för företag utifrån respektive plats specifika förutsättningar. Större verksamhetsområden såsom Kalvö och Vansta, liksom verksamhetsområdet i anslutning till Norviks hamn, finns redan planlagda för att möjliggöra nya och andra typer av företagsetableringar. Planprövning för att möjliggöra en utökning av Älby verksamhetsområde pågår och planprövning av området sydost om trafikplats Segersäng längs väg 73 utreds för att möjliggöra ny verksamhetsmark. Kommunen är även positiv till att pröva utveckling av ny verksamhetsmark på andra platser genom utvidgning, omvandling eller förtätning där det är lämpligt.  

Kommunen ska understödja utvecklingen av kunskaps- och innovationsmiljöer för att skapa förutsättningar för näringslivets kompetensförsörjning, övrig samhällsutveckling och för att höja utbildningsnivån i kommunen. Samhällsbyggandet ska skapa förutsättningar för Campus Nynäshamn och Nynäshamns gymnasium, att vidareutvecklas till ett starkt och samlat lärcentrum på Södertörn som lockar elever och studerande från hela regionen.

4.1.3 Infrastruktur för en växande hållbar kommun

Nynäshamn är, som ostkustens främsta hamnkommun, porten till Europa och ska arbeta för att säkerställa utvecklingen av Norviks hamn - en modern roro- och containerhamn i bästa läge vid Östersjön. Norviks hamn ökar, liksom annan infrastruktur, kommunens attraktionskraft hos företag, som är beroende av närhet till hamnen. Även Nynäshamns hamn och hamnen i Stora Vika är betydelsefulla för Nynäshamn som hamnkommun ur detta perspektiv.  

Kommunen ska verka för att förstärka den infrastruktur som är nödvändig för en växande kommun. Tvärförbindelse Södertörn behöver komma till stånd och åtgärder behöver vidtas för att förbättra framkomlighet och trafiksäkerhet på väg 225. Kollektivtrafiken med välfungerande pendeltåg- och busstrafik är viktig för kommunens konkurrenskraft och behöver förstärkas. En utbyggnad av dubbelspår på Nynäsbanan behöver ske. I ett framtidsperspektiv finns behov av att utreda en ytterligare koppling mellan väg 73 och E4 söder om Södertälje. 

Kommunen ska verka för att säkerställa elförsörjningen och motverka att kapacitetsbrister uppstår. Det är nödvändigt för att kommunen ska kunna fortsätta växa, men också för att säkerställa krisberedskapen. Mark kommer att behöva prioriteras för att möjliggöra lokala lösningar såsom vätgasanläggning, solcellsparker eller batterilagring för att säkerställa elförsörjningen.  

4.2 En kommun - levande och sammanhållen

Alla delar av Nynäshamns kommun ska tillvaratas och utvecklas utifrån sina specifika förutsättningar och behov för att kunna bidra till kommunens samlade utveckling. Orter, landsbygd och skärgård ska levandegöras utifrån sina förutsättningar och länkas samman för att skapa en sammanhållen kommun med en stark identitet.

Nynäshamns identitet skapas av kommunens unika kombination av småstad, landsbygd, långa kuststräckor och skärgårdsöar med närheten till storstad. Alla delar av kommunen – stora och små orter, landsbygd och skärgård med sina olika kvaliteter behöver varandra och bidrar tillsammans till att skapa sammantaget en attraktiv kommun. Alla delar av kommunen ska tas tillvara och utvecklas utifrån sina specifika förutsättningar och behov för att kunna bidra till kommunens samlade utveckling. Orter, landsbygd och skärgård ska levandegöras utifrån sina förutsättningar och länkas samman för att skapa en sammanhållen kommun med en stark identitet. Natur- och kulturmiljön ska ses som en resurs i samhällsutvecklingen. 

4.2.1 Utveckling i kommunens olika delar

Nynäshamns stad ska utifrån sina unika förutsättningar i kommunen – väl utbyggd kollektivtrafik, passagerar- och godshamn och täthet - fungera som en tillväxtmotor för hela kommunen. Genom att växa med fler bostäder, arbetsplatser, service och handel ska Nynäshamns stad bidra till att stärka kommunens övriga orter, landsbygd och skärgård.

Ösmo har ett strategiskt läge i kommunen och utgör en landsbygdsnod med viktig service och kollektivtrafik för hela kommunen. Ösmos goda kollektivtrafikläge och stora utvecklingspotential ska tas tillvara och orten ska växa med fler bostäder, verksamheter och service. Segersäng och dess närområde har liknande förutsättningar som Ösmo och ska utvecklas med samma inriktning. Sydost om Segersängsmotet kan också ny verksamhetmark möjliggöras.

Sunnerby - Spångbro ska fungera som viktig serviceort för den omgivande landsbygden. Den starka kulturmiljön ska värnas och orten ska kompletteras med bostäder och verksamheter utifrån de förutsättningar som skyddet av kulturmiljön och vattentäkten Gorran ger. 

Landsbygden, dess mindre orter och skärgården ska utvecklas utifrån sina unika förutsättningar och dess identiteter ska stärkas. De starka kultur- och naturvärdena ska värnas och viss kompletteringsbebyggelse ska kunna komma tillstånd för att understödja serviceutbudet utifrån de förutsättningar som skyddet av kultur- och naturvärdena ger och den tekniska försörjningen medger. 

4.2.2 En attraktiv landsbygd

Nynäshamns kommun ska stärkas som storstadsnära landsbygdskommun med närhet till naturen. Förutsättningarna för viktiga landsbygdsnäringar som jord- och skogsbruk, fiske och djurhållning ska förbättras med både dagens och framtidens behov i beaktan. Det finns gott om jordbruksmark runt om i hela kommunen och särskilt runt vattendragen. Exempelvis finns ett större sammanhängande öppet landskap vid Sunnerby-Spångbro och längs Nynäsvägen mellan Nynäshamns stad och Hammersta. 

Landsbygdens och skärgårdens unika kvaliteter ska tillvaratas och stärkas för att utveckla Nynäshamn för boende och besökare. Värden såsom kultur- och naturmiljöer, hav, lokalproducerad mat, gårdsbutiker, loppmarknader, upplevelser, egna hästgårdar, friluftsliv och rekreation skapar stora boendevärden samt förutsättningar för fler arbetstillfällen inom besöksnäringen och kringliggande näringar.

Förutsättningarna för att leva och verka på landsbygden och i skärgården behöver förbättras. Utbyggnad av ny digital teknik ska främjas för att möjliggöra företagsetableringar och distansarbete för boende på landsbygden. Kommunen ska verka för att främja infrastrukturen och kollektivtrafiken på landsbygden och för att koppla ihop landsbygden med orterna. Det kan ske exempelvis med gång- och cykelstråk mellan orterna, till pendeltågstationer och busshållplatser samt målpunkter inom orterna. Även infartsparkeringar är viktiga i detta perspektiv.

Tillgängligheten till skärgården ska stärkas. Det är särskilt viktigt för de öar som saknar fast förbindelse. Kommunen ska verka för en fungerande kollektivtrafik som i sin tur bygger på fungerande hamnar och bryggor. Det är en grundförutsättning för att kunna bo på öarna och för att samhället ska kunna utvecklas. De viktigaste hamnarna/bryggorna i kommunen utifrån ett kollektivtrafikperspektiv i skärgården är Nynäshamns hamn och Herrhamra brygga på Ankarudden. Öja benämns i RUFS som en kärnö och hamnläget Ankarudden tjänar som replipunkt till Öja.

4.2.3 En sammanlänkad kommun

Orter, landsbygd och skärgård ska länkas samman för att skapa en sammanhållen kommun med en stark identitet. Vägar och kollektivtrafikförbindelser, men också gång- och cykelstråk är viktiga för att skapa en kommun som håller samman. Exempel på gång- och cykelstråk som är prioriterade för att kunna knyta samma olika orter längs det statliga vägnätet är Spångbro-Ösmo, Grödby-Sunnerby och Grödby-Segersäng. 

Sammanhängande bebyggelse i strategiska lägen och stråk är också viktiga verktyg för att skapa en sammanhållen kommun. Exempelvis skulle bebyggelse från Nynäsgårds station till Kvarnängsområdet utmed Nynäsvägen kunna länka samman denna del av Nynäshamns stad. På motsvarande sätt skulle bebyggelse i Västra Segersäng möjliggöra att pendeltågstationen överbryggas och bostadsområdena länkas samman. Även bebyggelse i stråket mellan Källberga och Ösmo skulle kunna bidra till att länka samman dessa delar av kommunen.

4.3 Goda livsmiljöer med människan i centrum

Nynäshamn ska vara en attraktiv kommun att leva och bo i med sin unika kombination av småstad, landsbygd och skärgård med närhet till storstad. Det ska finnas trivsamma, trygga, hälsosamma och naturnära livsmiljöer med attraktiva och hållbara bostäder. Det ska vara lätt att få vardagslivet att fungera med närhet till arbete, bostad och service med hjälp av välfungerade kommunikationer.

4.3.1 Hälsosamma och trygga livsmiljöer

Nynäshamn ska bygga vidare på sina unika förutsättningar med kombination av småstad, landsbygd, skärgård med närhet till storstad. Det ska finnas tillgång till ren luft och rent vatten samt en trivsam, trygg och vacker miljö. Det ska vara nära till natur, parker och sjöar samt till platser för rekreation och friluftsliv.

I planeringen ska den lokala och regionala grönstrukturen fortsatt värnas och tillgängligheten till grönområden stärkas. Grönska och vatten ska ta plats i de byggda miljöerna för att främja människors hälsa. Ekosystemtjänster ska integreras i samhällsbyggandet för att kunna bidra till renare luft, vatten och mindre buller.

Ett trygghetsskapande och brottsförebyggande perspektiv ska genomsyra planeringen av samhällsbyggnadsprojekten. Gestaltningen ska utgå från områdets befintliga kvaliteter och med medveten utformning eftersträva en tydlig karaktär och en sammanhållen helhetsmiljö avseende exempelvis höjdskala och material- eller färgval. I frågor om gestaltning såsom exempelvis höjdskala och täthet ska även säkerställas att projekten blir ekonomiskt genomförbara.

Den offentliga miljön i form av gator, torg, parker och stråk är viktig eftersom den binder samman kommunen. Utformningen av den offentliga miljön ska ske med omsorg och med inriktningen att möjliggöra möten mellan människor. Det ska finnas tillgång till inbjudande, trygga, tillgängliga och inkluderande platser för alla. Det ska också finnas bra miljöer för barn och unga med plats för rörelse och lek.

4.3.2 God tillgång till bostäder och andra funktioner

Planeringen ska skapa förutsättningar för bostäder och andra funktioner som behövs för att kunna erbjuda en god livsmiljö för invånarna. Arbetsplatser och utbildningsmöjligheter ska prioriteras för att möjliggöra så att fler kommuninvånare kan arbeta och utbilda sig nära sin bostad utan att behöva pendla. Genom att möjliggöra kompletteringar av bostäder och arbetsplatser ska även utbudet av service, kulturliv och andra aktiviteter understödjas.  

Det ska finnas attraktiva bostäder anpassade efter alla livsfaser. Bostadsbyggandet ska möjliggöra en blandning av bostäder avseende boendeform, upplåtelseform, storlek och utförande. Särskilt småhus är viktigt för att svara mot den efterfrågan som finns, inte minst från unga familjer i Stockholmsregionen. Även olika typer av boenden för äldre är viktigt för att möta behoven hos en växande äldre befolkning. 

Bostadsbyggandet ska gå hand i hand med utbyggnaden av samhällsservicen. Förskolor, skolor, särskilda boenden för äldre, LSS-bostäder och idrotts- och fritidsaktiviteter ska byggas ut i takt med att befolkningen växer.

4.3.3 En tillgänglig miljö

Det ska finnas ett tillförlitligt, tryggt och effektivt transportsystem. Det ska vara lätt, säkert och tryggt att ta sig fram mellan bostad, arbete, skola och fritidsaktiviteter inom kommunen, oavsett transportslag. I planeringen ska utrymme säkerställas för attraktiva gång- och cykelvägar, särskilt mellan viktiga målpunkter i kommunen. Det ska också vara lätt att pendla till och från kommunen och det ska finnas kollektiva tvärförbindelser som förbinder kommunens orter och landsbygd. En välfungerande kollektivtrafik med pendeltåg- och busstrafik behöver förstärkas och är avgörande för att kommuninvånarna ska få vardagen att fungera. En utbyggnad av dubbelspår på Nynäsbanan behöver ske.

4.4 En klimatsmart och robust kommun med starka ekosystem

Nynäshamns kommun ska värna och utveckla sina unika natur- och vattenmiljöer. Byggnation ska i första hand ske på redan exploaterad mark och marken ska användas effektivt. Byggnader, anläggningar och system ska vara hållbara och klimatanpassade. Kommunen och de tekniska systemen ska kunna möta klimatförändringar och andra påfrestningar. 

4.4.1 Livskraftiga natur- och vattenmiljöer

Nynäshamns kommun har unika naturmiljöer som är betydelsefulla som livsmiljöer för djur och växter och också som platser för rekreation och friluftsliv för invånare och besökare. Det finns idag tio naturreservat inom kommunen och även flera Natura 2000-områden som i hög utsträckning sammanfaller med naturreservaten. Det är framöver prioriterat att även skydda andra större naturområden i Stora Vika och på Lövhagen söder om Nynäshamns stad.

Den lokala och regionala grönstrukturen ska fortsatt värnas och hållas sammanhängande. Byggnation ska ske i första hand på redan ianspråktagen mark. Marken ska användas effektivt och för det den är mest lämpad för för att på så sätt hushålla med naturens resurser. Värdefulla naturmiljöer ska skyddas och den biologiska mångfalden bevaras. Ekosystemtjänster ska säkras vid byggnation och dagvattnet ska tas om hand på ett hållbart sätt. 

Nynäshamn är en utpräglad kust- och skärgårdskommun med långa kuststräckor och en mängd sjöar och vattendrag. Ytvattenförekomster utgör tillsammans med grundvattnet, blåstrukturen som är viktig för växter och djur samt för den biologiska mångfalden. Vattenkvalitet behöver förbättras i ytvattenförekomsterna och ett särskilt fokus behöver ligga på Västra Styran, Fållnäsviken, Dyån/Fitunaån, Muskån/Hammerstaån, Muskan, Älvviken, Fagersjön och Dragfjärden. Grundvattentäkterna Gorran och Berga som utgör vattenskyddsområden, är viktiga för dricksvattenförsörjningen och ska fortsatt skyddas. 

4.4.2 Hållbara byggnader, anläggningar och system

Planering, byggnation och drift av byggnader och anläggningar ska ske resurseffektivt. Byggnationer och anläggningar ska vara miljövänliga och klimatanpassade, exempelvis gällande materialval och energianvändning enligt vedertagna miljöklassningssystem. Ett cirkulärt samhällsbyggande ska eftersträvas, exempelvis genom återbruk av material vid byggnation eller omvandling av befintliga byggnader. 

Transportsystemet ska skapa förutsättningar för människor och gods att röra sig hållbart. Utrymme för fotgängare, cyklister och kollektivtrafikresenärer ska säkerställas i planeringen. Samtidigt kommer bilen fortsatt att spela en viktig roll i transportsystemet i en landsbygdskommun som Nynäshamn. Kommunen ska driva på elektrifieringen och omställningen av fordonsflottan till förnybara drivmedel. Kommunen ska också verka för att möjliggöra överflyttning av godstransporter från väg till järnväg och sjöfart och för elektrifieringen av hamnarna i kommunen. 

Kommunen ska styra mot att skapa hållbara energisystem genom energieffektivisering och övergång till fossilfria energikällor. System för energiförsörjning och annan teknisk infrastruktur som minimerar negativ påverkan på klimatet ska prioriteras.

4.4.3 En robust kommun

I en tid som präglas av olika typer av förändringar såsom klimatförändringar och förändrat säkerhetsläge behöver kommunen klara att stå emot påfrestningar utan att bebyggelse, transportsystem eller andra viktiga samhällsfunktioner slås ut. Planeringen ska bidra till att skapa robusta och motståndskraftiga miljöer som kan möta konsekvenserna av dessa förändringar. De tekniska försörjningssystemen, infrastrukturen, transportsystemet och bebyggelsen ska anpassas för att klara förändringarna.

Även förmågan att upprätthålla samhällsviktiga funktioner och att säkra tillgång till varor och tjänster ska stärkas. Livsmedelsförsörjningen ska öka genom att skapa förutsättningar för viktiga landsbygdsnäringar att utvecklas såsom jord- och skogsbruk, fiske och djurhållning. Brukningsvärd jordbruksmark ska bevaras för att trygga livsmedelsförsörjningen. 

5 Geografisk utveckling

5.1 Markanvändningskarta

I kommunens översiktsplan redovisas användningen av kommunens mark och vatten i en översiktlig karta, en så kallad markanvändningskarta. Kartan visar den tänkta användningen av mark och vattenområden i kommunen år 2040.

Eftersom en översiktsplan är översiktlig och principiell till sin natur, innehåller inte heller kartorna detaljerad information. Gränserna för olika områden och kategorier på kartan är inte exakta och ska inte ses som slutgiltiga.

I denna översiktsplan används begreppen stad och ort utifrån Nynäshamns kommuns sammanhang. Begreppen ska inte likställas med Statistiska Centralbyråns tätorts-
definition eller motsvarande definitioner av stad och ort.

Markanvändningskartan är strukturerad enligt följande kategorier:

Stadsbygd

Innehåller tät, blandad stadsbebyggelse med variation av bostadstyper, stadskärna och centrumområden med både kommersiell och offentlig service, parker och närnatur, allmänna mötesplatser såsom torg och gator. Utveckling kan ske genom förtätning.

Stadsbygd, nytt område

Större område som idag inte är bebyggt och som kan utvecklas med stadsbygdens innehåll.

Ortsbygd

Innehåller tät till gles, blandad bebyggelse med variation av bostadstyper, centrumområde med både kommersiell och offentlig service, parker och närnatur, allmänna mötesplatser såsom torg och gator. Utveckling kan ske genom förtätning.

Ortsbygd, nytt område

Område som idag inte är bebyggt och som kan utvecklas med ortsbygdens innehåll.

Mindre ortsbygd

Innehåller gles, blandad bebyggelse med variation av bostadstyper, centrumområde eller mötesplats med kommersiell och offentlig service i mindre skala, mindre parker eller närnatur. Utveckling kan ske genom kompletteringsbebyggelse.

Mindre ortsbygd, nytt område

Område som idag inte är bebyggt och som kan utvecklas med den mindre ortsbygdens innehåll.

Sammanhållen bostadsbebyggelse

Innehåller huvudsakligen gles bostadsbebyggelse i mindre skala såsom enbostadshus. Utveckling kan ske utifrån landsbygdens och skärgårdens värden och förutsättningar.

Landsbygd och skärgård

Innehåller gles bostadsbebyggelse i mindre skala såsom enbostadshus, gårdar eller småskaliga bebyggelsegrupper, areella näringar såsom jordbruk och skogsbruk, sammanhängande grönstruktur, naturområden och friluftsområden, landsvägar och enskilda småvägar. Utveckling kan ske utifrån landsbygdens och skärgårdens värden och förutsättningar.

5.2 Nynäshamns stad

5.2.1 Nuläge

Nynäshamns stad är kommunens centralort och största ort med cirka 16 000 invånare, ungefär hälften av kommunens befolkning. Nynäshamn anlades som trädgårdsstad under tidigt 1900-tal, har förtätats gradvis och har idag en stadsmässig struktur med blandad bebyggelse. Här finns i direkt närhet till havet, kommunens huvudsakliga centrum för näringsliv, handel och service. 

Nynäshamns stad utgör ett viktigt nav i Stockholmsregionen, Mälardalen och Östersjön med hamnar för person- och godstrafik. De tre pendeltågsstationerna ger en god kollektivtrafikförsörjning och med korta avstånd mellan stadens olika funktioner finns möjligheter till hållbara och effektiva resor. Närheten till hav, naturområden och kulturmiljöer bidrar till attraktiva livsmiljöer. 

Nynäshamns stad har i stort sett utvecklats enligt den första stadsplanen från 1915 som togs fram av PO Hallman och som delade in staden i tre områden - societetsvillor och badanläggning i söder, egnahemsbostäder och kommersiellt centrum i mitten samt industri och arbetarkvarter i norr. 

Staden är kuperad, vilket ger naturliga mellanrum i bebyggelsen. Bebyggelse är av blandad karaktär: villor från början av 1900-talet, miljonprogramsområden från 1960- och 70-talen och nybyggda flerbostadshus.

Mycket av det gamla Nynäshamn försvann i samband med den nationella rivningsvågen i början av 1960-talet. I själva stadskärnan återstår bara några få hus som påminner om den äldre staden.  Dessa byggnader är viktiga att bevara för förståelsen av hur staden vuxit fram. Mycket av det ursprungliga gatunätet, med gator som anpassats efter topografin, finns fortfarande kvar. Flera kulturmiljöer av särskild vikt finns i staden, exempelvis Trehörningen där värdena beskrivs i en kulturmiljöanalys från 2023. 

Runt Nynäshamn finns flera viktiga naturområden med höga naturvärden. Naturreservaten Käringboda och Järflotta angränsar till staden i väster och i söder. Lövhagen, Fjättern- och Kvarnängenområdet samt området kring Nynäs Gård utgör viktiga rekreationsområden och utgör gröna värdekärnor inom grönstrukturen. Grönstrukturplan för Nynäshamns stad beskriver stadens grönska och dess värden närmare.

5.2.2 Förutsättningar och utmaningar

Till utmaningarna hör att bevara småstadens kvaliteter med närhet, småskalig bebyggelse, närnatur och kulturvärden när Nynäshamns stad växer med tillkommande bebyggelse. Staden behöver växa med bostäder och arbetsplatser för att skapa förutsättningar för en levande stadskärna. Även i övrigt behöver förutsättningarna för utveckling av handel, restauranger, kultur och andra verksamheter stärkas i stadskärnan, inte minst när konkurrensen från näthandel och externa köpcentra växer. Externhandel som konkurrerar med stadskärnans utbud ska inte etableras. 

Trots att Nynäshamns stad är koncentrerad inom cirka tre kilometer från stadskärnan finns barriärer mellan olika stadsdelar. I samband med förtätningen och omvandlingen finns behov av att förstärka stråken mellan framför allt stadskärnan och hamnområdet samt Nynäsvägen-Sjötelegrafen. Genom ny bebyggelse i staden kan stadsdelar bindas samman. Det finns även behov av att öka tillgängligheten mellan å ena sidan staden och andra sidan havet och grönområden. 

5.2.3 Planering och utveckling

Nynäshamns stad ska utifrån sina unika förutsättningar i kommunen – väl utbyggd kollektivtrafik, passagerar- och godshamn, centrum för service - fungera som en tillväxtmotor för hela kommunen. Genom att växa med fler bostäder, arbetsplatser, service och handel ska Nynäshamns stad bidra till att stärka kommunens övriga orter, landsbygd och skärgård.

Nynäshamns stads utvecklingsmöjligheter till år 2030 beskrivs i den fördjupade översiktsplanen, antagen 2017. Planen visar på möjliga lokaliseringar för ett stort antal nya bostäder till år 2030, mestadels inom stadens nuvarande gränser. Större utvecklingsområden utgörs av Telegrafen/Vaktberget i öster, Rappsta/Kvarnängen i norr, Glasberget i söder och av stadskärnan. Vid utveckling av fler bostäder, ska i ett tidigt skede i planeringen, behovet av samhällsservice såsom förskolor och skolor beaktas. En bostadsutveckling i Rappsta kan ske parallellt med de verksamheter som finns på platsen. I ett senare skede kan en omlokalisering av vissa verksamheter bli aktuell.  

Nynäshamns stad ska växa genom förtätning och omvandling, samtidigt som småstadskaraktären och identiteten stärks. Ny bebyggelse ska planeras med hänsyn till befintliga natur- och kulturvärden och bidra till småstadskaraktären genom att vara låg och tät, med småskalig kvartersstruktur. Bebyggelsen ska förstärka småstadens kvaliteter och innehålla en blandning av bostäder, arbetsplatser, service och handel. En levande stadskärna ska skapas genom att förstärka underlaget för service och handel och genom att utveckla trafiksystemet för att underlätta för besökare att nå butiker och andra näringsidkare. 

På kartan över Nynäshamns stad illustreras de samband och centrala platser, tyngdpunkter, som behöver förstärkas för att staden ska upplevas som sammanhållen. I stadens västra delar behöver Nickstaområdet och Kvarnängen kopplas samman bättre med övriga staden för att stärka kopplingar mellan bostäder och viktiga målpunkter. Sambanden mellan de olika delarna kring Nynäshamns stadskärna, gästhamnen och Telegrafenområdet ska stärkas för att bilda en lättöverskådlig helhet.Mellan stadskärnan och hamnområdet med gästhamnen ska ett attraktivt stråk utvecklas för boende och besökare. I Nynäshamns hamn ska användningen av ytorna och trafiklösningarna ses över i samarbete med Stockholms hamnar och Trafikverket. 

Målsättningen är att skapa ett attraktivt hamnområde med verksamheter, bostäder och strandpromenad. Ny bebyggelse skulle bättre kunna koppla ihop hamnen med staden i övrigt, men det finns svårigheter i bland annat markförutsättningar och risker för översvämningar. Kopplingen till havet ska förstärkas.

I planeringen ska förutsättningar skapas så att nya arbetsplatser ska kunna tillkomma för att öka dagbefolkningen och på sikt kunna minska utpendlingen. Det finns goda etableringsmöjligheter för företag. Personintensiva verksamheter lokaliseras med fördel till stadskärnan och runt pendeltågsstationerna. Industrier och ytkrävande verksamhet lokaliseras till befintliga verksamhetsområden i stadens utkant såsom Norviks hamn med omgivning, Kalvö och Hammarhagen. 

I samband med att staden växer behöver värdefulla naturområden värnas och gröna värden tillföras i stadsmiljön. Grönska ska vara ett genomgående inslag i staden, den kuperade terrängen ska vara tydlig, höjderna ska vara synliga i landskapet och samtidigt ge utblickar över staden och havet. Planeringen ska säkerställa att grönska tar plats i nya bebyggda miljöer. Fjättern- och Kvarnängenområdet samt området kring Nynäs Gård utgör viktiga rekreationsområden. Lövhagen ska skyddas som livsmiljö för djur och växter och som plats för rekreation och friluftsliv. 

5.2.4 Ändringar i befintlig fördjupad översiktsplan

I samband med antagande av denna översiktsplan görs även utifrån utvecklingsbehov ett antal justeringar i den fördjupade översiktsplanen för Nynäshamns stad. Förändringarna är att gågata i Nynäshamns stadskärna inte längre föreslås som trafikåtgärd, att det säkerställs att det finns parkeringsplatser nära stadskärnan samt att det säkerställs att området kring gästhamnen rustas upp och att stråket mellan stadskärnan och gästhamnen förtydligas.

5.3 Ösmo

5.3.1 Nuläge

Ösmo är kommunens näst största ort med cirka 4000 invånare. Orten ligger mitt i kommunen, intill sjön Muskan och där de viktigaste kommunikationsstråken korsar varandra. Kommunikationerna är goda med närhet till väg 73, väg 225, järnväg och flera busslinjer. Detta tillsammans med simhall, större livsmedelsbutik, skolor, förskolor, bibliotek och annan service gör att Ösmo bidrar med viktig service till omgivande landsbygd som en landsbygdsnod. 

Ösmo har vuxit fram med ett sockencentrum i öst vid den medeltida kyrkan, ett mindre stationssamhälle med bebyggelse från sekelskiftet kring järnvägen och senare förtätning med villor, lamellhus och ett centrumområde. Liksom Nynäshamn etablerades Ösmo som en direkt följd av att järnvägen byggdes. Till en början enbart som ett litet samhälle väster om kyrkan i anslutning till järnvägsstationen. Först i början av 1950-talet började Ösmo att växa med anledning av den planerade flytten av örlogsbasen från Stockholm till Muskö. 

Vansta verksamhetsområde ligger söder om Ösmo med närhet till väg 73. I området på ca 6 hektar finns idag diverse verksamheter. Verksamhetsområdet planeras att bli omkring dubbelt så stort.

5.3.2 Förutsättningar och utmaningar

Ösmo är klassad som landsbygdsnod enligt den regionala utvecklingsplanen. Det innebär att orten spelar en viktig roll som serviceort och kollektivtrafiknod för den kringliggande landsbygden. Orten har ett antal olika värden där hänsyn behöver tas i efterföljande planering. 

I anslutning till Ösmo finns höga natur- och kulturvärden. Sjön Muskan och området öster och norr om denna, har höga natur- och friluftsvärden och ingår i en lokal grön värdekärna. Här finns stora strövområden och den regionalt viktiga vandringsleden Sörmlandsleden. Kring de södra delarna av Muskan, stationsområdet och kring kyrkan finns höga naturvärden i form av uppväxta och ofta gamla tallar och ekar. Söder om Nyblevägen finns ett populärt grönområde som är viktigt för friluftsliv och rekreation med bland annat elljusspår och utegym och är rikt på fornlämningar. 

Närmiljön kring Ösmo kyrka (kulturmiljöinventering sida 61) sammanfaller med riksintresseområdet för kulturmiljö och ska bevaras. Området innehåller en av Ösmos två koncentrationer av fornlämningar från äldre järnålder. I området vid Gryt finns flera förekomster av skålgropar och i berget nära Ösmo trafikplats finns en av kommunens två förekomster av hällristningar. Ösmo stationshus är byggnadsminne sedan 2007 och hela fastigheten är även belagd med ett omkringliggande skyddsområde där ingen ny bebyggelse får tillkomma. De intilliggande villorna på Körundavägen är tydligt kopplade till stationens kulturmiljö. Ny bebyggelse behöver därför ta stor hänsyn till befintlig bebyggelse på platsen. 

Orten ger ett splittrat intryck och dess delar behöver kopplas ihop. Trafiksepareringen i västra Ösmo och utemiljöerna i centrumområdet är överdimensionerade och svåra att orientera sig i. Det saknas levande gatumiljöer och kopplingen mellan centrum och stationsområdet behöver stärkas. Den kraftledning som går genom orten är visuellt störande och hindrar förtätning.

5.3.3 Planering och utveckling

Ösmos utvecklingsmöjligheter utgår från den fördjupade översiktsplanen, planprogram och strukturplan.Ösmo ska växa genom förtätning som syftar till att koppla ihop ortens olika delar och skapa ett mer attraktivt centrumområde som stärker Ösmos roll som nod för den omgivande landsbygden. Ny bebyggelse ska framför allt tillkomma i ortens centrala och södra delar längs Nyblevägen, men även på andra platser i orten kan nya bostäder tillkomma. Flytten av kraftledningen som går genom Ösmo frigör ytor som kan användas för förtätning och för att läka ett sår i ortens bebyggelse. I Ösmo finns områden med särskilt kulturhistoriskt värdefull bebyggelse och struktur, värden som ska beaktas och tillvaratas vid ny bebyggelseutveckling. 

Runt centrum och längs Nyblevägen ska en tätare småstadsbebyggelse utvecklas med en blandning av bostäder, service och handel. Ett levande centrum ska skapas genom att förstärka underlaget för service och handel och kopplingen mellan centrum och stationsområdet ska förstärkas. Närheten till rekreationsområden, ortens gröna karaktär och småskalighet är styrkor som ska tas tillvara. I områden med lägre täthet ska bebyggelsen följa trädgårdsstadens principer, med en blandning av flerbostadshus, radhus och enbostadshus med mindre tomter. 

Inom utpekade utvecklingsområden ryms förutom kvartersbebyggelse och gator även parker, torg och grönområden. I samband med kommande planering söder om Nyblevägen kommer rekreationsområdet utvecklas vidare. Bostadsutbudet i Ösmo behöver breddas genom tillskott av nya bostäder i olika boendeformer, storlek och upplåtelseform. Ett särskilt fokus är att få till stånd bostadsrätter, olika typer av boenden för äldre samt radhus. På sikt kan förutsättningar finnas för att utveckla området söder om väg 225 främst med småhus och radhus. Det är särskilt angeläget att skapa bra rumsliga kopplingar över väg 225.

På längre sikt finns tankar på att låta Ösmo växa norrut mot Körunda. En sådan utveckling behöver utredas närmare, bland annat utifrån påverkan på grönstruktur och känsliga naturområden. På längre sikt finns även möjligheter att binda ihop Ösmos östra delar och Sittesta norr om Källberga för att stärka den rumsliga kopplingen mellan områdena. 

Vansta verksamhetsområde ska byggas ut i enlighet med antagen detaljplan för att möjliggöra för befintliga företag att växa och nya företag att etablera sig i området. 

5.4 Segersäng och Landfjärden

5.4.1 Nuläge

Segersäng har vuxit fram från att vara ett mindre fritidshusområde till ett större bostadsområde, främst på grund av den direkta närheten till spårbunden kollektivtrafik. Fram till 2002 bestod bebyggelsen av ett mindre fritidshusområde med cirka 50 fastigheter. Sedan dess har drygt 200 bostäder tillkommit, varav flertalet friliggande hus och ett mindre antal små flerfamiljshus. I Segersäng finns nu cirka 800 invånare.

Segersäng ligger i ett landskap med varierad och kuperad topografi, där bostadshusen har placerats enligt bytradition med gårdsplan och tillhörande uthus, sammanhållna i färg och karaktär och grupperade längs bygator. Segersäng har ett strategiskt läge i anslutning till en pendeltågsstation och utgör del av kommunens stora markreserv för framtida bostadsförsörjning. I Segersäng finns en förskola men i övrigt saknas offentlig och kommersiell service. Två planlagda tomter för skolor finns i byn. 

Genom Segersäng flyter Tärnån som rinner från sjön Tärnan nordväst om orten och vidare söderut mot Muskån. Vid ån i Segersäng finns byggrätt för en skola. I de östra och södra delarna av Segersäng öppnar området upp sig mot åker- och betesmark. Orten omges av attraktiva strövområden, bland annat löper vandringsleden Sörmlandsleden strax väster om Segersäng. 

Landfjärden ligger naturskönt i kommunens nordöstra del på gränsen mot Haninge, omkring 5 km från Segersäng station. Det finns idag drygt 200 bostäder i området, där merparten är fritidshus som med tiden har utvecklats till permanentboende. Invånarantalet är cirka 300 personer. I dagsläget saknar området kollektivtrafik och tillgång till handel och service såsom skola och förskola. Närmaste matvaruaffär finns i Ösmo, Tungelsta eller Västerhaninge och närmaste grundskola i Nynäshamns kommun ligger i Ösmo.

5.4.2 Förutsättningar och utmaningar

Segersäng klassas som serviceort i den regionala utvecklingsplanen. Det innebär att orten, med stationsläge och förskola, spelar en viktig roll för den kringliggande landsbygden. Orten har ett antal olika värden som hänsyn behöver tas till och avvägningar behöver göras i planeringen. 

Höga naturvärden förekommer främst norr och väster om Segersäng och är kopplade till bland annat sjön Tärnan och äldre barrskog. Norr om orten finns regionalt utpekad grönstruktur (Hanvedenkilen). Kring sjön Tärnan och norrut finns ett område med höga natur- och friluftsvärden som på sikt blir aktuellt att skyddas. Stationsmiljön i Segersäng är en kulturhistoriskt värdefull miljö och fornlämningar förekommer. Den planlagda skolan ligger vid Tärnån, inom strandskyddat och sankt område, vilket begränsar byggnation.

Väg 546 genom Segersäng är i stort behov av förbättringar. I och med färdigställandet av väg 73 har trafiken från Grödby och landsbygden runt omkring ökat på väg 546 genom Segersäng by. Ökade trafikmängder innebär ytterligare belastning, vilket även kan få konsekvenser för trafiksäkerheten. 

Landfjärden omgärdas av flera riksintresseområden. Riksintresse för naturmiljövård sammanfaller med naturreservat, Natura 2000 och högsta naturvärde sydväst om bebyggelseområdet, öster om väg 545 (gamla väg 73). I området runt Kolbotten, väster om väg 545, finns höga naturvärden utpekade som regional grönstruktur. Hammersta och det intilliggande kulturlandskap söder om Landfjärden ingår i riksintresseområdet för kulturmiljö. Vattnet utanför Landfjärden är av riksintresse för yrkesfiske. 

Områden längs kusten har generellt sämre grundvattentillgång och större risk för kvalitetsproblem än områden som inte ligger kustnära. Landfjärden har jämfört med andra områden längs med kusten i kommunen en relativt god grundvattentillgång med relativt god vattenkvalitet. För att säkerställa en god hälsa och miljö i området är det viktigt att avloppen inte förorenar dricksvattenbrunnar med smittoämnen samt att vattenkvaliteten i vikarna förbättras. 

5.4.3 Planering och utveckling

Segersäng med omgivning utgör del av kommunens stora markreserv för framtida bostadsförsörjning. Segersängs relativt lågutnyttjade pendeltågsstation ger möjligheter till effektivt och hållbart resande för en betydligt större befolkning. En större utbyggnad av orten kan ske när det är motiverat av bostadsbehovet och när planerade exploateringar i Nynäshamn och Ösmo har genomförts. 

Segersäng ska på sikt utvecklas med fler bostäder, som stärker underlaget för samhällsservice och kommersiell service. Utbyggnadens tyngdpunkt ska ligga vid pendeltågsstationen, som blir ett naturligt centrum med tätare bebyggelse och lokaler för handel och service. Istället för att vara en barriär ska pendeltågsstationens potential nyttjas och binda samman västra och östra Segersäng. Merparten av ny bebyggelse bör därmed planeras väster om spåret med rimlig hänsyn tagen till naturvärden i området.

Vid den fortsatta planeringen av Segersäng ställs krav på att säkerställa trafiksäkerheten. Väg 546, som idag går genom orten, har en hög andel genomfartstrafik och även tung trafik till Grödby och omgivande landsbygd. Trafiksäkerhetsåtgärder behöver därför vidtas och vägstandarden förbättras. Trafiksäkerhetsåtgärder kommer också att genomföras kopplat till järnvägen med den planskilda korsning som planeras. I samband med detta kan också kopplingen till Grödby stärkas.

Segersängs strategiska läge i anslutning till väg 73 och Segersängs station gör att området är attraktivt för företagsetableringar. Ett nytt verksamhetsområde utreds sydost om trafikplats Segersäng invid väg 73 som ger möjligheter för fler arbetsplatser i kommunen. Det skapar också förutsättningar för att Segersäng ska kunna utvecklas till en självständig ort med både bostäder och arbetsplatser. I ett senare skede kan området norr om Segersäng, mellan motorvägen och järnvägen, vara aktuellt att utreda för verksamhetsetableringar. 

I ett längre perspektiv, i takt med Segersängs tillväxt kan omlandet börja utvecklas åt öster. Området runt Kolbotten ska på sikt kunna utvecklas med bostäder utifrån en inriktning med trädgårdsstaden och villastaden som förebild. Småhus är viktigt för att svara mot den efterfrågan som finns, inte minst från unga familjer i Stockholmsregionen. 

På längre sikt finns även en potential till utveckling av Landfjärden. En framtida utveckling av Landfjärden behöver ske på ett ekonomiskt och miljömässigt hållbart sätt utifrån tillgång till samhällsservice, teknisk försörjning och kollektivtrafik. Landfjärden behöver på kort sikt stärkas genom förbättrade gång- och cykelstråk till Segersäng och genom att utvecklingsförutsättningarna tydliggörs för befintliga fastighetsägare i området. Platsen kring busshållplatsen har potential att utvecklas som social tyngdpunkt och mötesplats för orten och kan på så sätt också bidra till att koppla ihop östra och västra Landfjärden.

5.5 Sunnerby-Spångbro

5.5.1 Nuläge

Sunnerby-Spångbro är kommunens tredje största ort med ungefär 1 300 invånare. Sunnerby och Spångbro är två sammanvuxna orter med stor skillnad i bebyggelse- och landskapskaraktär. Sorundavägen/Kyrkgatan, som kopplar ihop de två orterna, är ett kulturhistoriskt viktigt stråk som karaktäriseras av det öppna jordbrukslandskapet med tillhörande funktionsbyggnader, sockencentrum och Sorunda kyrka som ligger väl synlig på en höjd.

Den första bebyggelsen i Sorunda, som inte var direkt kopplad till bondbyarna, uppkom i form av ett antal bostadshus i trakten av Spångbro i början av 1900-­talet. Under 1950­-1970­talen byggdes radhus och flerfamiljshus och i början av 1990­-talet tillkom parhus. Idag består Spångbro av Sorunda sockens gamla servicecentrum. Torps by är en väl bevarad radby. 

Sunnerby uppfördes i sin helhet under perioden 1965-1974 och omfattar cirka 250 småhus samt ett 40­-tal lägenheter i flerbostadshus. I den östra utkanten ligger ett litet verksamhetsområde.

Skogsområdena kring Sunnerby ingår i en lokal grön värdekärna med höga naturvärden och viktiga motions­ och strövområden för befolkningen i området. Det finns ett utbud av service i form av bland annat dagligvaruhandel, förskola och skola, vårdcentral och äldreboende. Förutom dessa finns arbetstillfällen inom exempelvis småindustri.

5.5.2 Förutsättningar och utmaningar

Sunnerby-Spångbro är klassad som serviceort enligt den regionala utvecklingsplanen. Det innebär att orten spelar en viktig roll som serviceort för den kringliggande landsbygden. Orten har ett antal olika värden som hänsyn behöver tas till och avvägningar behöver göras i planeringen.

Orten ligger inom vattenskyddsområde för Gorrans grundvattentäkt, som försörjer stora delar av kommunen med dricksvatten och har hög regional prioritet i den regionala vattenförsörjningsplanen. Då det genomsläppliga materialet går upp till markytan är täkten mycket känslig för föroreningar. Det innebär att stor hänsyn krävs vid alla förändringar och att nyexploatering normalt bör undvikas. 

I Sunnerby-Spångbro finns värdefulla naturområden i direkt anslutning till orten, främst kopplat till grusåsen i de norra och västra delarna runt Sunnerby. Det större sammanhängande öppna jordbrukslandskapet intill Sunnerby-Spångbro har också ett stort värde utifrån ett livsmedelsförsörjnings- och näringslivsperspektiv.

Stora delar av bygden kring Sunnerby-Spångbro omfattas av riksintresse för kulturmiljö. I kulturmiljöprogrammet redovisas helhets- och närmiljön kring Spångbro och Torp (7:5). Det stora antalet gravfält, av vilka flera har över hundra anläggningar, visar att området har utgjort centralbygden i Sorunda under järnåldern. Området ska bevaras. 

Kyrkomiljön vid Torp har ett komplext och värdefullt innehåll, särskilt den medeltida stenkyrkan med sin 1500-talsexteriör, bogårdsmur med stigluckor från 1600-­talets senare hälft samt klockstapel från samma tid. Slättlandskapet vid Sorunda kyrka har sitt särskilda intresse i att det är ett resultat av 1800­talets jordhunger. De ängs­ och kärrmarker som tidigare utgjorde större delen av området dikades ut och omvandlades till åkermark under senare delen av 1800-talet. Byarna har, trots utflyttningar vid laga skiftet, ombyggnader och andra förändringar under 1900-talet, bibehållit karaktären av väl sammanhållen bebyggelse. Detta gäller särskilt Berga och Torp.

Sunnerby-Spångbro har ett strategiskt läge i direkt anslutning till väg 225, som förbinder väg 73 och E4:an. Länsvägarna har ett stort antal utfarter, vilket skapar en trafiksäkerhetsproblematik, särskilt som servicenäringarna i Spångbro är belägna på båda sidor om vägarna. Väg 225 är transportled för farligt gods och rekommenderade skyddsavstånd behöver följas. 

5.5.3 Planering och utveckling

Sunnerby-Spångbro spelar en viktig roll som serviceort till omgivande landsbygd med daglig service och en relativt god kollektivtrafikförsörjning med landsbygdsbussar. Det gör området attraktivt för bostäder i lantlig miljö. 

Den starka kulturmiljön ska värnas och orten ska kompletteras med bostäder och verksamheter utifrån de förutsättningar som kulturmiljöintresset och vattentäkten Gorran ger. Nyexploateringar inom vattenskyddsområdets primära zon bör undvikas för att skydda vattentäkten. Även inom den sekundära zonen bör nyexploateringar behandlas mycket restriktivt, särskilt inom områden med hög eller extrem känslighet. För att orten ska kunna växa på sikt pekas ett utredningsområde för bostäder ut direkt öster om Sunnerby, avgränsat av Väggarövägen. Naturvärden och markförhållanden är okända, varför en eventuell exploatering behöver utredas. 

Knutpunkten kring busstorget mellan väg 225 och Kyrkgatan är ett naturligt centrum som ytterligare kan stärkas som social tyngdpunkt och mötesplats för orten. I Sunnerby kan korsningen mellan Sorundavägen och Carl Bondes väg stärkas som entré, knutpunkt och mötesplats och på sikt kan Carl Bondes väg kopplas vidare till bebyggelse i öster. Trafiksäkerhetsåtgärder behöver vidtas på väg 225. Gång- och cykelstråk behöver komma till stånd för att öka trafiksäkerheten för oskyddade trafikanter och för att koppla samman Spångbro med de kringliggande orterna Ösmo, Stora Vika och Grödby.

5.6 Stora Vika

5.6.1 Nuläge

Stora Vika har ett tydligt arv som bruksort där kalkbrottet, industriområdet och samhället är tydligt åtskilda från varandra och skapar tre starka karaktärsområden, vilket också utgör riksintresse. Redan på stenåldern bosatte sig människor runt dalgången där Stora Vika nu ligger. År 1949 anlades dagens Stora Vika i anslutning till den gamla byn Marsta. Skånska Cement AB (senare Cementa) byggde en cementfabrik i anslutning till en omfattande kalkstensfyndighet. Samhället planerades för fabrikens arbetare med familjer, där skulle finnas allt man kunde behöva såsom bostäder, skola, affär, allaktivitetshus och kyrka. Samhället har i stort behållit sin karaktär, en varsam förtätning har skett i södra delen i slutet av 1980-talet.

I samhället bor idag cirka 700 personer. Cementfabriken är nedlagd och i delar av området finns istället en hamn med omgivande företag. En förskola finns i samhället och föreningslivet är starkt. 

Naturen kring Stora Vika präglas av den för kommunen unikt kalkrika marken vilken medför en speciell växtlighet och arter knutna till sådan vegetation. Exempelvis finns stora mängder blåsippor, orkidéer, blodnäva och blåeld i och kring orten. Inom samhället finns främst lövträdsmiljöer medan hela orten omges av barrskogsklädda höjder med inslag av örter. 

5.6.2 Förutsättningar och utmaningar

Stora Vika anses vara ett av landets sista brukssamhällen och orten med omgivningar är av riksintresse för kulturmiljövård. Den i kulturmiljöprogrammet utpekade närmiljön kring Marsta och Stora Vika (11:3) sammanfaller med riksintresseområdet och ska skyddas utifrån att den innehåller fornlämningar i form av kommunens tätaste koncentration av boplatser från yngre stenålder. 

Marsta är ett arkitekturhistoriskt värdefullt område med bland annat radhus från slutet av 1940-talet. När samhället anlades gjordes också en trädgårdsplanering med egna små täppor, allmänna gräsytor och vegetation anpassad utifrån platsens förutsättningar. 

Även naturen runt samhället är mycket värdefull och ingår i en lokal grön värdekärna. Högst naturvärden finns öster och söder om Marsta, kring det nedlagda kalkbrottet och dess dammar. Här finns en mycket värdefull flora och fauna samt ett rikt fågelliv. Många av arterna som lever här är rödlistade och/eller hotade. Kommunen verkar för ett skydd av naturen i och kring kalkbrottet och dess omgivningar. 

Strax väster om orten ligger Fållnäsviken som nyttjas för bad och annan rekreation. Vattenkvaliteten i viken har med åren försämrats och uppnår idag otillfredsställande ekologisk status. Kommunen har tagit fram underlag till ett lokalt åtgärdsprogram som beskriver förslag till åtgärder för att förbättra vikens ekologiska status, exempelvis en dagvattendamm.

Inom delar av samhället och verksamhetsområdet finns geologiska förutsättningar för ras och skred och delar av strandområdet utmed Fållnäsviken ligger under lägsta grundläggningsnivå utifrån havsnivåhöjning. Dessa förutsättningar behöver adresseras vid eventuell planering.

5.6.3 Planering och utveckling

Stora Vika har en tydlig karaktär och identitet som ska bevaras i sina tre områden. Viss varsam förtätning av det befintliga samhället ska kunna ske för att ge underlag för service, men förutsätter att riksintresset för kulturmiljön kan tillgodoses. Bebyggelsens och de enskilda byggnadernas utformning bör underordnas de karaktäristiska dragen i landskapsbild och bebyggelsemiljö. 

Det öppna och gröna aktivitetsområdet som är centralt beläget i den flacka dalgången tillsammans med närheten till vattnet och den kuperade naturen, ger samhället en tydlig rumslighet. Den öppna dalgången med fri siktlinje ner mot Fållnäsviken ska bevaras och stärkas som social tyngdpunkt och mötesplats för orten. Platsen vid Marsta busshållplats kan stärkas som mötesplats och entré till orten. Öster om väg 573, i anslutning till samhället, kan ny bebyggelse tillkomma. Det är särskilt angeläget att skapa bra kopplingar över väg 573 för att minska vägens barriäreffekt. Nya byggnader inne i samhället ska hållas i samma skala som den befintliga bebyggelsen. En utvecklingsplan för Stora Vika togs fram 2015 och beskriver planeringsförutsättningarna för orten. 

Verksamhetsområdet vid hamnen med dess företag ska kunna utvecklas inom sina nuvarande gränser där kulturmiljövärdena beaktas. Kalkbrottet ska med sina unika kultur- och naturvärden inklusive fjärilsstigen kunna utvecklas som besöksmål. De höga naturvärdena runt kalkbrottet ska säkerställas genom skydd. 

Vid planering ställs krav på att säkerställa trafiksäkerheten för trafikanter. Väg 574, Sjöviksvägen, har en hög andel tung trafik, delvis från hamnen i Stora Vika. Behov finns av åtgärder på vägen som förbättrar trafiksäkerheten. Även kollektivtrafiken, särskilt till Ösmo, liksom möjligheterna till säkra gång- och cykelstråk behöver förbättras.

5.7 Grödby

5.7.1 Nuläge

Grödby har genom åren vuxit fram i tre skilda bostadsområden - Grödby, Fagersjö och Valsta. Under 1930- och 1940-talen började villor byggas i Grödby. Orten utvecklades ytterligare under 1960-talet genom avstyckningar från byn Grödbys marker. Fritidshusområdet Fagersjö planlades intill sjön under 1950- och 60-talen. 

Idag är cirka 600 personer folkbokförda i Grödby med omgivningar. I fritidshusområdet Fagersjö är antalet permanentboende sannolikt högre än vad som är känt enligt folkbokföringen. Grödby har två förskolor och en tradition av starka lokala företag. En nedlagd grustäkt sydväst om Grödby är planlagd för bostäder och byggs nu ut.  

5.7.2 Förutsättningar och utmaningar

Försvarets skjutfält vid Grindsjön utgör ett riksintresse, vars påverkansområde sträcker sig till Sorundavägen och inrymmer flera av Grödbys nuvarande bebyggelseområden. Försvaret tillämpar en strikt bedömning vid frågor om nybyggnation. 

Stora delar av Grödby ligger också inom sekundärt vattenskyddsområde med hög eller extrem känslighet. Det innebär att stor hänsyn krävs vid alla förändringar och att nyexploatering normalt bör undvikas. 

De höga naturvärdena och jordbruksmarken som omger Grödby i de östra och sydöstra delarna begränsar ortens expansionsmöjligheter. De östra delarna av orten ingår i regionalt utpekad grönstruktur (Hanvedenkilen) och söder om orten finns en lokal grön kil. Naturvärdena i anslutning till orten består av värden knutna till sandiga miljöer, artrik vägmiljö längs Segersängsvägen (väg 546), samt värden kopplade till Fagersjön. Norr om orten finns en fortfarande aktiv grustäkt. 

I Grödby finns även värdefulla kulturvärden i form av fornlämningar från stenåldern. De stenåldersboplatser som har upptäckts i Grödinge och Sorunda på västra Södertörn är de äldsta lämningarna efter människor i länet. Boplatskoncentrationen vid Fagersjön tillhör ett av de största komplexen och är utpekat som närmiljö i kulturmiljöprogrammet.

Vägnätet består främst av landsväg utan gång- och cykelbana vilket påverkar trafiksäkerheten, särskilt för oskyddade trafikanter. 

5.7.3 Planering och utveckling

Grödby ska stärkas genom förbättrade kopplingar till tågstation och service i Segersäng och Sunnerby-Spångbro.
Det kan exempelvis ske genom gång- och cykelstråk mellan dessa orter samt inom Grödby mellan bostadsom-
rådena, mötesplatser så som förskolan och busshållplatser.
Platsen kring busshållplatsen har potential att utvecklas som social tyngdpunkt och mötesplats för orten.

Någon större expansion av Grödby bedöms inte vara möjlig, då både vattenskyddsområdet och Försvarsmaktens riksintresse försvårar bostadsbyggande och utökning av verksamhetsmark. Enstaka nya bostäder kan tillkomma i den södra delen. 

5.8 Lidatorp, Björsta och Källberga

5.8.1 Nuläge

Lidatorp, Björsta och Källberga ligger öster om väg 73, mellan Ösmo och Nynäshamn. Lidatorp och Björsta innehåller bostäder och en betongfabrik och har vuxit fram som skilda områden sammankopplade av Gamla Nynäsvägen. Bebyggelsen i Lidatorp utgörs av småhus med varierad arkitektur. Vissa hus är byggda under andra hälften av 1900-talet men merparten har tillkommit under början av 2000-talet. I Björsta finns planlagd mark för både småhus och mindre flerbostadshus samt byggrätt för mindre verksamheter som kontor eller handel. Källberga utvecklas till en ort kring en bykärna i norr med planlagd mark för bostäder, verksamheter, service, butiker, förskola och skola. Bebyggelsen är placerad i samklang med landskapets skogbeklädda nord-sydliga åsryggar och öppna fält.

Från Lidatorp är det cirka fyra kilometer till Ösmo station och drygt sex kilometer till Nynäsgårds station. Det finns cykelfält på båda sidor om gamla väg 73 och busshållplatser finns utmed vägen som trafikeras av flera av kommunens landsbygdsbussar. Närmaste skola, förskola och service finns från och med hösten 2024 i Källberga. 

5.8.2 Förutsättningar och utmaningar

Stråket mellan Nynäshamn och Ösmo innehåller en hel del natur- och kulturvärden. Det finns en stor koncentration av fornlämningar: gravfält av äldre och yngre järnålderskaraktär, komplex av bronsålderslämningar, monumentala resta stenar samt två runstenar. 

Naturen är varierande med skogbeklädda, fornlämningsrika höjdpartier och öppen mark i dalgången mot närliggande Älvvikssjön. Öppen jordbruksmark löper centralt genom området och skiljer Källberga från Lidatorp och Björsta. Genom jordbruksmarken finns en å/ett dike som avvattnar delar av Ösmo och mynnar i sjön Älvviken i söder. Kring torpmiljön vid Axelsberg och norrut mot Källberga gård finns flora knuten till ängsmiljöer. Områden med naturvärden finns även längs kraftledningsgatan samt i området väster om bebyggelsen i Lidatorp. Älvvikssjön och dess närmaste omgivning ingår i en lokal grön värdekärna.

Hela området är av riksintresse för högexploaterad kust/rörligt friluftsliv. Vid utveckling av Källberga ort ska turismens och friluftslivets intressen beaktas. 

Väg 73 och järnvägen utgör barriärer och området runtomkring är utsatt för buller. I vissa delar föreligger risk för ras och skred. Lidatorp och Björsta samt vissa delar av Källberga ligger inom sekundärt vattenskyddsområde vilket innebär att ny bebyggelse måste uppföras enligt särskilda krav för att inte riskera att påverka grundvattnet. Det ställs krav på grundläggning och dagvattenhantering, exempelvis är pålning inte tillåtet, vilket medför att hushöjd och byggnadstyp begränsas något.

5.8.3 Planering och utveckling

Källberga ska fortsätta att utvecklas till en ort enligt antagna detaljplaner och ska på sikt knytas samman med den regionala landsbygdsnoden Ösmo. Det är prioriterat att skapa förutsättningar för kollektivtrafik till och från Ösmo pendeltågstation och Källberga, Lidatorp och Björsta. För att överbrygga barriären vid väg 73 och skapa bättre kopplingar mellan målpunkter i Källberga och Ösmo, ska ett förbättrat gång- och cykelstråk byggas längs Muskövägen/väg 225. På sikt finns även möjligheter att binda ihop Sittesta norr om Källberga med Ösmos östra delar för att stärka den rumsliga kopplingen mellan områdena.

Ny bebyggelse ska planeras söder om befintliga detaljplaner i Källberga. Bebyggelsen bör planeras med inriktningen att Källberga på sikt knyts ihop med Lidatorp och Björsta i söder. Genom att förstärka kopplingen till Källberga och dess kommande serviceutbud i ortens utpekade tyngdpunkt stärks även Lidatorp och Björsta. Gång- och cykelstråk bör anläggas för att koppla orterna till varandra. 

Lidatorp och Björsta kommer att bli en tydligare enhet när de outnyttjade byggrätter som finns planlagda är utbyggda. Eventuell ytterligare bebyggelse i Lidatorp och Björsta bör tillkomma i anslutning till befintliga bostäder.  

Inom delar av området finns geologiska förutsättningar för ras och skred. Dessa förutsättningar behöver adresseras vid planering.

5.9 Landsbygd och skärgård

5.9.1 Nuläge

Fastlandet i Nynäshamns kommun karaktäriseras av smala uppodlade sprickdalar med mellanliggande barrskogsbevuxna berg- och moränområden. Den enda större sammanhängande slätten ligger i Dyån/Fitunaåns dalgång i Sorunda, som också är kommunens största jordbruksområde. I väster är Sorundas kust mot Himmerfjärden hög och brant. I skärgården övergår landskapet ut mot de yttre öarna successivt till en allt träd- och jordfattigare hällmarksterräng.

Byarna på landsbygden har vuxit fram där det har funnits naturliga förutsättningar. Tillgång till odlingsbar mark, bränsle och byggnadsmaterial från skogen liksom fiske, jakt och boskapsskötsel var nödvändiga för överlevnad. Redan under förhistorisk tid fanns de stora gårdarna Fållnäs, Fituna, Hammersta och Nynäs. Under Sveriges storhetstid på 1600-talet i samband med att medlemmar ur de olika adelssläkterna fick jordegendomar av kronan, tillkom flera av de andra stora godsen, exempelvis Vansta, Ogesta och Djursnäs.

Under 1700- och 1800-talen inleddes den stora förändringen av landsbygden och kulturlandskapet i och med jordbruksreformerna storskifte, enskifte och laga skifte. Reformerna gick ut på att varje bonde skulle få sina många små, spridda tegar mark samlade till ett eller ett fåtal skiften. Detta medförde att många av byarna splittrades, då vissa gårdar flyttade ut till den nya åkermarken.

Idag används jordbruken på samma sätt och många söker sig till landsbygdens rekreativa värden. Genom nya förutsättningar och modern teknik går det att bibehålla en levande landsbygd och skärgård. I framtiden spås behov och efterfrågan för lokala jordbruk och närproducerade varor att öka, varför förutsättningarna för dessa näringar ska bevaras. 

Totalt bor cirka 6000 invånare i kommunens landsbygd och skärgård. Idag finns ett antal byar och mindre samhällen spridda i alla väderstreck i Nynäshamns kommun. Många områden har historiska kopplingar och det finns också flera fritidshusområden som successivt har omvandlats till permanentboende. Bland dessa bebyggelseområden kan nämnas Lundby som ligger längst upp i norr mot gränsen till Haninge kommun och i kommunens nordvästra delar ligger Stutby, Frölunda, Fituna, Aska och Källsta. Mellan Sunnerby-Spångbro och Ösmo ligger byarna Väggarö, Grimsta och Lyngsta. Öster om Ösmo längs med Nynäsvägen finns Sittesta, Överfors, Ogesta och Ekeby. Yxlö som ligger mellan Ösmo och ön Muskö i öst har broförbindelse med fastlandet och en koppling via tunnel till Muskö. Rakt västerut från Nynäshamn ligger Norsbol och Solsa. På Lisö finns gården Fållnäs och områdena Sandvik, Skärlinge och Grytnäs. 

Torö, Svärdsö och Oxnö är skärgårdsöar med vägförbindelse till fastlandet via Tottnäsbron. Öarna utgörs av ett småskaligt kulturlandskap och delar är bebyggda med fritidshus och permanentbebyggelse. För fritidshusen pågår en sakta omvandling till permanentboende men som begränsas av den tekniska försörjningen. På Torö ligger bland annat bebyggelseområdena Torö by, Herrhamra och Gabrielstorp.

En särskild del av landsbygden är den del av skärgården som saknar fast broförbindelse, såsom Bedarön utanför Nynäshamn, Järflotta, Regarn och Öja. På dessa öar är det få fastboende. Öja är den ö med flesta fastboende och ön benämns i RUFS som en kärnö, vilket bland annat innebär att den förses med bastrafik året runt. Hamnläget Ankarudden på Torö tjänar som replipunkt till Öja, vilket innebär att hamnen är en strategiskt viktig knutpunkt för person- och godstransporter mellan Öja och fastlandet.

5.9.2 Förutsättningar och utmaningar

Det finns ett stort intresse för bostäder på den storstadsnära landsbygden och bebyggelsetrycket är därför stort. Bebyggelseutveckling på landsbygden och i skärgården kommer alltid att påverka något eller flera intressen. På Nynäshamns landsbygd och i skärgården finns viktiga intressen för jord- och skogsbruk, fiske och besöksnäring. Det finns också höga kultur-, natur- och rekreationsvärden, varav ett antal som skyddas genom riksintressen och annan lagstiftning. Det finns även värdefulla vattenområden och på flera håll är strandskyddet utvidgat till 300 meter. Ny bebyggelse behöver därför placeras där det är lämpligt med hänsyn till landskapsbilden och kulturvärdena på platsen. 

Därutöver finns ofta andra frågor som behöver beaktas såsom vatten- och avloppsförsörjning, annan teknisk försörjning och transportbehov. Delar av landsbygden och skärgården är otillgänglig och svår att försörja med vägar och allmänna kommunikationer. Många fastigheter saknar också kommunalt vatten och avlopp och på flera håll är det dåliga grundvattenförhållanden, vilket kan medföra utmaningar med vatten¬ och avloppsförsörjning. Hållbara lösningar för vatten och avlopp (VA) är en av de viktigaste förutsättningarna för fler permanentbostäder och bibehållen service på landsbygden och i skärgården. Kommunens VA-plan beskriver hur VA-utvecklingen ska se ut fram till år 2030. En översyn av VA-planen pågår parallellt med översiktsplanens framtagande. När ny bebyggelse planeras på landsbygden och i skärgården behöver därför särskilt noggranna avvägningar göras med långsiktiga hållbarhetsperspektiv.

5.9.3 Planering och utveckling

En levande landsbygd och skärgård är en viktig del för Nynäshamns kommuns fortsatta utveckling. För att nå detta behövs det goda förutsättningar för att både bo och verka utanför kommunens orter. Det ska vara en självklarhet att själv kunna utveckla sitt boende då det bidrar till att stärka landsbygdens och skärgårdens ställning. 

På landsbygden ska förutsättningarna för de gröna näringarna, de verksamheter som traditionellt sett förknippas med landsbygden, stärkas. Den värdefulla jordbruksmarken ska bevaras. Skogsbruket ska drivas rationellt med inriktning att bevara och förstärka natur- och kulturvärden samt med speciell hänsyn gällande skogsskötsel i tätortsnära områden. Utveckling av digital teknik ger bättre förutsättningar för att etablera och driva företag på landsbygden.

Ny bebyggelse på landsbygden eller i skärgården anses vara lämplig när den uppfyller godtagbara VA-lösningar, tillgänglighet till kollektivtrafik, god tillgänglighet till vägnätet i området samt god trafiksäkerhet och tillgång till offentlig service. Ny bebyggelse ska också ta hänsyn till samhällsekonomiska konsekvenser, värdefulla natur- eller kulturmiljöer och  risk för översvämning, ras eller skred.

Den småskaliga bebyggelsen är den mest lämpliga på landsbygden och kan bevara och förstärka landsbygdens kvaliteter. Komplettering av befintlig sammanhållen bebyggelse kan vara lämpligt i form av något eller några bostadshus och som anpassas till omgivande bebyggelsemiljö och landskap. Ny enstaka bebyggelse på landsbygden ska huvudsakligen tillkomma i anslutning till befintlig sammanhållen bebyggelse. Sammanhållen bebyggelse definieras i plan- och bygglagen som bebyggelse på tomter som gränsar till varandra eller skiljs åt endast av en väg, gata eller parkmark. Undantag kan göras för att ge förutsättningar för jord- och skogsbruk, samt djurhållning. 

När bebyggelsegrupper växer med nya bostäder ska kommunen bedöma om detaljplan krävs utifrån plan- och bygglagen 4 kap. 2 §. Behov av detaljplan bedöms i varje enskilt fall och beror på vilka behov av samordning som föreligger. Exempelvis träder detaljplanekravet i kraft när tillkommande bebyggelse tillsammans med befintlig bebyggelse blir mer omfattande och riskerar att påverka landsbygdens karaktär. Det kan vara en sådan sammanhållen bebyggelse där bygglov eller anmälan behövs med hänsyn till omfattningen av byggnadsverk i bebyggelsen.

Bildande av mellanskaliga bebyggelsegrupper, cirka 10–20 bostäder, påverkar landsbygdens karaktär varför bebyggelsen behöver prövas med detaljplan. Vid en prövning beaktas trafiksituation, kollektivtrafikförsörjning, tillgång till offentlig service samt landskapsbild.  Vid etappvis utbyggnad bör även en första etapp prövas med detaljplan även om den är av begränsad omfattning. 

Utbyggnadsområden om 20 bostäder eller fler skapar nya orter och förändrar därmed kommunens sammansättning.  Denna utveckling är prioriterad i de utpekade orterna utifrån översiktsplanens mål och strategier. Kommunen ska växa och utvecklas hållbart i en takt som kommunen mäktar med utifrån ett ekonomiskt, socialt och miljömässigt perspektiv.

5.9.4 Allmänna riktlinjer

• Utveckling av det enskilda boendet ska främjas för att bidra till att stärka landsbygdens och skärgårdens ställning.
• Traditionella landsbygdsnäringar som jord- och skogsbruk, fiskenäring och djurhållning ska främjas.
• Brukningsvärd jordbruksmark ska bevaras.
• Verksamheter med inriktning mot turism, upplevelser, gårdsbutiker och lägerverksamheter främjas.
• Utbyggnad av bredband och ny digital teknik ska främjas, då det kan minska transportbehov och klimat- och miljöpåverkan samtidigt som det möjliggör distansarbete och företagsetablering.

5.9.5 Riktlinjer för ny bebyggelse på landsbygden

Lokalisering av ny bebyggelse prövas enligt plan- och bygglagen, miljöbalken, samt de riktlinjer som beskrivs i samtliga avsnitt i översiktsplanen. 

• Ny enstaka bebyggelse på landsbygden ska huvudsakligen tillkomma i anslutning till befintlig sammanhållen bebyggelse.
• Mellanskaliga bebyggelsegrupper, cirka 10–20 bostäder, behöver prövas i detaljplan.
• Storskalig utbyggnad om 20 bostäder ska prioriteras i kommunens utpekade orter.
• Nya bostäder (även fritidshus) ska behandlas som åretruntbebyggelse vid lokalisering, lovgivning och tillståndsgivning för enskild VA-anläggning.
• Tomtplats för nytt bostadshus ska följa traditionen på platsen. Minsta tomtstorlek som tillåts är 1500–2000 kvadratmeter, men större tomter kan krävas i känsliga kulturmiljöer eller om det behövs för att uppnå godtagbar VA-försörjning.
• Ny tillkommande bebyggelse ska anpassas till den lokala bebyggelsetraditionen och strukturen samt till landskapets förutsättningar enligt nedan.

• • Finns "lucktomter” inom befintlig bebyggelse kan nya bostadshus vara lämpliga efter prövning. Undantaget är om det hindrar utblickar och bryter betydelsefulla siktstråk samt i strandskyddsområde. (A)
  • I en radby, där bebyggelsen är lokaliserad till en sida av en väg, tillåts inte ny bebyggelse på motsatt sida då det förändrar strukturen allt för markant. (B)
  • Är byggnaderna indragna från vägkanten och fastigheterna anslutna med egen infart ska tillkommande byggnader placeras på samma sätt. (C)
  • I ett öppet landskap bör ny bebyggelse placeras med försiktighet. Tillkommande bebyggelse innanför eller vid befintliga byggnader får inte påverka landskapskaraktären negativt. (D, E)
  • Rumsliga avgränsningar som är viktiga för att tydliggöra kulturlandskapets struktur, ska bevaras. I dessa fall tillåts ingen bebyggelse mellan två befintliga bebyggelsegrupper, då grupperna riskerar att växa samman. (F)
    

Den fördjupade översiktsplanen för Torö, Oxnö och Svärdsö, antagen februari 1993, ersätts av inriktningen för området landsbygd och skärgård i denna översiktsplan.

7.2 Platsens betydelse för folkhälsan

Den fysiska utformningen av samhället kan främja människors hälsa eftersom den påverkar och styr våra vardagsliv och levnadsvanor. Ett aktivt vardagsliv med hälsofrämjande faktorer som rörelse, fysisk aktivitet och närhet till kultur, lek, motion och annan utevistelse är viktiga aspekter för individers hälsa. Genom fysisk planering kan kommunen bidra till att detta tillgodoses. 

Förtätning inom befintliga orter ger goda förutsättningar för att förenkla i vardagen. Genom att bygga i redan bebyggda områden, där service är etablerad med väl utvecklad kollektivtrafik, ökar förutsättningarna för kvinnor och män att dela på vardagsarbetet. Samtidigt gynnas de som inte har tillgång till bil, till exempel unga och låginkomsttagare. Med förtätning inom orterna skapas också möjligheter till mer levande utemiljöer där gator och offentliga rum befolkas under en större del av dygnet. Det är viktigt att ge plats för hälsofrämjande faktorer såsom närnatur och allmänna mötesplatser. Stadsdelsparker och större grönområden kan dock inte ersättas med mikroparker eller gröna stråk.

Vad platsen används till har också stor betydelse för folkhälsan. Vid bostadsområden är tillgängliga mötesplatser, närhet till grönområden och möjlighet att välja olika boendeform viktiga aspekter. Gällande verksamhetsmark är buller, ljus och trafiksäkerhet viktiga frågor som kan ha stor påverkan för de som verkar i området eller bor i närheten. 

Åtgärder för en mer jämlik hälsa bör också riktas mot att bryta boendesegregation. Det kan bland annat möjliggöras genom att stärka möjligheten för fler att bo på olika platser runt om i kommunen, genom blandade upplåtelseformer och genom att tillgängliggöra offentliga rum. Genom svar från Stockholmsenkäten kan vi se att det finns skillnader i hur skolelevers trygghet, hälsa och upplevelse av sitt bostadsområde skiljer sig beroende på vilken skola de går i och således vilken del av kommunen de bor i. Därför är arbetet med att bryta bostadssegregation högst aktuellt i Nynäshamns kommun och den framtida planeringen av kommunen.

7.3 Jämställdhet

Det nationella målet för jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Där beslut fattas har vi makt att främja jämställdhet men kan också fortsätta att upprätthålla ojämställda strukturer. Därför måste jämställdhetsperspektivet finnas med i det dagliga arbetet och tidigt i besluts- och planeringsprocesser.

Att ha underlag som belyser skillnaderna som finns mellan kvinnor och män är avgörande för att planera för ett jämställt och socialt hållbart samhälle. I de trygghetsundersökningar som görs årligen i Nynäshamns kommun kan vi se att det finns skillnader i hur kvinnor och män upplever och använder det offentliga rummet. Undersökningarna visar att kvinnor känner sig mer otrygga, och på grund av otrygghet avstår aktiviteter så som att gå på restaurang, bar, sportevenemang eller att åka buss eller tåg i större utsträckning än vad män gör. Tydliga skillnader ses även mellan olika kommundelar inom kommunen, vilket är viktigt ur ett jämlikhetsperspektiv. 

Att planera för jämställhet innebär inom fysisk planering att lyfta fram kunskaper, erfarenheter och önskemål från både kvinnor och män samt att klargöra hur olika beslut påverkar könen. I det sammanhanget är det mycket viktigt att både kvinnor och män är del i samråd, dialoger och diskussioner om hur stadsmiljön ska utvecklas.

7.4 Barns perspektiv

Planering och utformning av den byggda miljön har stor betydelse för barns och ungas livsmiljöer. Barn som grupp använder de flesta miljöer i sin vardag, men har oftast ingen eller liten möjlighet att påverka utformandet genom medborgardialoger eller samråd. Barns rättigheter i samhällsplaneringen har stärkts sedan barnkonventionen blev svensk lag. 

Samhällen planeras oftast med ett barnperspektiv, vilket är vuxnas tolkning av barns bästa och vilja. För att verkligen få reda på barns upplevelser och förståelse av staden måste man se till barnets perspektiv, vilket man endast kan få genom att barn själva får komma till tals.

Under hösten 2019 gjordes en undersökning bland elever i årskurs 5 i Nynäshamns kommun. Syftet med undersökningen var att utreda vilka förbättringar eleverna anser behöver göras gällande gång- och cykelbanor, övergångsställen, belysning samt övriga förbättringsområden i trafiken. Resultatet gav konkreta exempel på områden som särskilt upplevdes som problematiska. Det största trafikproblemet var dock att barnen upplever att bilar kör för fort och att det är svårt att veta om de tänker stanna vid övergångsställen.

7.5 Trygghet

Att känna sig trygg är en demokratiskt viktig aspekt som är avgörande för att kunna delta i samhället på sina egna villkor. Men att vara aktiv i samhället är svårt om känslan av otrygghet gör att människor begränsar rörelsemönster och deltagande i aktiviteter. Trygghet handlar om individers upplevelse av platser och situationer. Säkerhet handlar däremot om den faktiska risken att utsättas för brott. Därför är det viktigt att kommunen arbetar med både trygghetsskapande och brottsförebyggande perspektivet vid planering av nya och befintliga områden. För att skapa ett tryggt offentligt rum och för att hitta en balans som fungerar för alla, måste platsen förstås ur olika perspektiv och olika gruppers behov vägas mot varandra. 

Statistik visar tydligt att upplevelsen av trygghet och att vara utsatt för brott ser olika ut beroende på var du bor och vem du är. Nynäshamns kommun genomför en trygghetsmätning varje år där medborgare bjuds in att besvara en enkät om upplevd trygghet och utsatthet för brott. Det är ett viktigt underlag vars resultat är en stor tillgång i den fysiska planeringen. Genom enkäten får vi bland annat svar på medborgarnas upplevelse av utemiljön, utomhusstörningar, utsatthet för brott, oro och känsla av otrygghet samt deras vanor av att avstå aktiviteter till följd av oro och otrygghet. Förutom att vi kan se hur svaren skiljer sig mellan kvinnor och män kan vi också få svar på hur trygghetsbilden ser ut i olika delar av kommunen.

7.6 Tillgänglighet

När vi planerar och bygger i Nynäshamns kommun ska universella lösningar som fungerar för alla prioriteras. Med utgångspunkt i principen att samhället är till för alla, ska tillgänglighets- och funktionshinderperspektivet finnas med i kommunens samtliga planer och verksamheter. Det betyder bland annat att lokaler, gator, offentliga miljöer, städer, samhällen och landsbygd planeras och byggs så att gemensamma miljöer kan användas av alla på ett likvärdigt sätt, oavsett ålder eller funktionsnedsättning. För att möjliggöra det behöver kommunen regelbundet identifiera och åtgärda hinder för delaktighet i den befintliga miljön och säkerställa att inte nya hinder uppstår.

7.7 Social inventering som utgångspunkt

Nynäshamn är en kommun med en varierad sammansättning samhällstyper: småstad, landsbygd och skärgård, var och en med unika förutsättningar och egenskaper. Vad som bidrar till ett socialt hållbart samhälle är alltid kontextbundet. En miljö behöver därför förstås utifrån sitt unika sammanhang, där det som fungerar bra och värdesätts av invånarna ska bevaras och stärkas. 

Miljöer i det offentliga rummet ska utformas så att de uppmuntrar till möten olika grupper emellan. Bra mötesplatser kan bidra till en ökad tillit och överbrygga sociala barriärer. För att främja spontana möten ska utemiljön vara fotgängarvänlig, tillgänglighetsanpassad och trevlig att stanna upp och vistas på. Barns platser ska vara sammanlänkade med övriga samhället för att uppmuntra möten över generationsgränserna. Med hjälp av ny kompletterande bebyggelse i orterna kan fysiskt separerade områden bindas samman och sociala barriärer rivas, i och med att nya grupper och verksamheter kommer in. Hänsyn behöver samtidigt tas till redan befintliga informella mötesplatser som kan ha ett högt socialt värde. Det kan till exempel vara platser där ungdomar träffas på fritiden - platser som inte är utmärkta på en karta. Sådana platser behöver identifieras, bevaras och stärkas vid kommande projekt. 

I takt med att kommunen utvecklas ska platsanalyser av de sociala värdena göras i tidigt skede i planeringen och i dialog med medborgarna. De som bor och verkar i området har god lokalkännedom och kan sin närmiljö bäst. Särskild vikt bör läggas vid barns platser. Barn är bundna till den absoluta närmiljön och har inte egna resurser att välja sin livssituation.

8.1 Arkitektur

Arkitekturen i kommunen ska samspela med sin omgivning och bidra till att stärka områdets identitet och karaktär. Arkitekturen ska bidra till att skapa nya värden för kommunen och invånarna. Arkitekturen ska bidra till miljömässig hållbarhet och vara robust över tid.

8.1.1 Så här gör vi:

• Arbetar med en helhetssyn och ett tvärdisciplinärt perspektiv präglat av samverkan och dialog. Kvalitetsprogram som beskriver gestaltningsprinciper och kvalitetsmål för byggnader och offentlig miljö skapar samsyn mellan kommun och byggaktörer och säkerställer kvalitet i genomförandet.
  
• Säkerställer att arkitekturen utformas med utgångspunkt i, och förhåller sig medvetet till, platsens förutsättningar och karaktärsdrag såsom topografi, stads- och landskapsbild samt natur- och kulturvärden.
  
• Strävar efter att ny bebyggelse bidrar till att åtgärda brister i den rumsliga strukturen.
  
• Säkerställer att behov hos olika målgrupper analyseras och miljöer utformas för att vara inkluderande och tillgängliga för alla.
  
• Säkerställer att miljöer i staden och orterna utformas för att främja möten mellan människor och bidrar till trygga, levande och upplevelserika offentliga rum.
  
• Säkerställer att miljöer utformas för att kunna anpassas och användas efter tidens behov och möjliggöra en varierad användning.
• Tillämpar enprocentregeln för utsmyckning av offentliga byggnader eller offentliga platser i samband med nybyggnader, större om- och tillbyggnader eller vid anläggning.
  
• En kommunövergripande arkitekturstrategi tas fram för att beskriva och konkretisera kommunens långsiktiga ambition och vilja för utvecklingen av den gestaltade livsmiljön.

Arkitektur är en del av vår kultur och vårt samhälle, och innebär formandet av den fysiska miljön i alla skalor. Det handlar om hur parker, gator, torg, byggnader och gårdar gestaltas och hur det påverkar människorna som använder miljöerna. Den byggda miljön ska bidra positivt till människors livskvalitet och skapa goda förutsättningar för social hållbarhet och en hållbar livsstil. 

Arkitektur innebär både gestaltning av vår framtida kulturmiljö och förvaltandet av de värden som redan finns. Samtidigt som ny bebyggelse ska visa respekt för den befintliga bebyggelsemiljön ska den vara ett verk av sin tid. Ny bebyggelse kan förhålla sig till omgivningen genom att samspela med befintliga miljöer eller genom att addera nya upplevelsemässiga värden. Det mest hållbara vi kan bygga idag är arkitektur av hög kvalitet som framtida generationer kommer att vilja bevara.

Arkitekturen ska gestaltas med ett holistiskt perspektiv där form, funktion och robusthet samverkar till en god helhet av hög kvalitet. Omsorg om detaljer bidrar till att skapa välkomnande, hälsosamma och trygga miljöer. För att säkerställa att de gestaltningslösningar som tas fram bidrar med så stor nytta som möjligt behövs ett tvärdisciplinärt perspektiv präglat av samverkan och dialog. I andra delar i översiktsplanen beskrivs hur arkitekturen kan bidra till kommunens ekologiska robusthet, hälsa och socialt liv samt att uppfylla kommunens miljö- och klimatmål.

8.1.2 Kvaliteter i bebyggelsemiljön

Ny bebyggelse ska bidra till att stärka kommunens identitet. Nynäshamns kommun består av en mångfald av miljöer med småstad, samhällen, landsbygd och skärgård. Utvecklingen av kommunens orter, landsbygd och skärgård ska ske med utgångspunkt i platsen och bidra till en god helhet som stärker platsens särdrag och kvaliteter. Arkitekturen ska utformas med omsorg om detaljer och skapa sinnliga upplevelser. Estetiska och konstnärliga värden är viktiga för att bidra till platsens identitet och människors känsla av tillhörighet. 

Samtidigt som ny bebyggelse visar hänsyn till befintlig arkitektur och rumslig struktur ska den bidra till att åtgärda brister i denna och skapa nya värden för kommunen och människor. Arkitekturen ska bidra till sociala värden och främja ett hållbart liv. I staden och i kommunens orter innebär det att byggnader och verksamheter ska placeras så att de upplevs som nära och att det är korta gångavstånd. Offentliga rum ska främja möten mellan människor och vara trygga, levande och upplevelserika. Om det finns något att titta på och upplevelser längs vägen blir det intressant att röra sig i de offentliga rummen. 

Ny bebyggelse ska bidra till en framåtsträvande och miljösmart kommun. Bebyggelsen ska kunna anpassas och användas efter tidens behov och möjliggöra en varierad användning. För det krävs att det i detaljplaner tillåts fler ändamål än bostad i de lägen där det är eftersträvansvärt. Byggnader och platser ska gestaltas med material som är robusta och som åldras med skönhet.

8.2 Värdefulla kulturmiljöer

Inom områden som bedömts vara särskilt värdefulla ur kulturmiljösynpunkt ska kulturmiljön lyftas fram som en resurs som gör området attraktivt. Ansvaret för att bevara och föra vidare kulturmiljöer till kommande generationer är en nationell angelägenhet som delas av alla. Såväl enskilda som myndigheter ska visa hänsyn och aktsamhet mot kulturmiljön. Den som planerar eller utför ett arbete ska se till att negativ påverkan eller skada på kulturmiljöns värden så långt möjligt undviks eller begränsas.

8.2.1 Så här gör vi:

• Kommunens särskilt värdefulla kulturmiljöer och byggnadsminnen bör synliggöras som resurs för att skapa attraktiva livsmiljöer, stärka ett områdes identitet och som besöksmål.
• Säkerställer att ny bebyggelse placeras och utformas så att det kulturhistoriska värdet i området bevaras eller stärks.
• Säkerställer att större bebyggelsegrupper eller andra större förändringar inte tillkommer inom områden som bedömts vara
  särskilt värdefulla ur kulturmiljösynpunkt.
• Säkerställer att nya hus på landsbygden placeras i anslutning till befintliga gårdar eller skogsbryn i enlighet med bebyggelsetraditionen.
• Säkerställer att landskapskaraktärer och sammanhang i landskapet bevaras inklusive kulturhistoriska vägar.
• Säkerställer att byggnader inte förvanskas vid
  renovering eller ombyggnader.
• Beaktar ljudmiljön, exempelvis kyrkklockor och vattendrag.
• Uppmärksammar behov av aktualiserat kunskapsunderlag i form av t.ex. kulturmiljöanalyser i samband med planprojekt
• Tar fram ett uppdaterat kunskapsunderlag avseende kulturhistoriskt värdefull bebyggelse, bebyggelseområden och helhetsmiljöer inom kommunen, exempelvis genom ett aktualiserat kulturmiljöprogram.

Det är lätt att tänka på kulturmiljöer som något som måste vara mycket gammalt, men även relativt nya byggnader och miljöer kan vara så typiska för sin tid att de kan betraktas som kulturmiljöer värda att bevara. Hänsyn ska tas till alla byggnader av speciell karaktär som kan sägas vara tidstypiska, även om de är nya och ännu inte klassats som kulturhistoriskt viktiga. Samtidigt som det vi bygger idag ska ta hänsyn till befintliga miljöer är de också skapelser av nuet. Det är därför intressant att under hela planprocessen ställa sig frågan, vad av det som byggs idag kommer framtida generationer vilja bevara? 

De områden som har bedömts som särskilt värdefulla ur kulturmiljösynpunkt är klassade som riksintresse för kulturmiljövård eller utpekade som helhets-­ och närmiljöer i kommunens kulturmiljöprogram, i bebyggelseinventeringar, industriminnesförteckningar och liknande. 

I kulturmiljöprogrammet har ett antal helhetsmiljöer definierats, dessa sammanfaller till stor del med områden som är klassade som riksintressen. En helhetsmiljö definieras som områden där en kulturhistoriskt värdefull struktur finns bevarad. 

I de kulturhistoriskt intressanta by-­ och gårdsmiljöerna, så kallade närmiljöer, som är utpekade och beskrivna i kulturmiljöprogrammet, kulturmiljöinventeringar samt i områden av riksintresse, ska den ursprungliga karaktären bevaras. För att skydda kulturhistoriskt värdefull bebyggelse kan kommunen, enligt plan-­ och bygglagen, i detaljplan använda beteckningen K, k, Q eller q, i kombination med skyddsbestämmelser och rivningsförbud. Alternativt kan skyddet regleras genom områdesbestämmelser. 

Byggnader är en stor och viktig del av vårt kulturarv, de berättar om sin tids behov och stilideal. Hus byggda före 1930 finns beskrivna i en bebyggelseinventering som omfattar hela kommunen. En kulturhistorisk värdering har gjorts i klasserna omistlig, värdefull och intressant. Inventeringen ska uppdateras. En särskild inventering kan behöva göras för tätorternas kulturmiljöer. 

Även landskapsavsnitt som är värdefulla ur kultur-
miljöhänseende ska bevaras. Många av de traditionella byggnaderna på landsbygden, så som lador, kvarnar och magasin, har förlorat sin funktion. Byggnaderna
är viktiga för helhetsupplevelsen av landskapet och
kulturarvet. För att motivera att byggnaderna bevaras och inte står oanvända kan de istället ges nya användningsområden. Nynäshamns kommuns nuvarande kulturmiljöprogram från 1983 täcker inte in hela kommunen och är i många avseenden inaktuellt. Kunskapsunderlaget avseende kommunens kulturmiljöer behöver kompletteras med de delar av kommunen som pekas ut som “ej inventerade” i kartan. Inom detta område gäller fortfarande nuvarande kulturmiljöprogram, men eftersom det behöver aktualiseras är det är viktigt att uppmärksamma behov av utökat kunskapsunderlag i samband med planprojekt. 

En ny inventering av kommunens kulturmiljöer i Ösmo och Sorunda färdigställdes under 2020. Inventeringen visar på de många kulturhistoriska värden som finns inom området och gjordes med utgångspunkt i tidigare utpekade helhets- och närmiljöer som nu delvis har reviderats. Inventeringen beskriver värdena, dess känslighet och tålighet, och avser bidra med riktlinjer och rekommendationer för områdets bevarande och utveckling i framtiden. Kulturmiljöinventeringen syftar till att ge de underlag som behövs för att värna områdenas kulturmiljö vid planarbete och lovprövning. 

För Landfjärden togs en kulturmiljöanalys fram 2022 med syfte att vara till stöd för planarbete. Områdets kulturhistoriska utveckling kan avläsas i de fysiska uttryck som finns i dagens landskapsbild och avspeglas i tre tidsskikt från herrgårdslandskap till rekreationsområde och villabebyggelse. Analysen beskriver områdets värden, tålighet/känslighet, pekar ut särskilt värdefull bebyggelse inom området samt innehåller råd och rekommendationer vid komplettering av bebyggelsen. 

En kulturmiljöanalys för Trehörningen i Nynäshamn togs fram 2023. Den pekar på att ön bär på stora kulturhistoriska värden, speciellt i förhållande till vikten av att kunna berätta Nynäshamns tidiga historia. Bebyggelsen på ön visar hur staden växte fram och den höga ambitionsnivå som fanns gällande arkitektur och utformning. För att värna Trehörningens kulturmiljö krävs stor aktsamhet. Ön är känslig för ny exploatering i form av förtätningar och nya bygglov ska ta stor hänsyn till kulturmiljön. Kulturmiljöanalysen syftar till att ge de underlag som behövs för att värna Trehörningens kulturmiljö vid lovprövning.

8.3 Byggnadsminnen

Syftet med byggnadsminnen är att bevara spår av historien som har stor betydelse för förståelsen av dagens och morgondagens samhälle. Det är länsstyrelserna som beslutar om en byggnad ska byggnadsminnesförklaras. För att reglera hur det kulturhistoriska värdet ska tas tillvara fastställs skydds­bestämmelser eller föreskrifter för varje byggnadsminne. Ändring som strider mot byggnadsminnets skyddsföreskrifter kräver tillstånd från Länsstyrelsen. I kommunen finns även statliga byggnadsminnen, där Riksantikvarieämbetet är tillsyns- och tillståndsmyndighet.

I Nynäshamns kommun finns tio anläggningar och miljöer som är skyddade som byggnadsminnen, varav de första sex är så kallade enskilda byggnadsminnen. Fållnäs gård i Sorunda (1) och Norr Enby gård i Sorunda (2), Nynäs Gårds lokstall (3), Sandtäppan (4) som är Asplunds sommarvilla, Villa Torsvi (5) i Torö socken, Ösmo station (6), Landsorts fyr (7), kustartilleriebatterierna på Öja (8 och 10) samt kustartilleribatteriet på Järflotta (9). 

8.4 Fornlämningar

INynäshamns kommun finns många fornlämningar, det vill säga spår efter äldre mänsklig verksamhet. Fornlämningar skyddas av  Kulturmiljölagen (1988:950). Det är förbjudet att utan tillstånd från Länsstyrelsen på något sätt förändra, ta bort, skada eller täcka över en fornlämning.Till en fornlämning hör även ett markområde runt lämningen som har samma lagskydd. Detta område kallas fornlämningsområde och syftar till att skydda lämningen mot en alltför närgången exploatering.

Det kan behövas en arkeologisk utredning vid bebyggelseutveckling, även om det inte finns information om fornlämningar inom området. Detta eftersom det kan finnas oupptäckta fornlämningar. 

De äldsta fornlämningarna i kommunen är från cirka 4–500 f. Kr. och återfinns i norra Sorunda, vid Pipartorp och Fagersjön. Då, efter den senaste istiden, stod de låglänta delarna av Södertörn under vatten. Södertörn var ett skärgårdslandskap, här fanns gott om fisk, säl och sjöfågel. De trånga vikarna gav ett gott skydd åt människornas boplatser.

Människorna som fanns här under mellersta stenåldern levde i små kringströvande grupper, de livnärde sig främst av det som havet gav. Boplatserna var troligen tillfälliga lägerplatser. Lite längre fram i tiden, under yngre stenåldern (cirka 3000–­1700 f.Kr.), livnärde sig människorna i huvudsak av säljakt och fiske. Ett stort antal så kallade gropkeramiska boplatser är kända på Södertörn, bland annat vid Stora Vika och vid Sittesta.

I och med att landhöjningen fortgick förändrades så småningom livsbetingelserna. Den dominerande näringen under bronsåldern (cirka 1700 f. Kr. - 500 f. Kr.) var troligen boskapsskötsel. Fynden från bronsålder är relativt få. Bebyggelsen verkar ha varit begränsad till västra delen av Sorunda och mellersta delen av Ösmo.

Huvuddelen av kommunens fornlämningar är gravfält från järnålder då bygden börjar befolkas (cirka 200 f.Kr. – 1000 e.Kr.). Många av gravfälten är stora, däribland Ottersta, Berga, Blista och Tibble i Sorunda samt Älby, Blista, Säby och Stymninge i Ösmo. Alla gravfälten ligger i anslutning till de förhistoriska byarna. Bebyggelselägena sammanfaller till stor del med de nuvarande byarna. Vid slutet av järnåldern var troligen drygt 75 av de nuvarande byarna och gårdarna i kommunen bebyggda. Bebyggelsen bestod oftast av ensamgårdar med hushåll bestående av 8–10 personer.

Det betyder att det skulle ha bott cirka 600–700 invånare i kommunen år 1000 e.Kr. När kristendomen gjorde sitt intåg i slutet av 1100-talet byggdes kyrkorna i Sorunda och Ösmo. De gamla gravfälten övergavs till förmån för kyrkogårdarna.

8.5 Riksintresse för kulturmiljövården, 3 kap 6§ MB

Vissa kulturmiljöer har så speciella värden att de anses vara betydelsefulla för landet i stort. Då kan Riksantikvarieämbetet bestämma att de är av riksintresse för kulturmiljövården. I Nynäshamns kommun finns höga kulturmiljövärden i form av värdefulla herrgårds-, industri- och skärgårdsmiljöer, gamla sockencentrum och landsbygd. Det är miljöer som ingår i riksintresset för kulturmiljövården. Förståelsen av ett sådant områdes kulturhistoria, så som den återspeglas av den fysiska miljön, får inte skadas vid exempelvis ny- eller ombyggnation.

Under 2021 till 2023 har en revidering genomförts av Stockholms läns riksintressen för kulturmiljövården. Revideringen har innefattat ändringar angående indelning och en uppdelning i temagrupper utöver de geografiska områdena. Information om varje riksintresseområde beskrivs närmare i Länsstyrelsen i Stockholms läns storymap.

Påverkan på riksintresset
Den utveckling som anges i översiktsplanen bedöms inte leda till påtaglig skada på riksintresset då utvecklingen i huvudsak är koncentrerad till platser utanför riksintresseområdena. Endast viss kompletteringsbebyggelse är möjlig som då ska ske utifrån de förutsättningar som riksintressets värden innebär.

Så här tillgodoses riksintresset
Hur kommunen ser att värdena för berörda riksintressen kan tillgodoses finns beskrivet för respektive område. Riksintresset för kulturmiljövården överlappar i vissa geografiska områden med riksintresset för högexploaterad kust, rörligt friluftsliv och Natura 2000 enligt 4 kap miljöbalken, samt med riksintresse för yrkesfisket, naturvården, friluftsliv, energi och totalförsvaret enligt 3 kap miljöbalken. Riksintressena bedöms vara förenliga med varandra och bedöms heller inte strida mot bestämmelserna i 4 kap miljöbalken.

8.5.1 Herrgårdsmiljö, Fållnäs (AB 10)

Herrgårdsmiljö med tydlig prägel från 1700- och 1800-tal, vars strategiska läge vid inomskärsleden har kontinuitet från järnålder och medeltid. Godspräglat landskap med sammanhängande åkermarker, alléer och solitära ekar. Riksintresset är känsligt för ny bebyggelse eller anläggningar som försvagar eller bryter siktlinjerna mellan herrgårdsanläggningen och omgivande landskap. Herrgårdsanläggningen, ekonomi- och produktionsbyggnaderna och torpen utgör en historisk och visuell helhet och ska underhållas på ett sätt som bevarar helheten.

Riksintresset tillgodoses genom att Fållnäs gård, som är privatägt, har förklarats som byggnadsminne. Länsstyrelsen ansvarar för skydd av byggnadsminnen och ansökan om lov för förändringar på en sådan byggnad eller plats görs hos Länsstyrelsen.

8.5.2 Skärgårdsmiljö, Öja bytomt-Landsort (AB 601)

Kust- och skärgårdsmiljö som är tydligt präglad av de näringar och de förutsättningar som gällde för de boende i ytterskärgården. Farledsmiljö som speglar sjöfartens betydelse och förändring i Stockholms skärgård från 1600-talet till 1900-talet, utmed den äldre inomskärsleden och från 1800-talets slut utomskärstrafiken. Militär miljö från 1930-talet och efterkrigstiden som visar det kalla krigets påverkan på det svenska försvaret i ytterskärgården.

Riksintresset tillgodoses genom detaljplan (Dp 775) som gäller byn Storhamn, vilken är känslig för förändring. Syftet med detaljplanen är bland annat att bevara öns unika natur- och kulturmiljövärden, samt att skapa förutsättningar för att bevara den befintliga bebyggelsestrukturen.  Bevarandebestämmelser finns för hela området. Om-, ny- och tillbyggnader tillåts mycket restriktivt på ön och får endast ske om det är förenligt med bevarandebestämmelserna för platsen och inte påverkar riksintresset negativt. I anslutning till miljön vid fyren och vid de militära lämningarna bör inga nya tillägg göras som försvårar förståelsen för försvarsfunktionen. Vid Norrhamn på öns norra del bör ny bebyggelse anpassas till den befintliga vad gäller skala och placering. Det är dock viktigt att eventuell ny bebyggelse vid Norrhamn håller sig i anslutning till hamnen.

8.5.3 Landsbygdsmiljö, Ösmo (AB 12)

Ösmo kyrka med den muromgärdade kyrkogården och ett flertal tillhörande funktionsbyggnader visar på kyrkans betydelse som lokalt administrativt centrum från tidig medeltid till det tidiga 1900-talet. Kyrkan har en dominerande placering i landskapet. Kyrkomiljön och det gamla sockencentrumet är känsligt för förändringar som bryter visuella samband mellan kyrkan och övrig äldre bebyggelse, samt för åtgärder som minskar koppling mellan funktionsbyggnader, kyrkomiljön och den äldre vägsträckningen inom området. 

Riksintresset tillgodoses genom att förändringar ska ske mycket restriktivt på platsen. Den äldre vägsträckningen i Gryt och sambanden mellan gravfältet och milstenen ska värnas och bevaras. Det före detta komministerbostället i Nibble är idag hembygdsgård och är, trots sin ursprungliga koppling till kyrkan, geografiskt isolerad från sockencentrat. De förändringar som skett gör att komministerbostället är mer tåligt för nytillskott.

8.5.4 Landsbygdsmiljö, Sorunda-Stymninge (AB 11)

Riksintresset utgörs av följande beskrivningar. Dalgångsbygd som i fornlämningsrikedom, landskap och bosättningsmönster speglar ett jordbruk som etablerades under järnåldern. Dess förändringar i och med det sena 1800-talets skiften och utdikningar samt landsbygdens administrativa indelning sedan medeltiden, uppbyggt kring Sorunda sockencentrum. Sorunda medeltida kyrka belägen i ett över dalgången dominerande läge. Bebyggelsen i form av gårdarna och byarna, vars lägen i många fall har kontinuitet till järnålder, och som i regel är lokaliserade till moränhöjder i det öppna landskapet. De utskiftade gårdarna och väl bevarade funktionsbyggnaderna tillhör-
ande Torps kyrkby. Den vidsträckta, uppodlade, dalgången och det äldre vägnätet med terränganpassad sträckning. 

Riksintresset tillgodoses genom att bibehålla kulturlandskapets karaktär med strävan om ett levande jordbruk och bevarande och brukande av åker-, ängs- och hagmark. Detta sammanhängande odlingslandskap stärks ytterligare genom översiktsplanens mål 4.4 En klimatsmart och robust kommun med starka ekosystem och dess strategier, så som att brukningsvärd jordbruksmark ska bevaras för att trygga livsmedelsförsörjningen. 

Sambanden mellan gårdsgravfält och den äldre bebyggelsen i byarna är känsliga för förändringar som kan medföra splittring av dessa samband. Ny bebyggelse bör därför i möjligaste mån endast tillåtas i anslutning till redan befintliga gårdar och byar och jordbruksmark bör ej tas i anspråk. Nya byggnaders utformning och färgsättning ska anknyta till den lokala byggnadstraditionen på platsen och redan befintlig bebyggelse får inte förvanskas. De visuella sambanden mellan byarna och kyrkan ska bevaras. Det äldre vägnätet ska bevaras. 

8.5.5 Industrimiljö, Karta-Oaxen-Stora Vika (AB 9)

Riksintresset består av öarna Karta och Oaxen samt Stora Vika, varav Oaxen ligger i Södertälje kommun. Industrimiljöer som speglar tre olika faser av kalkindustrins utveckling i huvudstadsregionen, och de samhällen detta gav upphov till, från de tidigindustriella anläggningarna på öarna Karta och Oaxen, i drift 1832-1880-tal respektive 1865-1975, till den storskaliga cementindustrin i Stora Vika från 1949, nedlagd 1981. Lämningar av kalkbrott, industrianläggningar och av hamnar på de tre platserna. Industrisamhällena med deras planläggning, bostäder och annan bebyggelse, bland annat Marsta.

Riksintresset tillgodoses genom att utveckling tar hänsyn till att industriområdet/hamnen, kalkbrottet och samhället är tydligt åtskilda från varandra och fortsatt stärker dessa som tre starka karaktärsområden.

Hamnen vid Stora vika är fortfarande i bruk och en plan för restaurering av industribyggnaderna på platsen håller på att ta form av de nya ägarna till området. Flera av industribyggnaderna har kulturhistoriskt skydd genom gällande detaljplan (Dp 766). På så vis kan specifika karaktärsdrag och landskapsbild bevaras på platsen. Ny bebyggelse på platsen ska underordna sig och samspela väl med befintlig bebyggelse.

Runt kalkbrottet, som är beläget på en höjd ovanför närliggande landskap, har det över tid skapats värdefull naturmiljö på platsen med flera rödlistade arter efter det att kalkbrottet lades ned. Kommunen arbetar därför med skydd för delar av området, vilket pekas ut i översiktsplanen. I samband med detta skydd föreslås att silorna med sitt höga kulturmiljövärde ska bevaras.

Samhället (Marsta) är beläget i en dalgång ner mot Fållnäsviken. Byggnaderna har huvudsakligen en enhetlig funktionalistisk stil och dalgången planerades utifrån att hållas öppen ner mot Fållnäsviken. Ny bebyggelse ska tillkomma restriktivt i samhället och behöver följa den struktur och arkitektoniska tanke som redan finns i området. Förändringar får endast tillkomma som inte påverkar det uttryck och ursprungliga karaktärsdrag negativt. Den öppna dalgången ner mot Fållnäsviken ska bevaras. 

Vidare tillgodoses riksintresset på Karta genom att inga nya ingrepp eller tillskott planeras i den känsliga miljön vid kalkbrottet på ön. Fornlämningarna är skyddade enligt kulturmiljölagen vilket gör att åtgärder inom och i anslutning till fornlämningarna är tillståndspliktigt.

9.2 Näringslivsutveckling och verksamhetsmark

Nynäshamns näringsliv präglas idag av en bred variation av olika branscher och företag vilket ger en dynamisk och mångfacetterad ekonomi. Hamnen, tillverkningsindustrin, jordbruk, samt besöksnäringen är några av de viktigaste sektorerna i kommunens näringsliv.

Efterfrågan på verksamhetsmark är stor och Nynäshamn är en attraktiv kommun för företagsetableringar. Lokaler för kontor och service kan ofta integreras med bostäder i traditionell stadsbebyggelse, men det behövs också särskilda områden för företag som på grund av exempelvis ytbehov, påverkan på omgivningen eller olycksrisker måste förläggas avskilt från övrig bebyggelse.

9.2.1 Hamnområden

En hamn skapar attraktivitet och konkurrensfördelar för Nynäshamn utifrån ett etableringsperspektiv. Att som kommun kunna erbjuda flera transportslag ses som en stor fördel för att möjliggöra nya företagsetableringar. 

Stockholm Norvik hamn som en helt ny RoRo- och containerhamn med strategiskt läge i Östersjön har stor potential att möjliggöra för många arbetstillfällen och kringeffekter till kommunen. Därtill tillhandahåller hamnen i Nynäshamn både passagerartrafik såsom Gotlandsfärjan, samt kryssningstrafik som är viktig för besöksnäringen. Intill Norvik hamn finns verksamhetsmark planlagd. Hamnen i Stora Vika hanterar idag olika former av bulkvaror såsom pellets, returträflis, grus med mera. Utöver bulkvaror hanteras även andra olika typer av byggvaror, exempelvis husmoduler, betongelement och liknande.

9.2.2 Kalvö

Kalvö verksamhetsområde ligger i direkt anslutning till väg 73 vid infarten till Nynäshamns stad, med ett strategiskt läge i och med närheten till Norvik hamn. Området är cirka 20 hektar och utbyggnad pågår. Befintliga tomtstorlekar varierar med merparten om cirka 1500–3000 kvadratmeter. Tomtstorlekarna på tillkommande områden anpassas till efterfrågan. 

9.2.3 Hammarhagen

Hammarhagens verksamhetsområde ligger i norra delen av Nynäshamns stad med direkt anslutning till väg 73. Området är 12 hektar med tomtstorlekar på cirka 1000–5000 kvadratmeter. 

9.2.4 Rappsta

Rappsta verksamhetsområde ligger i norra delen av Nynäshamns stad. Området är 18 hektar med tomtstorlekar på cirka 1500–8000 kvadratmeter. Stadsdelen Rappsta planeras på sikt  för bostadsutveckling som kan ske parallellt med de verksamheter som finns på platsen. I ett senare skede kan en omlokalisering av vissa verksamheter bli aktuell.

9.2.5 Vansta

Vansta verksamhetsområde ligger i direkt anslutning till väg 225 intill tätorten Ösmo. Området är 6 hektar och möjlighet finns att utöka området med ytterligare 6 hektar. Befintliga tomtstorlekar varierar men merparten är cirka 1500–2000 kvadratmeter. 

9.2.6 Älby

Älby verksamhetsområde ligger längs väg 73 mellan tätorterna Lidatorp och Ösmo. Området är 10 hektar och planeras utökas med ytterligare 6-8 hektar. Vid utveckling behöver hänsyn tas till vattentäkten Berga. Befintliga tomter är cirka 1500–4000 kvadratmeter. 

9.2.7 Sunnerby

Sunnerby verksamhetsområde ligger intill tätorten Sunnerby-Spångbro. Området är 5 hektar och tomtstorlekar varierar mellan 1700-10000 kvadratmeter. Vattentäkten Gorran ligger nära och därför passar området till verksamheter som inte riskerar att påverka grundvattnet. 

Inom vissa av kommunens ovan befintliga verksamhetsområden finns möjlighet till expansion och förtätning. De nuvarande befintliga företag som växer kan ofta etablera sig inom dessa existerande verksamhetsområden. Etableringsbehovet från nya företag ställer dock ofta krav på större ytor och innebär behov av ny verksamhetsmark inom kommunen, exempelvis intill Norviks hamn samt vid Segersäng.

9.3 Areella näringar

De areella eller gröna näringarna är viktiga basnäringar. Det är ett samlingsbegrepp för näringar som använder biologiska och naturgeografiska resurser på land och i vatten så som jordbruk, skogsbruk och fiskerinäringen. De areella näringarna står för en betydande del av markanvändningen på landsbygden och har en unik roll som förvaltare av landskapets natur- och kulturvärden. Detta ger förutsättningar för att bedriva annan näringsverksamhet på landsbygden som till exempel verksamhet kopplat till upplevelser och rekreation. Dessa näringar är till stor del avgörande för en levande landsbygd och skärgård, för möjligheterna att bo och verka inom samma geografiska närhet och bidrar till att nå flera miljömål samt en hållbar utveckling.

I Nynäshamns kommun bedrivs både skogsbruk och jordbruk i olika skalor, från stordrift i företagsform till den enskilda fastighetsägarens småodlingar. Flera gårdsbutiker finns tillhörande jordbruket och dessa ger också en viktig service till närområdet och för en ökad lokalproduktion av livsmedel. Historiskt sett utgjorde fisket näringsbasen för skärgårdsbefolkningen. Yrkesfiske bedrivs idag mycket begränsat i kommunen, bland annat finns en etablering i hamnen vid Ankarudden.

Genom att förbättra förutsättningarna för viktiga landsbygdsnäringar som jord- och skogsbruk, fiskenäring och djurhållning kan Nynäshamns kommun stärkas som landsbygdskommun. I framtiden spås behov och efterfrågan för lokala jordbruk och närproducerade varor att öka, varför förutsättningarna för dessa näringar ska bevaras. I kapitlet Risker, hälsa och säkerhet beskrivs jordbruket ytterligare ur perspektivet livsmedelsförsörjning.

9.4 Riksintresse för yrkesfiske, 3 kap 5§ MB

Områden som är av riksintresse för yrkesfisket ska så långt som möjligt, skyddas mot åtgärder som påtagligt kan försvåra näringens bedrivande och som har betydelse för yrkesfisket. Riksintressen för yrkesfisket pekas ut av Havs- och vattenmyndigheten.

I Nynäshamns kommun ligger delar av två riksintresseområden för yrkesfisket, men fler angränsar till kommunen. De två områdena är Muskö-Järflotta (fångstområde för ål och sötvattensarter) samt Fållnäsviken-Himmerfjärden (fångstområde för sötvattensarter). 

En förutsättning för att fiske ska kunna bedrivas inom ett avgränsat havsområde är att det finns hamnar som kan tillhandahålla service till fiskefartygen samt att det finns landningsmöjligheter. De viktigaste hemma- och/eller landningshamnarna inom respektive havsområde bedöms också som riksintresse för yrkesfisket och i Nynäshamns kommun gäller detta hamnarna i Nynäshamn och på Torö. Havs- och vattenmyndigheten har tagit fram ett förslag till aktualisering av hamnarna av riksintresse för yrkesfisket. Enligt förslaget ska riksintresseanspråket för de båda hamnarna i Nynäshamn tas bort. Kommunen ser dock inte att ett eventuellt realiserande av Havs- och vattenmyndighetens förslag bör påverka möjligheterna för yrkesfisket att nyttja de båda hamnarna framgent. 

Hamnarna är förknippade med ett flertal regionala och kommunala intressen, vilket säkerställer deras bevarande oberoende av om de omfattas av riksintresseanspråk för yrkesfisket eller ej. Därmed bedöms inte riksintresset påverkas negativt gällande just hamnarna. Vidare anser kommunen att hänsyn alltid bör tas till det småskaliga kustnära fisket, möjlighet till lokal livsmedelsförsörjning från havet samt nationell krisberedskap vid eventuella planer på förändringar i anslutning till kommunens fiskehamnar. Genom dessa typer av åtgärder bedöms riksintresset kunna tillgodoses. Planerad utveckling bedöms inte påtagligt försvåra näringens bedrivande. Riksintresset för yrkesfisket överlappar i vissa geografiska områden med riksintresset för högexploaterad kust, rörligt friluftsliv och Natura 2000 enligt 4 kap miljöbalken, samt med riksintresse för kulturmiljö, naturvården, friluftsliv, kommunikation och totalförsvaret enligt 3 kap miljöbalken. Riksintressena bedöms vara förenliga med varandra och bedöms heller inte strida mot bestämmelserna i 4 kap miljöbalken.

En grundförutsättning för ett långsiktigt fiske är hållbara fiskbestånd. Dock är situationen för ett hållbart fiskebestånd idag dåligt i hela Östersjön, liksom i havsvikarna inom Nynäshamns kommun Goda fiskbestånd kräver att fisken har tillgång till livsmiljöer under sina olika livsstadier. I Nynäshamns kommun finns många viktiga lek- och uppväxtområden i form av grunda havsområden och vattendrag, till exempel de inre vikarna i kommunens södra och östra delar. Mer information om detta finns i kommunens Yt- och grundvattenplan. 

9.5 Handel och annan kommersiell service

Handeln och annan kommersiell service är viktig för kommunens utveckling och attraktivitet. Det ger invånarna ett bra utbud av varor och tjänster och förstärker kommunens dragningskraft för besökare. Branschen innebär också många arbetstillfällen, särskilt för personer som inte redan är etablerade på arbetsmarknaden då dessa ofta är lättare som ingångsjobb.

9.5.1 Så här gör vi:

• Eftersträvar utveckling av handeln i kommunen, liksom en mångfald i utbudet. Inriktningen är service, shopping, nöjen och upplevelser.
• Stärker centrala Nynäshamns stad som kommunens största handelsplats.
• Möjliggör för att dagligvaruhandel ska finnas på nära avstånd till bostäder.
• Uppmuntrar till varierat utbud av handel, service, bostäder och kontor för att skapa trygga och trivsamma stadsdelar med liv och rörelse dygnet runt.
• Avsätter mark för dagligvaruhandel vid planläggning av större bostadsetableringar och i mindre tätorter.
• Tillsammans med fastighetsägare och näringsidkare verka för att handelsbyggnader, omgivande miljöer samt offentliga platser i anslutning till handelsytor uppförs med utgångspunkt i god gestaltad miljö.
• Genom att möjliggöra för handel med icke-skrymmande sällanköpsvaror i tätortscentrum och i Nynäshamns stadskärna framför att skapa nya externhandelsområden värnar vi lokala näringsidkare och utveckling av stads- och tätortskärnor.

Centrala Nynäshamns stad ska stärkas som kommunens största handelsplats. Restauranger, kultur, nöjen samt kommersiell och offentlig service ska komplettera handeln och bidra till områdets dragningskraft. Centrumområdet inklusive gästhamnsområdet är navet för Nynäshamns stad året runt. Övriga närområden kompletterar centrumkärnan och vice versa. En attraktiv kärna bidrar till hela kommunens attraktivitet. Handelsutbudet i Nynäshamns stad ska vara tillgängligt för alla kommuninvånare och med hållbara transportalternativ ska de kunna ta sig till staden för att ta del av det utbud som erbjuds där. 

Ösmo är en viktig nod för handel och service för den omgivande landsbygden och mindre orter. I och med utvecklingen av centrala och södra Ösmo planeras för fler ytor för handel och kommersiell service, framför allt i centrum och vid stationen, som ytterligare kan stärka utbudet.

Dagligvaruhandel och affärer som besöks ofta ska lokaliseras centralt i kommunens tätorter så att kommuninvånarna kan uträtta en större andel av sina inköp till fots, till cykel eller med buss. Sällanköpshandel av icke ytkrävande varor ska i första hand etableras i tätorternas centrum och i centrala Nynäshamns stad istället för i externa handelsområden. Detta för att bidra till utvecklingen för lokala näringsidkare i tätorterna, öka tillgängligheten för invånare i alla åldrar samt för att minska bilberoendet.

9.6 Arbetskraft och kompetens

Nynäshamn erbjuder idag tre skolformer för vuxna: högskola, yrkeshögskola och vuxenutbildning. Med närhet till högskola eller universitet visar erfarenhet att övergången till högre studier ökar. En högre utbildningsnivå hos invånarna skapar förutsättningar för befintliga företag att hitta lokal arbetskraft samt möjligheten till nya företagsetableringar. För att locka kvalificerad arbetskraft att välja Nynäshamn som livsmiljö krävs ett positivt platsvarumärke, bra samhällsservice och attraktivt boende som kombinerar kommunens styrkor – ett liv nära natur och storstad.

9.6.1 Så här gör vi:

• Utbildningsverksamheter som erbjuder studier för vuxna (kurser, vuxenutbildning, yrkeshögskola och högskola) ska ges möjlighet att utvecklas.
• Utbildningsverksamheter för ungdomar och vuxna ska lokaliseras centralt i kommunens tätorter. Personal och studenter utgör ett underlag för handel och service men platsen blir också en mötesplats mellan studenter och företag.
• Attraktiva livsmiljöer ska finnas för att locka högskoleutbildad arbetskraft att bo i Nynäshamns kommun.

Arbetsgivare i kommunen är beroende av arbetskraftsförsörjning från andra kommuner. Det här illustreras tydligt i pendlingsmönstret till Nynäshamn. Av de som arbetar i kommunen pendlar 22 procent in från andra kommuner. Av kommunens invånare i åldern 25–64 år har cirka 18 procent en treårig eftergymnasial utbildning.

Med närhet till högskola eller universitet visar erfarenhet att övergången till högre studier ökar. En högre utbildningsnivå hos invånarna skapar förutsättningar för befintliga företag att hitta lokal arbetskraft samt möjligheten till nya företagsetableringar. För att locka kvalificerad arbetskraft att välja Nynäshamn som livsmiljö krävs ett positivt platsvarumärke, bra samhällsservice och attraktivt boende som kombinerar kommunens styrkor, ett liv nära natur och storstad.

9.7 Besöksnäring

Besöksnäringen är ett viktigt bidrag till att stärka platsen Nynäshamns kommuns identitet och profil gentemot omvärlden, vilket också är ett sätt att locka framtida invånare.

9.7.1 Så här gör vi:

• Arbetar för att hela kommunen ska vara ett attraktivt besöksmål året runt.
• Verkar för att öka möjligheten att nå rekreationsområden och besöksmål med kollektivtrafik för att fler ska kunna upptäcka större delar av kommunen.
• Arbetar för att fler färjeresenärer ska lockas till och ha möjlighet att stanna upp och besöka kommunen.
• Möjliggör för planläggning av bland annat boendeanläggningar, sevärdheter samt upplevelse- och rekreationsanläggningar vilket stärker förutsättningarna för såväl destinations- och affärsturism som evenemangsturism.
• Beaktar besöksflödet vid planering av exempelvis handel-, cykel- och promenadstråk, parkeringsmöjligheter, vänthallar, offentliga toaletter samt skyltning.
• Värnar och stärker kulturhistoriska bebyggelsemiljöer, parkområden och natur- och kulturlandskap som har betydelse för besöksnäringen, natur- och kulturturismen.
• Främjar tillkomsten av kurs-, konferens-, sport- och rekreationsanläggningar.
• Utvecklar hamnområdet och gästhamnsområdet, samt stärker kopplingen till Nynäshamns stadskärna.

Till besöksnäringen räknas alla branscher som får del av de pengar som genereras av turism. Det betyder således att det inte enbart är hotell, campingplatser och aktivitetsföretag som ingår i besöksnäringen, utan även delar av handeln, exempelvis livsmedelsaffärer, bensinstationer och transportföretag som taxi- och bussbolag. Kultur, sport och rekreation är andra delar av näringen. Besöksnäringen är också i hög grad beroende av den offentliga sektorns organisation och ansvar för att sköta parker och utemiljöer, simhall, bibliotek och annan allmän service, då detta bidrar till destinationens attraktivitet och därmed besöksnäringens samt natur- och kulturturismens förutsättningar. Besöksnäringen har stor betydelse för att behålla service i både tätorter och på landsbygden. 

Enligt den långsiktiga trenden förutspås antalet utländska turister i Nynäshamn fortsätta öka, dels som en följd av Stockholms och Stockholms skärgårds attraktionskraft, samt de kryssningsfartyg som tas emot och att allt fler väljer att besöka Sverige och Stockholm året runt. Det är därför angeläget att skapa förutsättningar för besöksnäringsföretagen att verka under fler säsonger än sommaren.

Gästhamnen i närheten av Nynäshamns centrum nådde år 2023 knappt 8000 båtnätter vilket motsvarar drygt 23 000 gästnätter. En förändring är att båtsäsongen blir allt längre och prognosen är därför att verksamheten kommer att öka antalet båtnätter i stadig takt de kommande åren. Detta ställer höga krav på omkringliggande infrastruktur och förvaltning av det arbete som gjorts de senaste åren. 

I takt med att den större färjetrafiken med gods- och passageratrafik succesivt flyttas till Stockholm Norvik hamn kan gästhamnsområdet få ta större plats som besöksmål. Både gästhamnens tillväxt och gästhamnsområdets utveckling är av stor vikt för hela kommunens attraktionskraft och identitet.

10.2.2 Hav och kust

Havet omger kommunen i alla väderstreck utom i norr. Kommunen har 2,5 gånger så mycket hav som land och sötvatten tillsammans. Kusten och dess stränder är en mycket viktig tillgång för friluftslivet, samtidigt utgör kuster och stränder ofta specifika och känsliga miljöer som fungerar som spridningskorridorer och reproduktionslokaler för växter och djur. Havsvikar med grunda bottnar kan vara mycket artrika och utgöra mycket viktiga reproduktionslokaler för djur samtidigt som de ofta i hög grad är utsatta för exploatering och miljöpåverkan. Av den totala ytan för naturreservat i kommunen utgör havet ungefär två tredjedelar vilket visar vilka värdefulla miljöer det innehåller. Havets och kustens höga värden avspeglas även i att stora områden är utpekade som riksintresseområden för naturvården, friluftsliv, rörligt friluftsliv och högexploaterad kust.

10.2.3 Sjöar och vattendrag

I Nynäshamns kommun finns fem större sjöar som är utpekade som vattenförekomster inom vattenförvaltningen (se nedan): Grindsjön, Muskan, Västra Styran, Älvviken och Fjättersjön. Samtliga sjöar har höga naturvärden. Framförallt Grindsjön, Muskan och Fjättersjön är viktiga rekreationssjöar för exempelvis bad och skridskoåkning. Utöver dessa sjöar finns ytterligare ett antal mindre sjöar utspridda i kommunen, bland annat Långsjön, Tärnan och Transjön.

I kommunen finns två större vattendrag, Dyån/Fitunaån och Muskån/Hammerstaån, samt några mindre åar. Både Dyån/Fitunaån och Muskån/Hammerstaån har unika havsöringsstammar som går upp och leker i vattendragen. I båda åarna finns vandringshinder som försvårar för både öring och svagsimmande arter att ta sig upp för att leka. Muskån/Hammerstaån är utpekad som riksintresse för naturvård, bland annat på grund av höga värden för fisk, ovanliga insektsarter i åns dalgång och en rik hävdgynnad flora i omgivande betesmarker. Majoriteten av kommunens vattendrag har låg tillgänglighet för friluftslivet då de flesta är smala och ligger i åkerlandskapet.

Sjöar och vattendrag fyller viktiga funktioner i ekosystemet och hyser en stor artrikedom som behöver bevaras för att skydda den biologiska mångfalden och för att behålla miljöernas naturliga produktionsförmåga. De är också viktiga för människors välbefinnande och hälsa genom möjligheter till friluftsliv och rekreation. I kommunen finns flera sjöar och vattendrag som har sänkts, reglerats och omformats av olika anledningar. Omdaningen av vattnen har i flera fall lett till att ekosystemtjänster som flödesutjämning, magasinering och upptag av näringsämnen har försvagats till förmån för produktion av mat och dricksvatten. Till sänkta, reglerade och omformade vatten är i regel ett markavvattningsföretag kopplat för att sköta underhållet av den gemensamma vattenanläggningen. Samfälligheterna är viktiga sakägare i samband med till exempel ny bebyggelse.

10.2.4 Grundvatten

Grundvattnet är en avgörande förutsättning för liv och är på så sätt en viktig del i blåstrukturen. I Nynäshamns kommun finns femton grundvattenförekomster som är definierade inom vattenförvaltningen, varav tre delas med Botkyrka kommun och en med Haninge kommun. Grundvattenförekomsterna berör vatten i sand- och grusavlagringar. De två större grundvattenförekomsterna är skyddade som vattenskyddsområden. Bland annat Dyån/Fitunaån och Fjättersjön får delar av sitt vatten från grundvattnet genom källflöden.

10.2.5 Våtmarker

Våtmarker utgörs antingen av mark där vatten finns nära under, i eller över markytan under en stor del av året eller av ett vegetationstäckt vattenområde. Våtmarkerna är värdefulla på många sätt och utför många ekosystemtjänster som översvämningsskydd, rening av vatten, hög biologisk mångfald, kolsänka, upplevelsevärden och estetiska värden. I Nynäshamn är många våtmarker små till ytan, vilket främst beror på det relativt torra klimatet, det småbrutna sprickdalslandskapet, samt de sjösänkningar och torrläggningar av våtmarksområden som utfördes runt sekelskiftet 1900. Våtmarksområden i odlingslandskapet är skyddade genom det generella biotopskyddet.  

De större våtmarksområdena i kommunen är bland annat Östra Styran och Lövsjön och är resultat av nämnda sjösänkningar. Nära Lövsjön finns Slätmossen som sedan 2006 ingår i naturreservatet Slätmossen Borgberget. I kommunen finns även den anlagda våtmarken Alhagen, som tar emot vatten från Nynäshamns avloppsreningsverk och en del av dagvattnet från Nynäshamns stad.

Våtmarkerna ska ses som en kommunal naturresurs. Våtmarkernas ekologiska och vattenhushållande funktion i landskapet ska bibehållas och ingen våtmark ska påverkas negativt av exploatering. Vidare bör kommunen arbeta med återvätning av dikade våtmarker på kommunal mark för att gynna biologisk mångfald, hindra läckage av växthusgaser, öka markens vattenhållande förmåga och bidra till bättre vattenrening. Återvätning innebär att tidigare grävda diken, som dränerat marken från vatten, antingen tillåts växa igen eller fylls igen. 

10.2.6 Vattenförvaltningen

Vattenförvaltning är ett samlingsord för det vattenarbete som utförs av svenska myndigheter och kommuner. Till grund för vattenförvaltningen ligger EU:s ramdirektiv för vatten. Direktivet ger ett gemensamt regelverk och en helhetssyn på hur EU:s vattentillgångar ska uppnå god kvalitet. Enligt vattendirektivet ska vattenförvaltningen ske utifrån en helhetssyn på hur vattnet nyttjas och skyddas. 

För att god vattenkvalitet ska uppnås tar Vattenmyndigheterna vart sjätte år fram förvaltningsplan, åtgärdsprogram och miljökvalitetsnormer för de olika vattenförekomsterna. En miljökvalitetsnorm för vatten beskriver den kvalitet en vattenförekomst ska ha nått vid en viss tidpunkt. Huvudregeln är att alla vattenförekomster ska uppnå det som inom vattenförvaltningen kallas god status. I många vatten behövs det en förbättring av vattnets status om miljökvalitetsnormerna ska nås. Vattnets status får inte heller försämras, enligt det så kallade försämringsförbudet. Vid planläggning och prövning är det därför viktigt att hänsyn tas till hur den planerade byggnationen påverkar vattnet i det berörda avrinningsområdet vad gäller miljökvalitetsnormerna för vatten. I Vattenmyndigheternas åtgärdsprogram finns ett antal åtgärder som kommunerna ska genomföra inom varje förvaltningsperiod.

10.2.7 Havsmiljöförvaltningen

Sveriges havsmiljöförvaltning grundar sig i EU:s havsmiljödirektiv som införlivats i Sverige genom havsmiljöförordningen. Utgångspunkten för havsmiljödirektivet är att den marina miljön i Europa är ett värdefullt arv som måste skyddas och bevaras. 

Havsmiljöförordningen omfattar alla marina vatten och underliggande jordlager från strandlinjen till och med ekonomisk zon och överlappar med vattenförvaltningen i kustvatten. Havs- och vattenmyndigheten ansvarar för genomförandet av havsmiljöförvaltningen i Sverige. I Havs- och vattenmyndigheternas åtgärdsprogram anges åtgärder som kommunerna ska genomföra inom varje förvaltningsperiod.

10.2.8 Kommunal och nationell havsplanering

Planering av kust- och havsområden kräver ett helhetsperspektiv där kopplingen mellan land och hav tydliggörs. Verksamheter, transportleder, kultur- och naturmiljöer med mera långt inåt land kan ha starka kopplingar mot havet. Planeringen av havsområden innebär också en planering i tre dimensioner; på bottnen, i vattnet och i luftrummet.

Kustkommunerna ansvarar för översiktsplaneringen på land samt för kusten och territorialhavet. Den nationella havsplaneringen omfattar både territorialhavet, undantaget det område som ligger en sjömil utanför baslinjen och den svenska ekonomiska zonen. Detta innebär att kommunens och statens ansvar överlappar varandra i den större delen av territorialhavet.

Regeringen har beslutat om havsplan för Bottniska viken, Östersjön och Västerhavet. Havsplanerna ger vägledning kring vad som är den mest lämpliga användningen av havet ur ett helhetsperspektiv. Vägledningen ska användas av myndigheter, kommuner och regioner vid planläggning och prövning av anspråk. Syftet med havsplanerna är att bidra till en långsiktigt hållbar utveckling.

Havsplanen för Östersjön anger sjöfart, utredningsområde för sjöfart, yrkesfiske, försvar, natur och generell användning av berört havsområde inom Nynäshamns kommun. Särskild hänsyn ska tas till höga natur- och kulturmiljövärden. Översiktsplanen anger samma användning av havet som havsplanen i den del av
territorialhavet där båda planerna gäller.

För närvarande pågår en revidering av havsplanerna.

10.2.9 Kommunens yt- och grundvattenplan

Nynäshamns kommun har en yt- och grundvattenplan som ett tematiskt tillägg till översiktsplanen. Syftet med Yt- och grundvattenplanen är att visa hur kommunen ska arbeta för att uppnå miljökvalitetsnormerna för vatten samt att förstärka arbetet mot en hållbar utveckling i Nynäshamns kommun. Syftet är också att kartlägga kommunens vatten, att bidra till att hålla samman vattenfrågorna, fungera som underlag för planering, samt skapa struktur för det fortsatta vattenarbetet i kommunen. I planen beskrivs kommunens vatten och arbetet med vattenförvaltningen ytterligare. Yt- och grundvattenplanens mål är att kommunens vattenförekomster ska uppnå miljökvalitetsnormerna inom utsatt tid.

I Yt- och grundvattenplanen presenteras övergripande och platsspecifika riktlinjer för kommunens avrinningsområden. Där så är relevant ska hänsyn alltid tas till dessa riktlinjer utöver de riktlinjer för blåstruktur som anges i översiktsplanen. I Yt- och grundvattenplanen anges även ett antal åtgärder som bedöms krävas för att kommunens vatten ska uppnå god status. Åtgärderna berör övergödning, miljögifter, fysiska förändringar, klimatförändringar, försurning, främmande arter, skydd av dricksvatten, fiske, skadliga ämnen i grundvatten och övriga miljöproblem. En separat handlingsplan för åtgärderna har tagits fram och kommunen ska löpande genomföra åtgärder med utgångspunkt i denna.

I Nynäshamns kommun finns tjugofem ytvattenförekomster, det vill säga havsområden, sjöar och vattendrag. Merparten av vattenförekomsterna uppnår inte miljö-
kvalitetsnormerna god ekologisk status och god kemisk status idag. De flesta ytvattenförekomster har fått tidsfrist att uppnå miljökvalitetsnormerna vid ett senare tillfälle. 

Vid planering behöver kommunen beakta kumulativa effekter kopplade till miljökvalitetsnormerna för vatten, såsom ökad tillförsel av näringsämnen som ihop med andra flöden skapar en ökad belastning nedströms, exempelvis som en följd av fler åretruntboende, fler verksamheter, fler hårdgjorda ytor med mera. Risk för negativa kumulativa effekter bedöms finnas främst gällande Muskån/Hammerstaån och Älvviken då flera utvecklingsområden finns inom berörda avrinningsområden.

Det finns även femton grundvattenförekomster i kommunen. Alla grundvattenförekomster uppnår god kvantitativ status idag och alla utom en uppnår god kemisk status. Av olika skäl riskerar dock flera grundvattenförekomster att inte uppnå god status framöver.

Information om kommunens vatten finns förutom i Yt- och grundvattenplanen även i databasen VISS (Vatteninformationssystem Sverige) som har utvecklats av vattenmyndigheterna, länsstyrelserna och Havs- och vattenmyndigheten.

10.3 Grönstruktur

Den lokala och regionala grönstrukturen ska värnas och stärkas så att den fortsatt hålls sammanhängande. Kommunens grönområden ska bidra med ekosystemtjänster av hög kvalitet och bidra till klimatanpassningen. Biologisk mångfald och grön infrastruktur ska stärkas och upprätthållas och vid behov kompenseras.

10.3.1 Så här gör vi

• Värnar och stärker grönstrukturen så att den hålls sammanhängande.
• Arbetar för att lokalisera ny bebyggelse, anläggningar och verksamheter anpassat till grönstrukturens funktioner, värden och ekosystemtjänster.
• Arbetar för att förbättra tillgängligheten till gröna värdekärnor genom att vid planering och förvaltning säkerställa tydliga entréer och möjligheten att ta sig dit med gång och cykel.
• Arbetar utifrån principen skadelindringshierarkin: att i första hand undvika, i andra hand minimera och i tredje hand kompensera för negativ påverkan på ekosystemtjänster och grönstrukturens värde och funktion.
• Identifierar ekosystemtjänster vid detaljplanering, byggande och förvaltning så att de kan bevaras och stärkas.
• Bibehåller och utvecklar förutsättningarna för biologisk mångfald och kommunala indikatorarter exempelvis genom att arbeta fram åtgärdsprogram för respektive art och genom att i första hand värna och stärka befintlig natur.
• Identifierar den gröna infrastrukturen utifrån de regionala insatsområdena för att öka kunskapen om områden som behöver värnas eller vars värden behöver förstärkas i planering och förvaltning.
• Tar fram ett kommunövergripande strategiskt underlag kopplat till grönstruktur, ekosystemtjänster och grön infrastruktur, exempelvis genom en grönplan.Grönstruktur innefattar alla typer av grönskande miljöer, allt från större naturområden på landsbygden till mer tätortsnära natur. I Nynäshamns kommun är grönstrukturen en mycket viktig tillgång. Naturområdena är betydelsefulla som livsmiljöer för djur och växter och som platser för rekreation och friluftsliv. Den mer tätortsnära naturen, i form av parker och andra anlagda grönområden, fungerar exempelvis som spridningsvägar för djur och växter, men även som viktiga vardagsmiljöer för kommuninvånarna. Grönstrukturen bidrar även med många ekosystemtjänster och klimatanpassning som exempelvis pollinering, skuggning, temperatursänkning, flödesreglering och rening av vatten.
  

Grönstruktur innefattar alla typer av grönskande miljöer, allt från större naturområden på landsbygden till mer tätortsnära natur. I Nynäshamns kommun är grönstrukturen en mycket viktig tillgång. Naturområdena är betydelsefulla som livsmiljöer för djur och växter och som platser för rekreation och friluftsliv. Den mer tätortsnära naturen, i form av parker och andra anlagda grönområden, fungerar exempelvis som spridningsvägar för djur och växter, men även som viktiga vardagsmiljöer för kommuninvånarna. Grönstrukturen bidrar även med många ekosystemtjänster och klimatanpassning som exempelvis pollinering, skuggning, temperatursänkning, flödesreglering och rening av vatten.

Grönstrukturen måste vara sammanhängande och innefatta större områden för att kunna fungera som spridningskorridor för växter och djur och ge särskilda sociala upplevelsevärden, som till exempel tysta områden. Grönstrukturen behöver även vara sammanhängande för att ekosystemen ska fortsätta fungera i ett förändrat klimat. Den goda tillgången till grönområden gör Nynäshamns kommun mycket attraktiv att besöka, bo och leva i. Det finns behov av att ta fram ett kommunövergripande planeringsunderlag kopplat till grönstruktur, ekosystemtjänster och grön infrastruktur.

10.3.2 Grönstruktur med regionalt perspektiv

I Stockholmsregionen har regionalt viktig grönstruktur identifierats i den regionala utvecklingsplanen (RUFS 2050). Grönstrukturen som pekas ut där utgör sammanhängande områden med värden för rekreation, natur- och kulturmiljöer som långsiktigt kan förse invånarna och bebyggelseområdena med nödvändiga funktioner såsom rekreation, biologisk mångfald och andra ekosystemtjänster. I grönstrukturen ingår även vattenmiljöer som våtmarker, vattendrag och sjöar.

Grönstrukturen i RUFS 2050 består av tio stora så kallade gröna kilar som innehåller kilområden, gröna värdekärnor och gröna svaga samband. De stora gröna kilarna sträcker sig ca 3-4 mil utanför centrala Stockholm. Nynäshamns kommun berörs av Hanvedenkilen.

Viktig grönstruktur som ligger mer avlägset och i länets glesare delar benämns i RUFS som stora samlade rekreations-­, natur-­ och kulturvärden och finns i kommunens nordvästra och södra delar. Kommunen har i enlighet med I RUFS 2050 preciserat grönstrukturen genom att peka ut lokala gröna värdekärnor och gröna kilar som gör grönstrukturen sammanhängande mellan kommunen och övriga länet. 

10.3.3 Gröna värdekärnor

De gröna värdekärnorna är de mest värdefulla områdena i grönstrukturen. Värdekärnorna ligger nära de större tätorterna och har de högsta rekreations-, kulturmiljö- och ekologiska värdena. De sammanfaller ofta med naturreservat och riksintresse för naturvård-, friluftsliv och kulturmiljövård. I Nynäshamns kommun sammanfaller de i flera fall även med riksintresse för rörligt friluftsliv. Värdekärnorna har ett stort utbud av upplevelse­ och kulturmiljövärden, en hög biologisk mångfald och variationsrikedom som ger förutsättningar för ekosystemtjänster samt fortplantning och spridning av djur och växter.

Värdekärnorna ska bevaras så intakta som möjligt och i första hand utvecklas för att ytterligare stärka grönstrukturen. Tillgängligheten till värdekärnorna bör stärkas genom att exempelvis säkerställa tydliga entréer till områdena eller öka möjligheten att ta sig till dem via gång och cykel. Rekreation och turism ska anpassas i känsliga natur-, kultur- och vattenmiljöer.

Bebyggelse, anläggningar och verksamheter kan tillkomma i en grön värdekärna om det tillåter att grönstrukturens värde och funktion värnas eller utvecklas och förlust av viktiga funktioner och värden kan kompenseras. Lokalisering av ny bebyggelse, anläggningar och verksamheter som bryter av eller försämrar de gröna värdekärnornas funktioner och värden ska undvikas. Vid utvecklingsförslag som berör gröna värdekärnor ska en konsekvensbedömning utifrån hela värdekärnans värde och funktion göras. Konsekvensbedömningen behöver även innefatta hur närliggande kilområden påverkas. Konsekvensbedömningen ska utreda hur negativa effekter på värdekärnan ska minimeras och ange vilka åtgärder som krävs för detta. Förlust av viktiga funktioner och värden kompenseras med lämpliga åtgärder. Vid etablering av störande verksamheter ska en buffertzon mot värdekärnan finnas för att undvika negativ påverkan på värdekärnans värde och funktion. För utvecklingsförslag i den regionala grönstrukturen ska samråd ske med övriga kommuner som är berörda av den aktuella stora gröna kilen. Enstaka nya bostadshus kräver inte samrådsförfarande med berörda kommuner. 

10.3.4 Gröna kilar

De gröna kilarna och kilområdena i den regionala grönstrukturen utgör områden med värden för rekreation, natur- och kulturmiljöer. Kilarna hyser ofta ett biologiskt kulturarv som har formats av en lång tids kontinuerlig skötsel. De gröna kilarna är också viktiga för spridning av arter mellan gröna värdekärnor och andra livsmiljöer som finns inom kilarna. Delar av kilarna är ofta av riksintresse för naturvård-, friluftsliv och kulturmiljövård. I Nynäshamns kommun sammanfaller de även till stor del med riksintresse för rörligt friluftsliv.

Bebyggelse, anläggningar och verksamheter kan tillkomma i en grön kil/kilområde om det tillåter att grönstrukturens värde och funktion värnas eller utvecklas. Lokalisering av ny bebyggelse, anläggningar och verksamheter som bryter av eller försämrar de gröna kilarnas funktioner och värden bör undvikas. Förlust av viktiga funktioner och värden behöver kompenseras med lämpliga åtgärder. Vid utvecklingsförslag som berör gröna kilar ska en konsekvensbedömning utifrån hela kilens värde och funktion göras. Konsekvensbedömningen behöver även innefatta hur närliggande värdekärnor påverkas. För utvecklingsförslag i den regionala grönstrukturen ska samråd ske med övriga kommuner som är berörda av den aktuella kilen. Enstaka nya bostadshus kräver inte samrådsförfarande med berörda kommuner. 

10.3.5 Gröna svaga samband

Smala områden i grönstrukturen (under 500 meter breda) betecknas som gröna svaga samband. Svaga samband är partier i grönstrukturen som behöver förstärkas vid planering av ny bebyggelse och infrastruktur då de är avgörande för att det ska gå att binda samman de gröna kilarna och värdekärnorna. De svaga sambanden kan vara störda av buller eller anläggningar och/eller ha en uppsplittrad naturmiljö där den biologiska funktionen försvunnit eller upplevelsevärdena minskat.

De svaga sambanden är särskilt känsliga för exploatering. Ny bebyggelse, anläggningar och verksamheter som kan försvaga funktionen i ett grönt svagt samband ska undvikas. Vid detaljplanering, byggande och förvaltning bör områdena utvecklas mot att stärka grönstrukturen, exempelvis genom att överbrygga barriärer, nyplantera, förbättra möjligheten att nå områdena via gång och cykel eller skapa tydliga entréer till områdena. Om det sker en negativ påverkan på ett grönt svagt samband (storlek, värde eller funktion) kompenseras detta med lämpliga åtgärder för att upprätthålla sambandets funktion. De viltpassager som anordnats av Trafikverket, exempelvis längs väg 73 ska också beaktas som gröna svaga samband och måste beaktas för att fortsatt kunna behålla sin funktion.

10.3.6 Stora och samlade rekreations-, natur- och kulturvärden

Stora och samlade rekreations-, natur- och kulturvärden pekas ut i RUFS 2050 och finns i områden i länets glesare delar där höga värden från ett rekreations-, naturvårds- eller kulturmiljöperspektiv sammanfaller, ofta med riksintressen. I Nynäshamns kommun finns dessa i nordväst samt i södra delen av kommunen. 

Områdena bör hållas samman och skyddas mot fragmentering. Ny bebyggelse, anläggningar och verksamheter som påverkar områdenas värde och funktion ska undvikas.

10.3.7 Grön infrastruktur

Förutom den grönstruktur som beskrivs i det här kapitlet finns begreppet grön infrastruktur. Grön infrastruktur har en liknande innebörd och beskrivs som ett nätverk av natur som bidrar till fungerande livsmiljöer för växter och djur och till människors välbefinnande. Även blåstrukturen ingår i grön infrastruktur. En central del i grön infrastruktur är fokus på att peka ut värden för biologisk mångfald i funktionella nätverk, främst baserat på naturtyper och ekologiska samband. Grön infrastruktur kan ses som en fördjupning om den ekologiska funktionen i den utpekade grönstrukturen i översiktsplanen. Det innebär att viktiga ekologiska funktioner för de olika naturtyperna som finns i kommunen inte alltid är helt inkluderade i de gröna kilarna och värdekärnorna då dessa är en sammanvägning av olika värden.

I Stockholms län har en regional handlingsplan för den gröna infrastrukturen tagits fram samt kartunderlag för handlingsplanens olika insatsområden. I handlingsplanen framhålls att Stockholms län har ett särskilt ansvar för bland annat ek- och tallmiljöer. I länet har främst arbete kring ekar genomförts där värdetrakter pekas ut i kommunens södra och nordöstra delar. De högsta tätheterna av de olika naturtyperna i länsstyrelsens material om grön infrastruktur sammanfaller till stor del med de gröna kilarna och värdekärnorna som pekas ut i översiktsplanen. Den blå infrastrukturen beskrivs i samma dokument och innefattar hav och kust, sjöar och vattendrag samt våtmarker.

I den regionala handlingsplanen för grön infrastruktur är det många insatsområden som behöver studeras mer. Nynäshamns kommun har behov av att identifiera den gröna infrastrukturen närmare utifrån de regionala insatsområdena för att öka kunskapen om områden som behöver värnas eller vars värden behöver förstärkas i planering och förvaltning.

10.4 Parker och närnatur

Boende i Nynäshamns kommun ska ha tillgång till parker, natur- och rekreationsområden för olika typer av fysisk aktivitet, lek, sinnliga upplevelser och återhämtning. Parker och närnatur ska utvecklas som attraktiva, tillgängliga och trygga platser med utrymme för olika aktiviteter och upplevelser samtidigt som den biologiska mångfalden och ekosystemtjänster värnas och stärks. Grönska och naturbaserade lösningar ska bidra till orternas klimatanpassning.

10.4.1 Så här gör vi:

• Eftersträvar i detaljplaneringen att minst ett grönområde eller en park är tillgängliga för lek och rekreation inom 300 m gångavstånd från bostad, förskola och skola.
• Bevarar parker och mycket värdefull närnatur så långt som möjligt i sin helhet vid detaljplanering och byggande.
• Värnar och stärker tillgängligheten till parker och närnatur genom att exempelvis säkerställa tydliga entréer till områdena och att de är möjliga att nå via gång och cykel. Tillgången till samt nåbarheten/tillgängligheten till framförallt närnaturen är i kommunens orter och andra bebyggda områden undersöks.
• Bevarar och tillgängliggör stränder i tätorter och andra platser med havsutsikt.
• Identifierar tätorternas ekosystemtjänster, sociala värden och gröna infrastruktur i planeringen för att öka kunskapen om områden som behöver värnas eller vars värden behöver förstärkas i planering och förvaltning. Tar till vara på naturens del i stadsbilden genom att typiska karaktärsdrag i landskapet bevaras och lyfts fram.
• Utvecklar orternas grönska så att biologisk mångfald och ekosystemtjänster upprätthålls och förstärks. Vid planering och förvaltning värnas och stärks befintlig natur i första hand.
• Har en restriktiv hållning till nedtagning av uppvuxna träd i orterna, framförallt i kommunens förvaltning och egna byggprojekt.
• Klimatanpassar orternas utemiljöer genom användandet av naturbaserade lösningar och medvetna växtval i planering och förvaltning.
• Kompenserar värdefulla grönområden och värdefulla träd som påverkas negativt i detaljplanering, förvaltning och byggande. Kompensation ska ske så nära i tid och plats som möjligt och med så lika värde och funktion som möjligt.
• Utvecklar orternas parker i planering och förvaltning så att de är attraktiva, tillgängliga och trygga platser med utrymme för olika aktiviteter och upplevelser.
• Ställer höga krav på utemiljöns kvalitet och funktioner på allmän platsmark och kvartersmark i detaljplanering och exploatering, till exempel genom framtagande av kvalitetsprogram.

En stor del av utevistelse och friluftsliv till vardags utövas i det tätorts- och bostadsnära natur- och kulturlandskapet, här benämnt som närnatur. Tre aspekter är viktiga att ta hänsyn till i planeringen av närnaturen: tillgång, nåbarhet och kvalitet. Tillgången handlar om den faktiska resursen som närnaturen utgör. Nåbarhet handlar om den upplevda tillgängligheten till grönområdet. Kvalitet handlar om grönområdets storlek, innehåll och värden. Ju fler funktioner och upplevelsevärden man vill uppnå inom ett område, desto större behöver det vara. 

Nynäshamns kommun har ett 20-tal anlagda grönområden i tätorterna som sköts enligt en fastställd skötselplan. Det finns betydligt fler grönområden som inte är anlagda men som sköts om av kommunen eller annan där kommunen inte är huvudman för allmän platsmark. Närnaturen kan bestå av olika sorters miljöer och ofta är gränsen mellan park, lekpark, tätortsnära natur och natur flytande. Det ger utrymme för flera typer av aktiviteter som attraherar olika målgrupper på samma yta.

Tillgång
Tillgången till grönområden är generellt sett god i kommunen, men behöver studeras mer. I forskningen har 300 meter visat sig vara ett gränsvärde för hur långt människor är beredda att gå till ett grönområde för att de ska använda det ofta. Kommunen ska därför sträva efter att minst en park eller grönområde som är tillgängliga för lek och rekreation finns inom 300 meters gångavstånd från bostad, samt från förskola och skola.

Tillgång till närnatur och var den mest värdefulla närnaturen finns har identifierats i Nynäshamns stad, men behöver studeras mer i kommunens övriga orter. Denna typ av underlag kan tas fram i en grönstrukturplan för orten. 

För att tillgången till närnatur fortsatt ska vara god och områdena inte belastas för mycket bör parker och den mycket värdefulla närnaturen som finns idag så långt som möjligt bevaras i sin helhet. 

Nåbarhet
I planering och förvaltning ska kommunen eftersträva att värna och stärka tillgängligheten till parker och närnatur genom att exempelvis säkerställa tydliga entréer till områdena och att de är möjliga att nå via gång och cykel. Det finns behov av att undersöka hur nåbar framförallt närnaturen är i kommunens orter och andra bebyggda områden. Parkerna har generellt sett god nåbarhet.

Stränder i tätorter och andra platser med havsutsikt är värdefulla. Sådana platser ska bevaras och om möjligt göras mer tillgängliga när kommunen detaljplanerar samt förvaltar och utvecklar allmän platsmark. Läs mer om tillgänglighet till strandskyddade områden i avsnittet Strandskydd.

Kvalitet
Orternas parker bör utvecklas så att de är attraktiva, tillgängliga och trygga platser med utrymme för olika aktiviteter och upplevelser.

Orternas träd, parker och grönområden är värdefulla både ur ett natur- och kulturmiljöperspektiv, men även för en hållbar stadsutveckling. Typiska karaktärsdrag i landskapet är viktiga för stadsbilden som exempelvis berghällar, stora uppvuxna träd, dammar och strandmiljöer. Dessa bör bevaras och lyftas fram i den fortsatta planeringen.

Träd och grönska bidrar med en rad ekosystemtjänster som vi människor behöver för välmående och hälsa, som tillför stadsbilden kvaliteter och utgör livsmiljö för många arter. Exempelvis bidrar träd och grönområden till att sänka temperaturen i stadsmiljöer, rena och fördröja dagvatten, rena luften från skadliga partiklar, skänka skönhet och utgöra utvecklande lärmiljöer. En del av ekosystemtjänsterna är de ekologiska samband/spridningsvägar som finns i orternas gröna infrastruktur. För att behålla en robusthet i ett förändrat klimat och inte försvaga de ekosystemtjänster som finns i orterna finns det ett behov att identifiera ekosystemtjänster och grön infrastruktur så att de kan ges hänsyn och utvecklas i den fortsatta planeringen och förvaltningen.

Ett uppvuxet träd kan ge långt många fler ekosystemtjänster än ett nyplanterat, varför stora träd i första hand bör bevaras när kommunen planerar, förvaltar och bygger. För grönområden kan det variera vilken mängd ekosystemtjänster som området bidrar med beroende på hur området ser ut. Öppna dagvattenlösningar som dammar och diken bidrar också med många ekosystemtjänster jämfört med tekniska lösningar. I detaljplanering, byggande och förvaltning ska därför befintlig natur i första hand bevaras och de gröna värdena utvecklas framför att helt ny grönska anläggs.

Vidare ska kommunen eftersträva att klimatanpassa utemiljöerna genom att i första hand använda naturbaserade lösningar med medvetna växtval. På sikt kan det bli allt viktigare att krontäcket ökar i orterna varför både bevarande av grönska och träd samt nyplantering behöver få ett större fokus i planering och förvaltning. För att bevara och utveckla ekosystemtjänsterna och motståndskraften från klimatförändringarna är det även viktigt att värdefulla grönområden och träd som påverkas negativt i detaljplanering, byggande och förvaltning kompenseras. Kompensation ska ske så nära i tid och plats som möjligt och med så lika värde och funktion som möjligt, men behöver utredas i varje enskilt fall.

För att uppnå goda livsmiljöer för människor, djur och natur bör det ställas höga krav på utemiljöns kvalitet och funktioner på allmän platsmark och kvartersmark i detaljplanering och exploatering. Kvalitetsprogram och genomförandeavtal för ny bebyggelse bör användas mer aktivt för att säkra att grönstrukturen utvecklas på ett hållbart sätt. Genomförandeavtal kan säkerställa att kraven på bevarande och utveckling av grönstruktur infrias vid exploatering. Idag finns det även olika verktyg för att säkerställa att miljöerna som skapas vid nybyggnation ger många olika ekosystemtjänster, är klimatanpassade och bidrar med rekreationsmöjligheter. Grönytefaktor är ett exempel på ett sådant verktyg och kan underlätta och effektivisera arbetet med dessa frågor vid planering och exploatering. Verktygen behöver vara anpassade för förhållanden i Nynäshamns kommun.

Grönstrukturplan
I Nynäshamns stad har tillgången till parker och grönområden studerats i en grönstrukturplan. Grönområdena har även värderats utifrån naturvärden och sociala värden utifrån kategorierna mycket värdefull, värdefull samt har begränsat värde. Nynäshamns grönstrukturplan har behov av att kompletteras med underlag för ekosystemtjänster, grön infrastruktur och hur tillgängligheten till grönområdena kan göras så att naturvärdena fortsatt upprätthålls. Det finns behov av att liknande underlag tas fram för kommunens övriga orter.

10.5 Friluftsliv

Kommunen ska planera för och utveckla viktiga områden för friluftslivet så att de säkerställs, värnas och görs mer tillgängliga.

10.5.1 Så här gör vi:

• Planerar för och skyddar naturområden så att behovet av natur, friluftsliv, utevistelse och rekreation tillgodoses i framtiden. Den tätortsnära naturen ska särskilt värnas och präglas av trygghet och tillgänglighet.
• Inventerar, förvaltar och utvecklar områden i natur- och kulturlandskapet som är viktiga för friluftslivet.
• Ökar tillgängligheten till friluftsområden och populära besöksmål i planering och förvaltning, samtidigt som områdena inte belastas mer än vad de långsiktigt tål.
• Beaktar tillgänglighet och funktionshinderperspektiv i alla frilufts-, rekreations- och naturområden i planering och förvaltning.
• Ökar möjligheterna till utevistelse och friluftsliv genom att tillgängliggöra information om kommunens frilufts-, rekreations- och naturområden.
• Tar fram ett kommunalt underlag kopplat till Stockholms läns friluftsstrategi.
• Möjliggör friluftsliv inom riksintresseområdet för rörligt friluftsliv genom att överbrygga barriärer.

Friluftsliv definieras som vistelse utomhus i natur- och kulturlandskap för välbefinnande och naturupplevelse utan krav på tävling. En viktig förutsättning för detta är att det finns tillgång till natur och att den är tillgänglig på olika sätt. Friluftsliv handlar om ett möte mellan människa och natur. Att vistas i naturen har stora positiva effekter på både den fysiska och psykiska hälsan. Sambandet gäller oavsett kön, ålder eller social- och ekonomisk position i samhället. När människor vistas i naturen växer förståelsen för dess värde och kan bidra till att öka kunskapen och engagemanget för hållbara livsstilar. Tillgången till friluftsliv är därför värdefullt både för den enskilda människan och för samhället i stort. 

Nynäshamns kommun är med sitt geografiska läge och sin stora naturrikedom en viktig resurs för kommuninvånarnas och besökares naturupplevelser och friluftsliv. Havet och skärgården är med sina många naturhamnar, stränder och fiskevatten mycket viktiga för kommunens attraktivitet. Nynäshamns hamn och Ankarudden på Torö är viktiga hamnar med skärgårdstrafik som tillgängliggör öar i skärgården. Ankarudden är en utpekad replipunkt i RUFS. Replipunkter är viktiga bytespunkter för kollektivtrafikresor mellan kärnöar, kommuncentrum och den centrala regionkärnan. Öja är utpekad som kärnö i RUFS.

Kommunen har en rik och varierad natur med många större skogsområden och landsortsmiljöer som lockar kommuninvånare och besökare för bär- och svampplockning, utflykter och annan utevistelse. Kommunens tio naturreservat och tätortsnära friluftsområden används flitigt. Det är viktigt att ta tillvara på dessa värdefulla miljöer och göra dem tillgängliga för alla, samtidigt ska de inte belastas mer än vad de långsiktigt tål. 

Trots landsbygdens stora geografiska tillgång på natur sker en stor del av friluftslivet till vardags i det tätortsnära natur- och kulturlandskapet. Utövandet av friluftsliv och naturupplevelser avtar med avståndet från tätorten. Därför är det viktigt med tillgång och kommunikationer till naturområden som främjar och möjliggör rekreation och friluftsliv inom rimligt avstånd. För att säkerställa tillgången till naturområden även i framtiden måste platsernas värden och de möjliga konsekvenserna av skada på naturmiljön vägas mot andra intressen vid planering av ny bebyggelse även i tätortsnära lägen.

Friluftsliv är något som alla ska ha möjlighet att utöva. Att natur- och friluftsområden har en god tillgänglighet och framkomlighet är avgörande för människor med olika grader av funktionsnedsättningar. Kommunen ska skapa goda förutsättningar för alla att nyttja natur och utöva friluftsliv genom att säkerställa god framkomlighet (orienteringsbarhet, stigar, spänger, ramper, broar, trappor med mera) samt tillgänglighetsanpassade anläggningar (skyltar, parkering, toaletter, rastbord, bryggor med mera) och information. För att möjliggöra för fler att kunna nyttja kommunens olika naturmiljöer, friluftsområden, öar och naturhamnar är det viktigt att prioritera tillgänglighet vid all planering som rör dessa områden.

I Sverige finns ett övergripande mål för friluftspolitiken om att stödja människors möjligheter att vistas ute i naturen och utöva friluftsliv där allemansrätten är en grund för friluftslivet. Alla människor ska ha möjlighet att få naturupplevelser, välbefinnande, social gemenskap och ökad kunskap om natur och miljö. Målet specificeras i propositionen Framtidens friluftsliv (prop. 2009/10:238) i tio punkter, de så kallade friluftsmålen. En friluftsstrategi har tagits fram för Stockholms län med utgångspunkt i de nationella friluftsmålen. Strategin har en tillhörande handlingsplan med tre fokusområden. Det finns behov av att arbeta fram ett kommunalt underlag kopplat till länets handlingsplan.

10.6 Riksintresse för friluftsliv, 3 kap. 6 § miljöbalken

Områden som är av riksintresse för friluftslivet pekas ut på grund av deras natur- och kulturkvalitéer, en hög variation i landskapet samt att allmänheten har en god tillgänglighet till områdena. Riksintresseområden ska skyddas mot åtgärder i mark- och vattenområden som påtagligt kan skada natur- eller kulturmiljön. Behovet av grönområden i och i närheten av tätorter ska särskilt beaktas.

Nynäshamns kommun ingår i riksintresset för friluftsliv för Stockholms yttre skärgård och innefattar främst den södra delen av kommunens kust och skärgård. Riksintresset tangerar Nynäshamns tätorts sydligaste delar. Huvudkriteriet för riksintresseområdet i Nynäshamns kommun är att det innehåller ”områden med särskilt goda förutsättningar för berikande upplevelser i natur och/eller kulturmiljöer, områden med särskilt goda förutsättningar för friluftsaktiviteter och därmed berikande upplevelser, samt områden med särskilt goda förutsättningar för vattenanknutna friluftsaktiviteter och därmed berikande upplevelser.” De största värdena för friluftslivet ligger i den oexploaterade naturen med mycket höga natur- och kulturvärden och god tillgång på naturhamnar.

Förutsättningar för bevarande och utveckling av områdets värden nämns i riksintresseområdets värdebeskrivning: Områdets karaktär av oexploaterad skärgård behålls. Stränder hålls allemansrättsligt tillgängliga. En god vattenkvalitet upprätthålls. Områdets värden för friluftslivet kan påtagligt skadas av nyetablering av bebyggelse och anläggningar som inte främjar friluftslivet inom områdets oexploaterade delar samt bullerstörande verksamheter och åtgärder i för friluftslivet känsliga delområden. Värden kan också påtagligt skadas av omfattande kalavverkning och upphörd hävd av kulturvärden. Områdets värden för friluftslivet kan utvecklas om den reguljära skärgårdsbåttrafiken utökas så att skärgården blir mer tillgänglig för alla som annars inte har tillgång till båt. Skogsbruket bör anpassas till friluftslivet.

10.6.1 Påverkan på riksintresset

Den utveckling som planeras bedöms inte leda till påtaglig skada på riksintresset då utvecklingen i huvudsak är koncentrerad till platser utanför riksintresseområdet. En viss utveckling planeras inom de södra delarna av Nynäshamn (Glasberget på Sandhamn). Området planeras utvecklas som Ytterstad med hänsyn till befintliga rekreationstråk, ekologiska värden och spridningsvägar i grönstrukturen. 

10.6.2 Så här tillgodoses riksintresset

Riksintresset tillgodoses genom att Lövhagen söder om Nynäshamns stad avses ges formellt skydd, genom utpekade av bevakningsområden för formellt skydd, samt genom utpekande av lokal grönstruktur. Vidare bidrar kunskapsunderlaget för bland annat ekologiskt särskilt känsliga områden (ESKO), stora opåverkade områden och tysta områden till att kunna göra säkrare avvägningar gällande påverkan på natur- och friluftsvärden inom riksintresset. 

Riksintresset för friluftsliv överlappar i vissa geografiska områden med riksintresset för högexploaterad kust, rörligt friluftsliv och Natura 2000 enligt 4 kap miljöbalken, samt med riksintresse för kulturmiljö, naturvården, yrkesfiske, energi, kommunikation och totalförsvaret enligt 3 kap miljöbalken. Riksintressena bedöms vara förenliga med varandra och bedöms heller inte strida mot bestämmelserna i 4 kap miljöbalken.

10.7 Riksintresse för rörligt friluftsliv och högexploaterad kust, 4 kap 1, 2, 4 §§ MB

Riksintresse för rörligt friluftsliv och högexploaterad kust är särskilda geografiska områden som är utpekade direkt i lagtexten i Miljöbalkens fjärde kapitel. Syftet är att skydda ett antal större områden som i ett nationellt perspektiv bedöms vara särskilt viktiga på grund av sina natur- och kulturvärden och deras förutsättningar för turism och friluftsliv. Riksintresset för högexploaterad kust omfattas av 1 och 4 §§, medan rörligt friluftsliv omfattas av 2 §. I Stockholms skärgård, inklusive Nynäshamns kommun, har dessa två riksintressen samma geografiska avgränsning och beskrivs därför tillsammans i översiktsplanen. I de områden som omfattas av bestämmelserna kan exploatering och andra ingrepp i miljön endast tillåtas om det kan ske på ett sätt som inte påtagligt skadar områdenas natur- och kulturvärden.

För området gäller att turismens och friluftslivets, främst det rörliga friluftslivets, intressen särskilt ska beaktas vid bedömning av exploateringar eller andra ingrepp i miljön (4 kap 2§ miljöbalken). Vidare får fritidsbebyggelse endast komma till stånd i form av kompletteringar till befintlig bebyggelse, eller om särskilda skäl förekommer, fritidsbebyggelse som tillgodoser det rörliga friluftslivets behov (4 kap 4§ miljöbalken). Bestämmelserna utgör inte hinder för utveckling av befintliga tätorter eller av det lokala näringslivet eller för utförandet av anläggningar som behövs för totalförsvaret. Finns särskilda skäl finns inga hinder för utvinning av värdefulla ämnen eller material.

De tätorter som ligger inom riksintresset är Nynäshamn, Stora vika, Lidatorp och Landfjärden. Även Ösmo och Sunnerby och Spångbro tangerar området. Lokalt näringsliv som kommunen bedömer hör till bestämmelserna är näringslivsverksamhet som har betydelse för turismen och det rörliga friluftslivet. Exempel på sådant lokalt näringsliv är restauranger/caféer, småbutiker/gårdsbutiker, mindre verkstäder, konstateljéer, småskalig övernattningsverksamhet, uthyrningsverksamhet, kurs- och guideverksamhet, lägerverksamhet, drivmedelsstationer, båttaxi samt övrig småskalig turistnäring. 

10.7.1 Områdesbeskrivning/värden

Nynäshamns kustområde och skärgård har stora värden för turismen och det rörliga friluftslivet med orörda områden med höga natur- och kulturvärden. Riksintresseområdet innefattar områden från öppet hav och ytterskärgård till fastlandets sjöar och vattendrag, samt jordbruks- och kulturlandskap och stora skogsområden som kännetecknas av skärgårdskaraktär även längre ifrån kustlinjen.

Skärgårdens mosaik av öar, kobbar och skär ger goda möjligheter för båtlivet men även för skridskoåkning, fiske, paddling, bad och andra naturupplevelser. Längs med stränderna finns flera attraktiva platser för bad, naturhamnar samt ankringsplatser för båtliv. Det är viktigt att tillgängligheten till dessa bevaras. Ytterskärgården präglas av slipade klippor och en sparsam men intressant växlighet samt ett rikt fågelliv med dykänder, måsfåglar och havsörn. Här finns även intressant kulturmiljö som exempelvis äldre bevarad bebyggelse på öarna Öja och Bedarön. Öarna Herrö och Yxlö avspeglar det mera traditionella skärgårdslandskapet, varav Yxlö har en bevarad radby med höga kulturmiljövärden.

På fastlandet varierar topografin mycket med skogbeklädda höjder och ofta uppodlade sänkor. Åkermarken är viktig eftersom landskapsbilden hålls öppen precis som i skärgården. Åkerholmar och berg med slipade klippor vittnar om gångna tiders skärgårdsmiljöer. De gamla torpmiljöerna och gårdarna på fastlandet hade också stark koppling till skärgården i och med att många var beroende av fiske under delar av året.

Riksintresseområdet kännetecknas även av många stora ädellövträd och skyddsvärda trädmiljöer som finns både i skärgården och längre inåt fastlandet. Vindpinad förkrympt tall, så kallade martallar, och gran kan återfinnas både inåt fastlandet och långt ut i havsbandet. Stora skogsområden ger möjligheter till bär- och svampplockning och annat friluftsliv. Inom kommunen finns ett flertal större markområden som är identifierade som opåverkade och/eller tysta, vilka erbjuder upplevelser av orörd natur. Riksintresseområdet är en resurs för friluftsliv och rekreation för såväl kommunens invånare som besökare. 

10.7.2 Påverkan på riksintresset

Översiktsplanens föreslagna utveckling bedöms inte leda till påtaglig skada på riksintressena då inga nya fritidshusområden planeras samt att utveckling i huvudsak planeras i anslutning till befintliga tätorter. Sydost om Ösmo, i utkanten av riksintresseområdet, byggs Källberga (Dp 864) som vid full utbyggnad kommer innefatta 600-700 bostäder och därmed kommer räknas som en ny ort. Påverkan på riksintresset för det rörliga friluftslivet har bedömts i detaljplaneprocessen. Där framkom det att riksintresset inte bedöms bli påtagligt skadat av detaljplanen eftersom området inte har nyttjats frekvent för friluftslivsaktiviteter samt att de rekreativa värdena inom planområdet bedömdes vara begränsade. Kommunen planerar att utveckla området ytterligare i sydlig riktning och bedömer det som en utveckling av befintlig ort i förhållandet till riksintresset för rörligt friluftsliv. 

Några mindre områden har beviljats positivt planbesked inom riksintresseområdet under de senaste åren. Utredningsområde för verksamhetsmark föreslås i anslutning till befintliga verksamhetsområden i tätorterna. Eventuell påverkan på riksintressena bör beaktas/utredas inom respektive projekt, men initialt har de inte bedömts utgöra påtaglig skada på riksintressenas natur- och kulturmiljövärden. 

10.7.3 Så här tillgodoses riksintresset

Det två riksintressenas värden ska främjas och värnas mot åtgärder som påtagligt kan skada dem samt innebära negativa konsekvenser för friluftslivet. Det är viktigt att ta vara på kommunens attraktiva miljöer och göra dem tillgängliga för fler, samtidigt ska de inte belastas mer än vad de långsiktigt tål. Riksintressena tillgodoses bland annat genom att utveckling i huvudsak planeras kring befintliga tätorter, genom utpekande av lokal grönstruktur, stora opåverkade områden samt förslag till områden som ska skyddas/natur och friluftsliv utredas i översiktsplanen. Förutom ovan beskrivna natur- och kulturmiljövärden är storleken något som utmärker detta riksintresse och ett värde som ska främjas. Det innebär att undvika åtgärder som skapar barriärer eller på andra sätt hindrar möjligheten att utöva friluftsliv. 

I all exploatering bör det eftersträvas att värna riksintressets värden samt främja förutsättningar för det rörliga friluftslivet, exempelvis genom att stärka tillgängligheten till områden för friluftsliv eller främja förutsättningarna för aktiviteter som exempelvis svamp- och bärplockning, cykling, vandring, paddling, surfing, segling, skridskoåkning, fritidsfiske, bad och dykning. I föreslaget område för utveckling söder om Källberga föreslås ett gång- och cykelstråk anläggas för att koppla ihop orten med Lidatorp och Björsta i söder. Detta bedöms gynna friluftsliv och rekreationsmöjligheter i området.

Riksintresse enligt 3 kap 5-9 §§ överlappar i vissa geografiska områden med riksintresset för högexploaterad kust och rörligt friluftsliv. Dessa riksintressen bedöms vara förenliga med varandra och bedöms inte strida mot bestämmelserna i 4 kap. 

10.8 Skyddade och skyddsvärda natur- och vattenområden

Det finns många olika skyddsformer för natur i Sverige. Den vanligaste är naturreservat och de starkaste formerna är nationalpark och Natura 2000. Värdefull natur skyddas främst enligt bestämmelser i 7 kapitlet i Miljöbalken. I Nynäshamns kommun påträffas flera typer av områdesskydd men även andra områden som regleras i miljöbalken, som exempelvis stora opåverkade områden, ekologiskt särskilt känsliga områden och strandskyddsområden.

Kommunen ska värna skyddade och skyddsvärda natur- och vattenmiljöer så att dess värden inte utsätts för negativ påverkan. De tätortsnära områdena vid Stora Vika kalkbrott och Lövhagen ska skyddas. 

10.8.1 Så här gör vi:

• Beaktar skyddade områden och områden som kan bli aktuella för formellt skydd så att områdenas värden inte skadas vid planering, byggande och förvaltning.
• Värnar stora opåverkade områden mot åtgärder som påtagligt kan påverka områdenas karaktär. Identifierade områden ska så långt som möjligt värnas från splittring och fragmentering.
• Bevarar tysta områden inom den utpekade grönstrukturen genom en restriktiv hållning mot etableringar som kan medföra ökat buller.
• Tar hänsyn till värden i ekologiskt särskilt känsliga och/eller värdefulla mark- och vattenområden genom att undvika exploatering eller vidta försiktighetsåtgärder, så att de så långt som möjligt inte påverkas negativt vid detaljplanering, byggande och förvaltning.
• Håller underlag för ekologiskt särskilt känsliga områden aktuella.
• Säkerställer och om möjligt förstärker tillgängligheten till stränder och vattenområden i detaljplanering och annan prövning inom strandskyddat område.
• Värnar strandskyddets syften genom att i första hand bevara strandskyddet inom allmän platsmark vid detaljplanering.
• Upprättar skydd för område vid Stora Vika kalkbrott samt för Lövhagen.

10.8.2 Naturreservat och naturvårdsområde

Naturreservat bildas av länsstyrelserna och kommunerna med stöd av 7 kap. 4–6 §§ miljöbalken. Naturreservat upprättas för att långsiktigt bevara och utveckla naturmiljöer som har ett särskilt stort värde för djur, växter och människor. Marken kan ägas av staten eller annan ägare. Till varje naturreservat finns föreskrifter och en skötselplan, i vilken syfte och mål samt vad som behöver göras för att nå målen ska redovisas.

Skyddsformen naturvårdsområde, som infördes i naturvårdslagen 1974, upphörde i och med införandet av miljöbalken 1999. De områden som inrättats ska vid tillämpningen av miljöbalken anses som naturreservat.

I Nynäshamn finns nio naturreservat och ett naturvårdsområde (Öja). Ett naturreservat är kommunalt (Ören), medan övriga är instiftade av länsstyrelsen i Stockholm.

10.8.3 Små skyddade områden

Andra skyddsformer för naturskydd är bland annat biotopskydd, djur- och växtskyddsområden och naturminnen. Dessa är i regel mycket mindre till storleken. I Nynäshamns kommun finns flertalet områden/objekt med nämnda skyddsformer.

10.8.4 Områden att skydda

Det finns flera områden i kommunen som är skyddsvärda men som inte, eller bara delvis, omfattas av något formellt skydd. Exempel på sådana miljöer är områden med höga naturvärden, områden som är betecknade som tysta och sådana som används flitigt för rekreation och friluftsliv. I översiktsplanen pekas olika skyddsvärda områden ut, men för samtliga områden krävs mer noggranna utredningar avseende avgränsning av det tänkta skyddade området och lämplig skyddsform. Områdenas utbredning i kartmaterialet är därför schematiskt. Merparten av de utpekade områdena ingår i de lokala gröna kilar och värdekärnorna då de har höga natur-, kultur och friluftsvärden. Delar av områdena ingår även i den regionalt utpekade grönstrukturen. 

Områden för skydd
Av de områden som föreslås för skydd finns området vid Stora Vikas kalkbrott samt Lövhagen. Områdena har höga natur- och friluftsvärden och bör skyddas för att värdena ska bestå och kunna utvecklas framöver. Kommunen bör verka för att relevanta skydd upprättas för de utpekade områdena, exempelvis som kommunala naturreservat, biotopskyddsområden eller genom naturvårdsavtal.  

• Stora Vika kalkbrott med omgivning
• Lövhagen

Utredningsområden för natur och friluftsliv
Utredningsområden för natur och friluftsliv utgörs av områden som är tätortsnära. Dessa områden har höga natur- och friluftsvärden, men värdena behöver utredas närmare tillsammans med analys av tätorternas utveckling innan områdena kan föreslås för skydd.

• Muskan med omgivning
• Fjättersjön med omgivning

Bevakningsområden
De områden som benämns som bevakningsområden är sådana som har höga natur- och/ eller friluftsvärden, men där det bedöms vara låg risk för påverkan på dessa värden. Värdena bedöms i nuläget kunna bestå framöver med nuvarande markanvändning, men de bör hållas under uppsikt i den kommunala planeringen och omprioriteringar gällande skyddsbehovet göras när det bedöms nödvändigt.

• Skogsområdet Tärnan-Transjön (Skogsriket)
• Östra Styran
• Älby grustäkt
• Herrhamraöarna
• Västra skärgården (öarna Äppelgarn, Ramsholmen och Kråkskär med flera)
• Fitunaån/Källstaån
• Muskån/Hammerstaån
• Kronberget

10.9 Stora opåverkade områden

Miljöbalkens 3 kap 2§ anger att stora mark- och vattenområden som inte alls eller endast obetydligt är påverkade av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön så långt möjligt ska skyddas mot åtgärder som påtagligt kan påverka områdenas karaktär. Bestämmelsen syftar till att bevara större naturområden som inte alls eller endast i liten grad påverkats av exploatering, trafik, buller och störningar i landskapsbilden.

Nynäshamns kommun har identifierat områden på minst 500 hektar som inte alls eller endast obetydligt är påverkade av större trafik- och farleder, kraftledningar, verksamhetsområden eller större samlingar av bebyggelse såsom tätorter. Områdena har höga natur- och friluftsvärden och utgör en tillgång för regionen i stort. Flera av dem är identifierade som tysta och erbjuder upplevelser av orörd natur. Nuvarande markanvändning är främst skogs- och jordbruk, men även skyddade naturområden och kust- och havsområden ingår. Flera av områdena ingår i den lokala och regionala grönstrukturen och omfattas av riksintressen.

Identifierade områden ska så långt som möjligt värnas från splittring och fragmentering. Enstaka nya bostadshus är dock förenligt med bestämmelserna för stora opåverkade områden. Exploatering med stor områdespåverkan är möjlig om det handlar om ett väsentligt samhällsintresse och bör då placeras i områdenas utkant eller genomföras på sådant sätt att påverkan på områdenas värden i stort begränsas. Vid exploatering inom områdena ska hänsyn tas till deras natur- och rekreationsvärden. Pågående markanvändning, främst skogs- och jordbruk, påverkas inte av bestämmelsen om stora opåverkade områden.

10.10 Tysta områden

Ljudmiljön är en viktig kvalitet och områden som kan betraktas som tysta är viktiga att värna om, både för djur och för friluftslivet. Tystnaden i rekreationsområden är ofta en förutsättning för att upplevelsen ska ge vila och avkoppling. Tysta områden är naturligtvis inte helt tysta, här kan det förekomma tillfälliga bullerkällor som gevärsskott i samband med jakt, motorsågar, skogsmaskiner, traktorer, byggnadsarbeten och bilar som passerar genom området. Områdena är dock i liten grad påverkade av samhällsbuller som exempelvis större vägar, skjutbanor och industrier.

I Nynäshamn har tysta områden kartlagts 2005 och modellerats fram 2015. Resultatet visade att det finns många stora, sammanhängande områden som då var opåverkade av buller. Till stor del sammanfaller de tysta områdena med den utpekade grönstrukturen, stora opåverkade områden, befintliga naturreservat och med områden som planeras eller där natur- och friluftsvärdena ska utredas. De områden som fortsatt är viktiga att aktivt bevara som tysta är de som ingår i den utpekade grönstrukturen. Dessa bevaras genom en restriktiv hållning mot etableringar som kan medföra ökat buller i områdena.

10.11 Ekologiskt särskilt känsliga områden (ESKO)

Miljöbalkens 3 kap 3§ anger att mark och vattenområden som är särskilt känsliga från ekologisk synpunkt så långt som möjligt ska skyddas mot åtgärder som kan skada naturmiljön. Syftet är att värna om den biologiska mångfalden i naturen. Ekologiskt särskilt känsliga områden har ett ekosystem som lätt kan påverkas negativt av vissa störningar. De kan vara hårt belastade av miljöföroreningar och därför känsliga för ytterligare ingrepp, de kan inneha hotade arter, utgöra en ekologisk nyckelfunktion eller ha andra särskilda ekologiska värden.

Kriterierna för ESKO-områden som identifierats i Nynäshamns kommun utgår från tre typer av ekologiskt känsliga områden i enlighet med de förarbeten som gjordes till naturresurslagen och senare miljöbalken. Dessa anges nedan. Alla områden har ännu inte identifierats i kartor och underlaget behöver uppdateras framöver.

1. Vatten- och markområden med instabila produktionsförhållanden och ogynnsamma återväxtförutsättningar
Till det här kriteriet hör områden som är kraftigt störda eller påverkade, där ytterligare ingrepp kan ge obotliga eller oacceptabla skador i ekosystemet. Det är också naturtyper vars ekologiska funktioner lätt kan påverkas, tar mycket lång tid för att återhämta sig, samt områden med karga och magra förhållanden där förutsättningar för återväxt är särskilt ogynnsamma. Flera av områdena har ofta särskilt höga naturvärden och faller därför också in under kriterium 2 och 3.

• Sjöar och kustvatten med sämre än måttlig ekologisk status
• Grunda havsmiljöer och trösklade vikar
• Sjöar känsliga för försurning
• Våtmarker, kärr, mossar och sumpskogar med tämligen opåverkad hydrologi
• Fukt- och strandängar med höga naturvärden
• Slåtterängar, naturbetesmarker, trädklädda betesmarker
• Öppna grus- och sandmarker
• Äldre hällmarkstallskog, ädellövskog med gamla och grova träd, nyckelbiotoper, särskilt skyddsvärda träd och trädmiljöer
• Markområden som är känsliga för avloppsutsläpp (ej karterat)
• Havsområden belastade med föroreningar, t.ex. höga metallhalter i bottensediment eller som har syrebrist i djupområden (ej karterat)

Allt kustvatten i kommunen är känsligt då Östersjön i sig är ett känsligt hav, men har inte pekats ut som ESKO.

2. Områden som inrymmer växt- och djurarter som är hotade dvs, rödlistade arter i kategorierna Akut hotad (CR), Starkt hotad (EN) och Sårbar (VU) och kunskapsbrist (DD)
Denna kategori innehåller växtplatser samt områden där olika djurgrupper reproducerar sig, övervintrar och/eller födosöker. Förekomster av hotade och sällsynta djur och växter (t.ex. rödlistade arter) fungerar ofta som indikatorer på särskilt känsliga naturområden.

• Mark- och vattenområden som hyser hotade växter och djur
• Mark- och vattenområden som hyser fridlysta arter

3. Områden som i övrigt är särskilt ömtåliga och som samtidigt inrymmer stora ekologiska värden, har betydelse som genbank m.m.
I den här kategorin ingår övriga mark- och vattenområden som är särskilt känsliga ur ekologisk synpunkt.

• Övriga områden med höga och högsta naturvärden i naturinventeringar
• Områden med en landskapsekologisk funktion och höga naturvärden
• Mark- och vattenområden som hyser skogliga signalarter
• Större öppna mosaikartade odlingslandskap med restbiotoper (t.ex. odlingsrösen, åkerholmar, skogsbryn, alléer, ängar, hagar, öppna diken och naturliga vattendrag)
• Häcknings-, rast- och övervintringsområden för fågel
• Lek- och uppväxtområden för fisk i skärgård, vattendrag och sjöar
• Kustvattendrag som mynnar i havet och deras mynningsområden
• Områden fria från ljusföroreningar och med höga naturvärden (ej karterat)
• Naturliga och naturlika strandområden (ej karterat)
• Områden med sällsynta arter som regionala ansvarsarter och kommunala indikatorarter (delvis karterat)

För utpekade ESKO-områden gäller i enlighet med miljöbalken att de ekologiska värdena ska värnas och så långt som möjligt inte påverkas negativt vid planering, byggande, förvaltning och andra tillstånd. ESKO-områdena utgör ett planeringsunderlag som påvisar värden som behöver utredas ytterligare/tolkas för att kunna beaktas i planering, lovgivning och andra åtgärder. Underlagen har olika geografisk detaljeringsgrad, jämför exempelvis skyddsvärda träd och lek- och uppväxtområden för fisk. Punkter i kartmaterialet avseende djurarter behöver särskilt studeras då dess positioner har varierande tillförlitlighet och det känsliga området kan vara större än punkten i kartan. Som angivits i punktlistorna ovan finns flera känsliga områden som inte har karterats, exempelvis områden fria från ljusföroreningar. Det finns ett behov av att komplettera planeringsunderlaget med detta.

ESKO-områden kan ta skada av olika typer av exploatering, dels genom ianspråktagande av mark som medför avverkning och ingrepp i mark och hydrologi, men även av exempelvis buller, belysning, beskuggning, igenväxning, grumling och utsläpp av förorenande ämnen. Vissa områden kräver särskild skötsel för att värdena ska bestå.

10.12 Strandskydd

Vid hav, sjöar och vattendrag gäller strandskydd enligt 7 kap 13-18h §§ miljöbalken. Syftet med strandskyddet är att långsiktigt trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden och bevara goda livsvillkor för djur- och växtlivet på land och i vatten. Skyddet omfattar land­- och vattenområdet intill 100 meter från strandlinjen och gäller längs vattendrag, sjöar och hav. I stora delar av Nynäshamns kommun har Länsstyrelsen 2014 utvidgat strandskyddet till 300 meter. Inom planlagda områden varierar strandskyddet, mest beroende på när planen antogs. 

Utgångspunkten är att bebyggelse är förbjuden inom strandskyddade områden. Att stränderna är obebyggda gör att de är tillgängliga för allmänheten i och med allemansrätten. Inom strandskyddat område får man bland annat inte t uppföra eller ändra byggnader, gräva eller på annat sätt förbereda för byggnationer samt utföra andra åtgärder som väsentligt förändrar livsvillkoren för djur- eller växtarter eller avhåller allmänheten från att röra sig där (7 kap 15 § miljöbalken). Exempel på sådana åtgärder kan vara att uppföra brygga, pir, staket, muddra, fälla träd eller gödsla. För areella näringar finns vissa undantag från strandskyddet.

Finns särskilda skäl är det möjligt att bevilja dispens från strandskyddet. De särskilda skälen anges i sin helhet i 7 kap 18 c-d §miljöbalken och gäller om:

• området är ianspråktaget på ett sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddets syften
• området är väl avskilt från stranden av tex en större väg eller järnväg
• området behövs för en anläggning som måste ligga vid vatten och behovet inte kan tillgodoses utanför området
• området behöves för att utvidga en pågående verksamhet och utvidgningen inte kan genomföras utanför området
• området behöver användas för att tillgodose ett angeläget allmänt intresse som inte kan tillgodoses utanför strandskyddsområdet
• området behöver användas för att tillgodose ett annat mycket angeläget intresse

Kommunen har ansvar för tillsyn och prövning av strandskyddsdispenser. Länsstyrelsen granskar kommunala dispensbeslut och överprövar dem vid behov. Länsstyrelsen fattar beslut om dispenser i vissa fall, tex i statliga naturreservat.

Exploateringstrycket på strandnära områden är stort och i vissa delar av kommunen råder brist på tillgängliga stränder, exempelvis vid fritidshusområden längs kusten och längs vattendrag i jordbrukslandskapet. Därför ska tillgängligheten till stränder och vattenområden säkerställas och om möjligt förstärkas när kommunen planerar och prövar ärenden i strandskyddade områden. Stigande havsnivåer gör att strandskyddet behöver värnas långsiktigt då strandlinjen på sikt kommer flyttas längre in mot land. I planering och prövning ska länsstyrelsens senaste kartmaterial för klimatanpassning användas för att bedöma strandlinjens framtida utbredning så att hänsyn kan tas till framtida tillgänglighet till strandlinjen. Detta bidrar till att kommunen lever upp till den nationella strategin för klimatanpassnings tio vägledande principer. 

Där kommunen planerar utveckling inom strandskyddat område ska strandskyddets syften värnas genom att i första hand bevara strandskyddet inom allmän platsmark. Eventuella undantag ska noga utredas och motiveras.

10.13 Riksintresse Natura 2000-områden, 4 kap miljöbalken

Inom EU finns områden som är utpekade för att skydda enskilda arter och livsmiljöer som är särskilt skyddsvärda ur ett europeiskt perspektiv. Områdena benämns Natura 2000 och är ett nätverk av naturområden som är skyddade enligt EU-rätten genom art- och habitatdirektivet och/eller fågeldirektivet. Natura 2000-­områden utgör riksintressen enligt 4 kap miljöbalken och omfattas även av bestämmelser om områdesskydd enligt 7 kap miljöbalken. Områdena ska bevaras och skyddas, vilket ofta görs genom att naturreservat bildas. Inom Natura 2000­-områden krävs tillstånd för att bedriva verksamhet och vidta åtgärder som på ett betydande sätt kan påverka miljön. Tillstånd får inte ges till verksamheter och åtgärder som kan skada den livsmiljö eller medföra störningar för den art som avses skyddas. Länsstyrelsen är prövningsmyndighet.

Natura 2000-­områden i kommunen är: Morakärren, Engården, Borgberget, Slätmossen, delar av Häringe­Hammersta, Koholmen, Käringboda, Järflotta, Reveln ­Kolguskär och Gunnarstenarna. Av dessa sammanfaller samtliga utom Morakärren och Koholmen med naturreservat. Österby naturreservat omfattas av båda EU-direktiven. 

För varje Natura 2000­-område ska det finnas en bevarandeplan som innehåller beskrivning av naturvärdena, mål, möjliga hot, förslag till skötsel och bevarandeåtgärder samt bedömning av bevarandestatus. Länsstyrelsen upprättar bevarandeplanerna och är ett kunskaps-­ och planeringsunderlag. 

10.13.1 Påverkan på riksintresset

Riksintresset bedöms inte påverkas negativt av den utveckling som planeras då den i huvudsak är koncentrerad till områden utanför riksintresseområdena. Utvecklingsområden som ligger i nära anslutning till Natura 2000-områden är Nynäshamns tätort (närhet till Käringboda), samt Landfjärden (närhet till Häringe-Hammersta). Eventuell påverkan på riksintressena bör beaktas/utredas inom respektive projekt, men initialt bedöms de inte utgöra påtaglig skada på riksintressets natur- och kulturmiljövärden. 

10.13.2 Så här tillgodoses riksintresset

Riksintresset tillgodoses genom utpekande av lokal grönstruktur samt möjliga tillkommande skyddade områden i närhet av Natura 2000-områden. Vidare bidrar kunskapsunderlaget för ekologiskt särskilt känsliga områden (ESKO) och stora opåverkade områden till att kunna göra säkrare avvägningar gällande påverkan på naturvärden i riksintresseområdena.

Riksintresset för Natura 2000 överlappar i vissa geografiska områden med riksintresset för högexploaterad kust och rörligt friluftsliv, samt med riksintresse för naturvården, friluftsliv, yrkesfiske och totalförsvaret enligt 3 kap miljöbalken. Dessa riksintressen bedöms vara förenliga med varandra och bedöms heller inte strida mot bestämmelserna i 4 kap miljöbalken.

10.14 Riksintresse för naturvården, 3 kap. 6 § MB

Områden av riksintresse för naturvård är mark­ och vattenområden samt fysisk miljö i övrigt som har betydelse från allmän synpunkt på grund av deras natur- eller kulturvärden eller med hänsyn till friluftslivet. Områdena ska så långt som möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön. Behovet av grönområden i tätorter och i närheten av tätorter ska särskilt beaktas. 

Områden av riksintresse för naturvård är ett urval områden med de bästa exemplen på landskapstyper, naturtyper och andra naturvärden karakteristiska för landets olika naturgeografiska regioner. De kan också representera mycket sällsynta företeelser utifrån ett nationellt eller internationellt perspektiv. 

I Nynäshamns kommun finns följande områden av riksintresse för naturvård: 

Muskån-Hammersta-Häringe, Slätmossen, Östra Styran, Koholmen samt Stockholms skärgård (yttre delen). Det sistnämnda är ett mycket omfattande riksintresseområde som i värdebeskrivningen omfattas av sju delbeskrivningar, varav Öja-Landsortsdjupet och Långö-Fifång-Södra Torö-Järflotta berör Nynäshamns kommun. 

Riksintresset för naturvården överlappar i vissa geografiska områden med riksintresset för högexploaterad kust, rörligt friluftsliv och Natura 2000 enligt 4 kap miljöbalken, samt med riksintresse för kulturmiljö, friluftsliv, yrkesfiske, energi, kommunikation och totalförsvaret enligt 3 kap miljöbalken. Riksintressena bedöms vara förenliga med varandra och bedöms heller inte strida mot bestämmelserna i 4 kap miljöbalken.

10.14.1 Påverkan på riksintresset

Riksintresset bedöms inte påverkas negativt av den utveckling som planeras som i huvudsak är koncentrerad utanför riksintresseområdena. En utveckling med bostäder mellan Segersäng och Landfjärden kan komma att tangera riksintresseområdet Muskån-Hammersta-Häringe. Eventuell påverkan på riksintresset ska beaktas/utredas inom projektet, men initialt bedöms utvecklingen inte utgöra påtaglig skada på riksintressets natur- och kulturmiljövärden.

10.14.2 Så här tillgodoses riksintresset

Riksintresset tillgodoses genom utpekande av lokal grönstruktur och områden som kan bli aktuella för formellt skydd. Vidare bidrar kunskapsunderlaget för ekologiskt särskilt känsliga områden (ESKO) och stora opåverkade områden till att kunna göra säkrare avvägningar gällande påverkan på naturvärden i riksintresseområden.

11.2 Gång- och cykel

Människors livssituation påverkas av hur transportmöjligheterna är utformade. Det kan bland annat handla om att få tillgång till socialt viktiga målpunkter såsom arbete, utbildning, sociala aktiviteter, sjukvård eller annan service. Fokus bör vara att det ska vara enkelt att ta sig dit gående, med cykel eller kollektivt i första hand. Andelen äldre, barn och kvinnor är oftast högre bland gångtrafikanterna jämfört med de andra trafikslagen och därför ska dessa gruppers behov särskilt tillgodoses vad gäller trygghet, säkerhet, tillgänglighet och gena stråk. Sammanhängande och gena gång- och cykelstråk är grundläggande för att det ska vara attraktivt att gå eller cykla. Därför ska ett sammanhängande gång- och cykelnät eftersträvas vid planering av ny infrastruktur samt vid underhållsåtgärder.

Främst bör de övergripande cykelvägar som finns inom orterna och mellan orterna och målpunkter sammanlänkas. Till viktiga målpunkter räknas till exempel pendeltågstationer, busshållplatser, skolor, äldreboenden, centrumområden och idrottsanläggningar. Utöver arbets- och skolresor är det också viktigt att ta hänsyn till rörelsemönstret för fritidsresor. 

Ett sammanhängande gång- och cykelnät främjar hållbara resor och bidrar till ökad trafiksäkerhet. För de vägar som går mellan kommunens orter är det i princip endast Trafikverket som är väghållare. Kommunen kan inte bestämma vad som byggs intill det statliga vägnätet, det vill säga inom vägområdet. Men kommunen vill tydliggöra vilka behov som finns för sträckor som i dagsläget är utanför kommunalt väghållarskap. Dessa kopplingar pekas ut i kommunens gång- och cykelplan för att underlätta kommunens dialog och påverkansmöjligheter gentemot berörd väghållare. De sträckningar som anses prioriterade mellan orter och som utgår ifrån kopplingar till pendeltågsstationer och centrummiljöer är framförallt gång- och cykelväg längs väg 225 mellan Spångbro och Ösmo, mellan Grödby och Sunnerby, genom Segersängs samhälle till Segersängs station och mellan Grödby och Segersängs station.

Välskötta och underhållna cykelparkeringar signalerar att cykeln är prioriterad i stadsbilden, vilket är en viktig aspekt för att öka cykelns attraktivitet som färdmedel. Med fler typer av cyklar såsom el-, låd- eller lastcyklar kan utformningar av parkeringar behöva anpassas genom storlek eller möjligheten till att låsa in cykeln.

11.3 Kollektivtrafik

Pendeltåget på Nynäsbanan är stommen i Nynäshamns kollektivtrafik och kompletteras av bussar, närtrafiken och färjetrafik. Pendeltågen på Nynäsbanan trafikerar stationerna Nynäshamn, Gröndalsviken, Nynäsgård, Ösmo och Segersäng och det är i dessa stationsnära lägen som större bostadsutveckling planeras. Därmed är pendeltågets attraktivitet avgörande för kommunens utveckling. 

Pendeltåg är ett kapacitetsstarkt färdmedel och måste vara pålitligt och ges goda förutsättningar för utveckling. I och med industrispåret från Norviks hamn ökar belastningen på Nynäsbanan. Nynäsbanans enkelspåriga del, som idag är från Hemfosa till Nynäshamns station, är en brist som medför stora risker för förseningar. Förseningar tenderar att fortplanta sig till pendeltågssystemets centrala delar, vilket i längden undergräver förtroendet för kollektivtrafiken som effektivt transportmedel. För att öka pålitligheten och robustheten i pendeltågssystemet krävs en utbyggnad av dubbelspår på Nynäsbanan för att säkerställa framkomlighet för både gods och persontrafik.

Dubbelspår på Nynäsbanan är en förutsättning för att få full effekt i hela Stockholmsregionens pendeltågssystem med god redundans. Ett sammanhängande och kapacitetsstarkt järnvägsnät utan flaskhalsar är avgörande för hela regionens utveckling genom att minska sårbarheten och för en fungerande arbets- och bostadsmarknad. Flaskhalsar i Stockholms pendeltågssystem får påverkan på regional- och fjärrtågtrafiken. 

Dubbelspår på Nynäsbanan får betydelse för jobb och tillväxt och är av stort nationellt intresse genom robusta förbindelser mellan Stockholmsregionens hamnar till övriga Europa via sjöfarten. 

Den kollektivtrafik med buss som finns i Nynäshamns kommun är lokaltrafiklinje inom Nynäshamns stad, direkttrafik Nynäshamn-Gullmarsplan och landsbygdstrafik i kommundelar utanför tätorterna. Landsbygdstrafiken kopplar samman kommunens olika kommundelar med angränsande kommuner så som till Södertälje, Västerhaninge och Muskö. Delar av landsbygdstrafiken fungerar också som lokaltrafik inom främst Ösmo och Nynäshamns stad. 

Stråket Nynäshamn-Södertälje pekas ut i regionens stomnätsplan för kollektivtrafik med buss. Åtgärder behövs dock längs väg 225 för att en kapacitetsstark och effektiv busstrafik ska vara möjlig. Med förbättrad infrastruktur och kommunikationer kan kommunen få en starkare koppling till en viktig arbetsmarknad i Södertälje. 

Kollektivtrafikförbindelserna och möjligheten att resa hållbart mellan kommunens olika delar och orter behöver stärkas. I dialog med Trafikverket och Region Stockholm verkar kommunen för att främja kollektivtrafiken på landsbygden. Kommunen ska verka, och ibland utreda möjligheten, för nya busslinjer som kan länka samman olika tätorter med varandra. Det är viktigt framförallt gällande kollektivtrafik in i orten Källberga, för koppling mellan Källberga till Ösmo pendeltågstation och för byte till andra landsbygdsbussar samt för koppling mellan Källberga och Lidatorp och Björsta. Innovativa lösningar för hållbara resor på landsbygden såsom kombinerad cykel- och kollektivtrafik, anropsstyrd kollektivtrafik och samåkningslösningar kan ses över. Kommunen ska säkerställa att det finns tillräckliga infartsparkeringar vid pendeltågsstationer och bussnoder för att göra kollektivtrafiken till ett attraktivt alternativ även för personer som bor längre bort.

Nynäshamn är en av fyra huvudkommunorter inom region Stockholm som inte har någon nattrafik på vardagar. Utifrån förändrat omvärldsläge ser kommunen ett behov av dialog och samarbete kring beredskap att försörja arbetskraft till arbetsplatser inom samhällsviktig verksamhet inom regionen.

Idag finns depå för buss i Ösmo och en tidigare depå i Nynäshamn som nu används som uppställningsplats för buss. Det kan finnas behov av ytterligare depåplatser både för buss men också för järnväg.

11.4 Godstransporter på väg och järnväg

Norvik hamn utgör en central funktion i regionens godsförsörjning och har potential att stärka kommunens näringsliv. Godstrafiken från hamnen innebär en ökad belastning på trafikinfrastrukturen och i synnerhet väg 225. Järnvägsanslutningen av Norvik hamn till Nynäsbanan har betydelse för en hållbar transportinfrastruktur för överflyttning av gods från väg till järnväg och sjöfart, vilket bidrar till att minska trängsel och klimatpåverkande utsläpp från vägtrafiken samt ger förutsättningar för ökad trafiksäkerhet. 

Väg 73 fram till trafikplats Norvik, har numera bärighetsklass 4, vilket är högsta klassen för tunga transporter, och långa fordon upp till 34 meter blir därmed tillåtet. Det är viktigt att de destinationer såsom verksamhetsområden och hamnar som finns i anslutning till väg 73 anpassas till dessa långa fordon.

Väg 73 och väg 225 är således de vägar i kommunen där det största flödet av godstransporter sker och som har hög andel tung trafik. Övriga vägnätet i kommunen nyttjas också för varu- och godstransporterna inom, till och från kommunen. En utveckling av hållbara godstransporter behövs så som att underlätta en övergång till fossilfria drivmedel, etablering av laddinfrastruktur för tung trafik och elektrifiering. Kommunen samverkar med näringsliv så att transporterna kan planeras och genomföras resurseffektivt.

11.5 Sjöfart för person- och godstransporter

Nynäshamns geografiska placering vid kusten, med två stora hamnar, skapar internationella och nationella gränssnitt. Färjelinjer för gods- och passagerartrafik går från Nynäshamn till Visby på Gotland, Gdansk i Polen samt Ventspils i Lettland. Utöver den fasta trafiken angör internationella container-, roro- och kryssningsfartyg hamnarna i Nynäshamn. 

Södertälje hamn tillsammans med hamnarna i Nynäshamn kompletterar varandra som en del av regionens transportinfrastruktur. I den västra delen av kommunen passerar farleden till Mälaren, via Södertälje hamn.

Tillgängligheten till skärgården är en grundförutsättning för att kunna bo på de öar som saknar fast förbindelse och för att samhället ska kunna utvecklas. De viktigaste hamnarna/bryggorna i kommunen utifrån ett kollektivtrafikperspektiv i skärgården är hamnläget vid Ankarudden på Torö med båttrafik till Öja, och Nynäshamns hamn där båttrafik finns till öar i Haninge kommuns skärgård. Öja är den ö med flesta fastboende och ön benämns i RUFS som en kärnö, vilket bland annat innebär att den förses med bastrafik året runt. Hamnläget Ankarudden på Torö tjänar som replipunkt till Öja, vilket innebär att hamnen är en strategiskt viktig knutpunkt för person- och godstransporter mellan Öja och fastlandet. Kommunen ska verka för en fungerande kollektivtrafik som i sin tur bygger på fungerande hamnar och bryggor. 

Andra färdmedel för person- och godstransporter som inte finns inom Nynäshamns kommun idag men som kan komma att efterfrågas mer är svävare. En svävare är ett fordon som svävar fritt från underlaget med hjälp av luft. I Nynäshamn kan områden med skydd för natur och fågelliv påverkas av trafik med svävare samt de större opåverkade och tysta områden som har identifierats. Färdväg, hastighet och färdsätt så att människor och djur inte störs och skador på mark och växlighet ska undvikas. Den som äger en svävare är skyldig att se till att svävaren inte används utan giltigt tillstånd, eller på något otillåtet sätt.

11.6 Trafiksäkerhet

Efter färdigställande av Norviks hamn har väg 225 belastats med ytterligare med tung trafik från godstransporter till och från hamnen. Tvärförbindelse Södertörn är viktigt för att avlasta väg 225, men det kommer att dröja många år till tvärförbindelsen är på plats. Trafikverket som är huvudman för väg 225 tog fram en åtgärdsvalsstudie för vägen 2015. Stort behov finns av att fullfölja de åtgärdsförslag som studien pekar på som innehåller flera åtgärder för ökad trafiksäkerhet för alla trafikantgrupper, förbättrade förutsättningar för kollektivtrafiken, minskade barriäreffekter och minskade negativa effekter av vägtrafiken. En gång- och cykelväg mellan Ösmo och Spångbro är av högsta prioritet för att öka trafiksäkerheten hos oskyddade trafikanter.

Ökad trafiksäkerhet behövs också vid Segersängs pendeltågsstation där planskildhet vid järnvägen för gående och fordon vid Segersäng behövs. Detta är nödvändigt för en mer trafiksäker miljö och mindre störningskänsligt system för oskyddade trafikanter, järnvägen samt vägtrafiken. Parallellt med det arbetet har kommunen tidigare framfört till Trafikverket att en ny sträckning av Segersängsvägen (väg 546) norr om tätorten Segersäng bör utredas men även en väg söder om Segersängs station alternativt andra åtgärder som förbättrar trafiksäkerheten skulle kunna studeras. Väg 546 som är smal med tvära kurvor går rakt genom Segersäng idag. Segersäng har en stor potential för framtida bostadsutveckling i ett kollektivtrafiknära läge, men behov finns av att få undan genomfartstrafiken från tätorten. Vidare är det också nödvändigt att se över genomfarten av väg 546 genom Grödby.

Flera stora och mycket allvarliga trafikolyckor har skett på väg 73, sträckan mellan slutet av motorvägen och Kalvö trafikplats. Här finns stora behov av att utreda och genomföra trafiksäkerhetsåtgärder och en framtida utbyggnad av ytterligare breddning eller fler filer, inklusive sträckan mellan Kalvö trafikplats och infarten till Nynäshamns stad. Likaså korsningen vi samma infart där också flera allvarliga olyckor har skett. 

11.7 Parkering för bil och cykel

Som en del av Trafik- och mobilitetstrategi för Nynäshamns kommun togs Parkeringsnorm fram 2021. Den beskriver mer kring både cykel- och bilparkering vid ny- och ombyggnation av bostäder och verksamheter, parkeringstal, mobilitetsåtgärder, reducering av parkeringstal och vad lagstiftningen föreskriver om parkering och avstånd. Detta kan förändras över tid och det behöver finnas en flexibilitet som tar hänsyn till projektets, platsens och ortens förutsättningar. Dessa faktorer utreds vid detaljplaneprövning och tillståendeprövning.

Parkering är en viktig faktor för genomförandet vid ny- och ombyggnation och kan vara både ytkrävande och kostnadsdrivande. Enligt plan- och bygglagen ska det finnas lämpligt utrymme för parkering, lastning och lossning av fordon i skälig utsträckning på eller i närheten av tomten. Flertalet av kommunens gator i Nynäshamns stad och Ösmo är allmän platsmark och kan inte regleras så att till exempel endast närboende får parkera längs med gatan. Vid förtätning i befintlig stadsstruktur är ofta gatubredden låst och ofta för smalt för att få plats med både kantstensparkering och tillgänglighetsanpassade gång- och cykelbanor. I denna målkonflikt prioriterar kommunen utrymme för gång- och cykeltrafik inom allmän platsmark och parkering hänvisas till kvartersmark eller egen fastighet. I centrumnära lägen och vid handelsetableringar eller viktiga målpunkter behöver parkering ges utrymme sett ur ett allmänt intresse. Strategiskt placerade och rimligt dimensionerade infartsparkeringar är viktigt för att underlätta kombinationsresor mellan bil/cykel och kollektivtrafiken. Det är i första hand vid pendeltågsstationerna och större knytpunkter för buss som infartsparkeringar behövs. Infartsparkeringar finns idag vid kommunens pendeltågsstationer och vid trafikplats Ösmo som trafikeras av flera bussar. På landsbygden kan det också finnas behov av mindre cykelparkeringar vid enskilda busshållplatser.

Parkeringsefterfrågan ska tillgodoses så att stads- och landskapsbild och känsliga natur- och kulturmiljöer störs så lite som möjligt. Parkering behöver utformas så att den passar till det aktuella områdets förutsättningar, arkitektur och karaktär.

11.8 Laddinfrastruktur

En förutsättning för att driva på omställningen till en fossilfri fordonsflotta i Nynäshamns kommun är att säkerställa tillgången till väl fungerande publik laddinfrastruktur med god geografisk täckning. En väl utbyggd laddinfrastruktur ger förutsättningar för ökad användning av laddbara bilar. Placeringen av laddpunkterna, i kombination med vilken laddeffekt stationen har, har stor inverkan på hur mycket de används och vem som använder dem. Därför är det viktigt att ta hänsyn till hur länge bilar vanligtvis parkerar på platsen och hur parkeringen regleras.

För att en större andel människor ska kunna tänka sig att köra laddbart krävs normalt att någon typ av publik laddning finns etablerat utmed de stråk och orter där de flesta människorna bor och verkar. Som en del av Trafik- och mobilitetstrategi för Nynäshamns kommun togs Plan för laddinfrastruktur fram 2021. År 2021 hade kommunen etablerat 22 publika laddpunkter och utöver detta finns även ett flertal laddpunkter som har satts upp av privata aktörer. Utbyggnaden kommer att fortsätta de kommande åren. Strategiska lägen i kommunen lämpliga för att etablera publika laddpunkter på är platser som ligger i ett centralt eller kollektivtrafiknära läge, vid en besöksdestination så som handel, friluftsområde eller drivmedelstation och där det finns många arbetsplatser. För att erhålla en tillräckligt välutbyggd laddinfrastruktur krävs dock även initiativ från privata aktörer. Vidare krävs även satsningar på icke-publik laddinfrastruktur, både inom kommunala verksamheter och hos privata aktörer. Detta innebär att exploatörer, bostadsbolag, bostadsrättsföreningar eller arbetsplatser bör stå för en stor del av utvecklingen av ickepublik laddinfrastruktur. Förutsättningarna på varje plats måste utredas innan en etablering. Även möjligheterna till laddning för elcykel bör inkluderas.

11.9 Riksintresse för kommunikation, 3 kap. 8§ MB

Riksintresseanspråk för kommunikation omfattar de fyra trafikslagen – väg, järnväg, luftfart och sjöfart. Trafikverket ansvarar för att peka ut anspråk om riksintresse för kommunikationer. Både hamnar och farleder kan utgöra riksintresse för sjöfart.

Trafikverket har gjort en översyn av riksintressena för trafikslagens anläggningar och för Nynäshamns del beslutat att lägga till Norviks hamn med anslutande väg 73, Nynäsvägen och Nynäsbanan som riksintresse för kommunikation. Därmed utgörs riksintresset av såväl Nynäshamns hamn med Gotlandstrafiken och färjor till Baltikum och Tyskland, hamnen i Norvik med sitt speciella djuphamnsläge samt färjor till Polen, som anslutande väg 73 och Nynäsbanan, då de är viktiga för trafikförsörjningen till hamnarna. Vägen har en viktig funktion som ett regionalt stråk mellan Stockholm och Nynäshamn och som en interregional förbindelse för trafiken mellan Stockholm och Gotland. Den är också en viktig länk mellan Sverige och Östersjöstaterna. 

I kommunen finns tre farleder av riksintresse; kustfarleden, farleden in till Nynäshamn samt Landsortsfarleden in till Södertälje. Landsortsfarleden står i konflikt med riksintresseområde för vindkraft samt är under utredning för förändrad sträckning förbi kommunens västra öar och kust. 

Riksintresset tillgodoses genom de mål och strategier samt huvudsakliga markanvändning översiktsplanen anger. Samtliga riksintressen för transportkommunikationer värderas av kommunen högt och kommunen arbetar aktivt för att förbättra deras funktion. Vid planering och lovgivning i närheten av och inom påverkansområde från Trafikverkets riksintresseanspråk behöver dialog föras i tidigt skede mellan kommunen och Trafikverket. 

Höga byggnader och objekt kan påverka och påverkas av samhällsviktiga funktioner och anläggningar av betydelse för riksintresse kommunikation (luftfart) samt civil luftfart. Hela landet är samrådsområde för objekt högre än 20 meter utanför samlad bebyggelse respektive 45 meter inom samlad bebyggelse. För samråd ska Luftfartsverket remitteras. Om objektet befinner sig vid en insjö eller i havet ska även Kustbevakningen remitteras. Vidare ska samråd ske med berörda flygplatser inom 60 kilometers radie från objekt som uppförs högre än 20 meter över mark- eller vattenytan.

Planerad utveckling bedöms inte påtagligt försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av anläggningar kopplade till riksintresset. Vid planering och lovgivning i närheten av Trafikverkets riksintresseanspråk behöver dialog föras i tidigt skede mellan kommunen och Trafikverket för att säkerställa att riksintresset värnas.

Riksintresset för kommunikation överlappar i vissa geografiska områden med riksintresset för högexploaterad kust, rörligt friluftsliv och Natura 2000 enligt 4 kap miljöbalken, samt med riksintresse för naturvården, friluftsliv, yrkesfiske, energi och totalförsvaret enligt 3 kap miljöbalken. Riksintressena bedöms vara förenliga med varandra och bedöms heller inte strida mot bestämmelserna i 4 kap miljöbalken.

12 Teknisk försörjning

12.1 Vatten-och avloppsförsörjningssystem

Vatten- och avloppsförsörjningen är en grundläggande förutsättning vid lämplighetsprövning av ny bebyggelse, vare sig det gäller en egen brunn eller möjlighet till kommunal anslutning. 

12.1.1 Så här gör vi:

• Säkrar långsiktig vattenförsörjning genom att nuvarande och framtida/potentiella vattentäkter skyddas. Där grundvattnets sårbarhet är hög bör ingen ny exploatering tillkomma.
• Tar hänsyn till och planerar i första hand för större förtätningar där teknisk försörjning finns utbyggd. Kompletteringsbebyggelse möjliggörs där det finns naturliga förutsättningar för enskild vatten- och avloppsförsörjning.
• Reglerar vatten- och avloppsförsörjningen i VA-plan och kommande vattentjänstplan.

12.1.2 VA-plan och Vattentjänstplan

Nynäshamns kommun arbetar med framtagandet av en ny Vattentjänstplan. Denna blir mer heltäckande än den första VA-planen från 2014 och där en annan bedömning görs för många områden som idag har enskild VA-försörjning. Vattentjänstplanen kommer att innehålla en översyn av dagens vatten- och avloppsförsörjning och en VA-policy som belyser kommunens ambitioner för att nå en långsiktig hållbar VA-försörjning med hänsyn till miljö, möjligheter att uppnå miljökvalitetsnormer för vatten, säkerhet, hälsa och tillväxt. Vattentjänstplanen kommer också innehålla en plan för kommunalt vatten och avlopp med beskrivning av förnyelseplanering för befintligt VA-system och beskrivning av kommande investeringsbehov inklusive en VA-utbyggnadsplan. En viktig del i VA-planen är kommunens bedömning av områden som idag har enskilt vatten och avlopp och en planering för hur de ska uppnå en hållbar VA-försörjning. 

12.1.3 Verksamhetsområden för kommunalt vatten och avlopp

I Nynäshamns kommun finns verksamhetsområden för dricksvatten, spillvatten och dagvatten främst i områden med tät bebyggelse i och omkring tätorterna. I vissa områden ingår inte dagvatten som en vattentjänst, exempelvis i Segersäng och delar av Lidatorp.

Av Nynäshamns kommuns dryga 30 000 invånare är knappt 25 000 anslutna till den allmänna vatten- och avloppsanläggningen.

12.1.4 Dricksvatten

Regional dricksvattenförsörjning genom ledningen från Stockholm är en viktig förutsättning för vattenförsörjningen i kommunen. Utgångspunkten är att även i framtiden säkra tillgången på Mälarvatten genom avtal och kapacitet i överföringsledningar. 

Egen produktion i Sunnerby vattenverk som tar sitt råvatten i Gorrans vattentäkt i den mäktiga Sorundaåsen är ett komplement som blir allt viktigare i framtiden. Vattenförsörjningen behöver kontinuerligt ses över för att svara upp mot en ökande befolkning. Genom att utöka uttaget i Gorran och binda ihop det östra och västra ledningsnätet utnyttjas kommunens egna resurser bättre och kommunens vattenförsörjning blir mer självständig. 

Reservvattenlösning finns genom Berga grundvattentäkt i norra Nynäshamn. 

12.1.5 Vattenskyddsområden

Vattentäkter är en av våra allra viktigaste naturresurser och samhällsintressen. Det ställer höga krav på att resursen utnyttjas rätt och att den skyddas från verksamheter och åtgärder som kan påverka vattnets kvalitet och kvantitet negativt. Syftet med vattenskyddsområden är att ge vattenförekomster som är viktiga för dricksvattenförsörjningen ett tillräckligt gott skydd så att råvattentillgångar säkras i ett långsiktigt perspektiv – ett flergenerationsperspektiv. 

Nynäshamns kommun har två vattenskyddsområden; Gorran och Berga. Vattenskyddsområden för dessa har funnits en längre tid och reviderade skyddsområden och föreskrifter fastställdes 2019. 

Gorrans vattenskyddsområde har mycket hög känslighet mot föroreningar eftersom det genomsläppliga åsmaterialet, isälvsavlagringarna, går upp till markytan. I Berga vattenskyddsområde ligger det vattenförande lagret på de flesta ställen under ett skyddande lager av lera. Berga vattenskyddsområde har utökats för att innefatta sjön Fjättern som kan komma att användas som reservvattentäkt i framtiden. I kommunen finns också fler områden med isälvsavlagringar som skulle kunna användas för framtida vattenförsörjning där hänsyn till känslighet för föroreningar behöver tas. 

12.1.6 Avlopp

I kommunen finns tre avloppsreningsverk som tar emot och renar spillvatten från hushåll och verksamheter. Nynäshamns reningsverk med tillhörande våtmark Alhagen är det största och byggs ut och anpassas till den växande kommunen. Det har tillstånd för en belastning motsvarande 30 000 personekvivalenter. De två mindre verken, Marsta vid Stora Vika och Torp i Sorunda, har idag utsläppspunkter i mer känslig miljö och planen är på sikt att lägga ner dem och föra avloppsvattnet till Nynäshamn.

12.1.7 Dagvatten

Dagvatten är regn-, smält-, och dräneringsvatten som rinner från vägar, parkeringsplatser och hustak. Dagvattenmängderna beror på nederbördens intensitet och varaktighet, markytans beskaffenhet samt avrinningsområdets storlek och form. Föroreningar i dagvatten blir alltmer uppmärksammade. Dagvattnets innehåll av metaller, olja mm varierar men är generellt sett störst från större vägar och verksamhetsområden och minst från villabebyggelse.

Kommunens dagvattenpolicy ger vägledning för att möta de utmaningar som tillkommande bebyggelse innebär för dagvattenhanteringen. Ställningstagandet är att dagvatten i första hand ska hanteras lokalt inom kvartersmark. Vid detaljplaneläggning kan ytor behöva säkerställas för fördröjning, rening eller möjlig översvämning. 

12.1.8 Enskild vatten- och avloppsförsörjning

I Nynäshamns kommun finns omkring 4 700 fastigheter som inte har kommunalt VA utan har egen eller gemensam avloppsanläggning och dricksvattenförsörjning. Det är viktigt att kommunen erhåller rådgivning och stöd till enskilda för att säkerställa hållbara enskilda anläggningar. Tillståndsprövning sker hos Södertörns miljö- och hälsoskyddsförbund.

Kommunen har varierande förutsättningar för att få till en hållbar enskild VA-försörjning, från gles landsbygdsbebyggelse till fritidshusbebyggelse nära kusten. Grundvattenmagasinen utanför grusåsarna är ofta små eftersom berggrunden är tät och jordlagren tunna, framför allt vid kusten, och saltvatteninträngning är en risk vid överanvändning. Nya grundvattenberäkningar visar att det finns risk för grundvattenbrist, framför allt för kustnära mindre fastigheter vid torrår, men att den befintliga bebyggelsen i stort borde klara en hållbar enskild eller samfälld vattenförsörjning. Det förutsätter många gånger att naturmark runt områdena bevaras. 

För att värna om grund- och ytvatten samt minska risk för människors hälsa är det viktigt med avloppslösningar som har bra reningsförmåga. Kretsloppsanpassade små avlopp med extremt snålspolande toalett till sluten tank är förstahandsvalet vid prövning av nya avloppsanläggningar.

Som ett led i arbetet att uppfylla Vattendirektivets krav har Södertörns miljö- och hälsoskyddsförbund utövat tillsyn på enskilda avlopp. Generellt går att konstatera att många fastigheter haft enskilda anläggningar som inte uppfyllt dagens lagkrav men detta åtgärdas nu successivt, vilket minskar belastningen för intilliggande vattendrag och kustvatten samt minskar risken för förorenade vattentäkter. 

12.1.9 Fritidshus, omvandlingsområden och VA

Av fritidshusen i Nynäshamns kommun ligger drygt hälften i kustnära områden och i många pågår sakta en omvandling mot permanentboende. För att minska omvandlingen och belastningen på miljön begränsades byggrätten på 1980-talet genom områdesbestämmelser.  

I dessa områden är det av stor vikt att behålla ett hållbart (litet) grundvattenuttag så att vattnet räcker över sommarperioden även i ett framtida klimat. Om grundvattenresurserna blir överutnyttjade i framtiden skulle det kunna resultera i att kommunalt VA behöver byggas ut och att särtaxa som innebär höga avgifter sannolikt tas ut. För att fortsatt möjliggöra för enskilda alternativ behöver kommunen stötta med information och rådgivning kring vattenuttag. 

Med ny teknik som exempelvis regnvatteninsamling, vakuumtoaletter och ett medvetet vattensnålt beteende samt med ny kunskap om grundvattensituationen finns det ur VA-synpunkt möjlighet att se över återförandet av de ursprungliga lite större byggrätterna i flera fall. 

Fler permanentboende kan innebära krav på ökad service från kommunen vilket påverkar kommunens ekonomi och frågan om utökade byggrätter i dessa områden behöver avgöras i ett helhetssammanhang. Förtätningar i eller nära dessa bebyggelseområden är generellt inte lämpligt ur grundvattensynpunkt. Flera av områdena är beroende av att naturmark bevaras i närheten för sin grundvattenförsörjning.

12.2 Energiförsörjning

Den fysiska planeringen ska styra utvecklingen mot hållbara energisystem genom att bidra till en effektivare energianvändning, utfasning av fossila energikällor och ökad lokal produktion av förnybar energi.  

12.2.1 Så här gör vi:

• Främjar utbyggnad av förnybar energiproduktion förutsatt att det inte medför betydande intressekonflikter.
• Verkar för en ökad energieffektivisering i befintliga bostäder och verksamheter.
• Beaktar förutsättningar för nyttjande av solenergi vid all ny- och ombyggnation.
• Kopplar ny bebyggelse på befintliga fjärrvärmenät där det är möjligt och där inte andra nya tekniska innovativ erbjuder effektivare lösningar.
• Samverkar med nätägare och näringsliv i tidigt skede av planprocess eller lokaliseringsprövning, kring frågor såsom kapacitetsbehov, markbehov för ny- och ombyggnad av anläggningar och hänsyn till skyddsavstånd.

Nynäshamns kommuns övergripande målsättning för energiförsörjningen är hållbara och fossilfria energisystem. Ramarna för kommunens hållbarhetsarbete sätts i det lokala hållbarhetsprogrammet. I hållbarhetsprogrammet anges att utsläppen av växthusgaser från transporter i Nynäshamns kommun ska minska med minst 70 procent till år 2030, jämfört med år 2010. Vidare anges att den totala energianvändningen i Nynäshamns kommun ska minska med 50 % till år 2030 jämfört med 2005 och att kommunens omvärldsberoende ska reduceras succesivt genom en ökad lokal produktion av förnybar energi. 

År 2021 uppgick den totala tillförda energin till Nynäshamns kommun till 1,45 terawattimmar. Den största andelen av den tillförda energin, 54 procent, förbrukades inom industrisektorn.

Nynäshamns kommun är i stor utsträckning beroende av införd energi i form av el, biobränslen, fossil gas och olja. Den energi som faktiskt produceras i kommunen är enbart förnyelsebar energi i form av fjärrvärme, biobränsle till småskalig vedeldning, solenergi, berg- och sjövärme samt metangas från rötning vid reningsverket. Fjärrvärme finns utbyggt i Nynäshamns stad samt i Ösmo och Stora Vika. 

Som energikälla till fjärrvärmen används huvudsakligen returflis och skogsflis, därtill nyttjas även restvärme från raffinaderiet. Nynäshamns kommuns omvärldsberoende när det gäller energiförsörjningen ska minska genom en ökad lokal produktion av förnybar energi. För att minska kommunens omvärldsberoende av energi krävs utbyggnad av vindkraft, vågkraft och solenergi i kombination med utökad fjärr- och bergvärme. 

Förnybara energikällor bidrar inte till växthuseffekten, men påverkar i vissa fall miljön på andra sätt. Det är därför av stor vikt att hushålla med energiresurser inom såväl industri, verksamheter, bostäder som service och övrig konsumtion, även om källan är förnybar. Kommunen arbetar, genom SRV, för att framställa biogas producerat av insamlat matavfall. Genom att planera i lägen med goda kommunikationer, främst spårbunden, främja energieffektivt byggande och planera för förnyelsebar energiproduktion, kan kommunen bidra till en god hushållning av energi.

För att kommunen ska kunna växa samtidigt som samhället elektrifieras ytterligare behöver också kraftnätet få en högre kapacitet. Projekt pågår för att höja spänningen i de två regionnätsledningar som försörjer kommunen med elektricitet. Spänningshöjningen innebär att kommunen kan fortsätta växa med nya invånare och företag, samtidigt som möjligheterna till lokal elproduktion blir bättre. Möjligheten för företagsetableringar med elproduktion kan utifrån kapacitetsskäl bidra positivt till elförsörjningen. Kapacitetsökning och ombyggnation kan innebära behov av utökning och markytor för utbyggnad och nybyggnad av anläggningar, elnätstationer och ställverk. Samverkan med nätägare och näringsliv i tidigt skede av planprocess eller lokaliseringsprövning, kring frågor såsom kapacitetsbehov, markbehov för ny- och ombyggnad av anläggningar och hänsyn till skyddsavstånd, är viktig. 

12.2.2 Vindkraft

Vindkraft är en viktig förnybar energikälla och kommunen är positiv till vindkraftsetableringar. Vindkraft kan, utifrån ett globalt perspektiv, bidra till bevarande av natur- och kulturvärden, men lokalt kan landskapet och kultur- och naturmiljön påverkas negativt om inte särskild hänsyn tas för att anpassa etableringen till landskapsbilden. 

Vid val av lokalisering för vindkraft bör hänsyn tas till vindförutsättningar, avstånd till bebyggelse, närhet till elnät, elnätets kapacitet samt möjligheten att anlägga anslutningsvägar. Vid etablering av vindkraft behöver även avvägningar gentemot andra intressen göras så som landskapsbild, bevarandeintressen, boende, friluftsliv och turism. 

Förutsättningarna för havsbaserad vindkraft är, ur vindenergisynpunkt, ännu mer gynnsam än för vindkraft på land. En fördel med havsförlagda anläggningar är att konflikterna med andra intressen kan upplevas som färre/mindre än på land. I kommunen finns två utpekade områden av riksintresse för vindkraft till havs. Båda ligger inom riksintresseområde för totalförsvaret och enligt miljöbalken ges försvarsintressen företräde framför energiutvinning. Om det blir aktuellt att bygga ut vindkraft inom dessa områden bör möjligheterna att placera vågkraft i anslutning till vindkraftverken utredas.

12.2.3 Vågkraft

Vågkraft är en teknik som globalt sett har stor potential som förnybar och miljövänlig energikälla. Till lokaliseringsfaktorerna hör kraften i vågorna, även botten/grundförhållanden samt avstånd till och kapacitet i kraftledningsnätet. Övriga faktorer är exempelvis samtliga riksintressen, hänsyn till sjöfart, fiske och totalförsvaret. I samband med utbyggnad av vågkraft åligger det exploatören att visa på ett områdes lämplighet och hur konflikter med motstående intressen ska hanteras. Byggs vindkraft i de för ändamålet utpekade riksintresseområdena bör möjligheterna att placera vågkraft i anslutning till vindkraftverken utredas.

12.2.4 Solenergi

Solen är en av våra renaste energikällor, användningen av den ger varken giftiga utsläpp eller farligt avfall. Solenergi kan användas både för energiuttag och för värmealstring. Möjligheterna att nyttja solenergi är stora i Nynäshamns kommun. Hur solenergi kan användas beror på hur mycket och när solen strålar samt på hur effektivt energin tillgodogörs. Kommunförbundet Stockholms län och Energi- och klimatrådgivningen i Stockholmsregionen har tagit fram en digital solkarta för samtliga kommuner i Stockholms län. Solkartan visar hur stor potentialen för solel respektive solvärme är på hustaken i respektive kommun. 

Solenergipotentialen bör tas till vara vid såväl nybyggnation som för befintliga byggnader. Utrymme behöver även ges för tekniska lösningar för energilagring samt teknik för solvärme. Orientering och placering av vägar, bostadsområden och grönområden samt hur enskilda fastigheter utformas och placeras är alla frågor som har en inverkan på möjligheterna att nyttja solenergi i ett område. För att tillvarata solenergin på bästa sätt är det därmed viktigt att hänsyn tas till frågor som rör solenergi tidigt i planeringen. 

Förutsättningarna för att använda solenergi är att hus placeras och utformas så att solförhållandena nyttjas maximalt (ej skuggar varandra, långsida och fönster mot söder, skyddade från nordliga vindar, adekvat isolerade) och att värmesystemen är vattenburna eller av annan likvärdig teknik. Solenergi kan integreras i enskilda byggnader eller längs exempelvis bullerplank, så att solens värmestrålning och ljus tas tillvara. Solvärme och el kan integreras i tak och fasader. 

12.2.5 Solcellsparker

Storskaliga solcellsanläggningar placeras ofta på jordbruksmark, vilket kan innebära en konflikt mellan två viktiga allmänna intressen. Skyddet av jordbruksmark regleras i Miljöbalken 3 kap. §4 som anger att brukningsvärd jordbruksmark endast får tas i anspråk för annan användning om användningen utgör ett betydande allmänt intresse och inte kan tillgodoses på ett för allmänheten tillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk. 

Med ett stort behov av fossilfri elproduktion i Mellansverige kan solcellsparker anses utgöra ett betydande samhällsintresse och anläggningar på jordbruksmark kan vara lämpliga. Enligt bestämmelserna i miljöbalken behöver den som vill bygga en anläggning på jordbruksmark göra en så kallad lokaliseringsutredning som visar att samma behov inte kan tillgodoses genom att annan mark tas i anspråk. Detta kan du läsa mer om i kapitlet om jordbruksmark. Vidare ska solcellsanläggningar i första hand lokaliseras på lågproduktiv jordbruksmark eller mark som ligger i träda. Parkerna ska även anläggas på sådant sätt att marken går att återställa efter att solcellerna monterats ned. Vidare bör agrivoltaiska system eftersträvas. I ett sådant system integreras jordbruksverksamhet (odling och/eller djurhållning) i solcellsparken. 

12.3 Riksintresse för energiproduktion, 3 kap. 8§ MB

I Nynäshamn finns två områden av riksintresse för vindkraft i havet. De ligger syd och sydöst om Öja/Landsort. Områdena överlappar helt eller delvis med ett flertal andra riksintressen. Båda områdena ligger helt inom riksintresseområdet för rörligt friluftsliv/högexploaterad kust som täcker stora delar av kommunen, samt delvis inom det riksintresseområdet för friluftsliv som omfattar yttre delen av Stockholms skärgård, där även ett område av riksintresse för naturvården ingår. Nära det mindre riksintresseområdet för vindkraft (sydöst) ligger Gunnarstenarna som är Natura 2000-område, naturreservat och fågelskyddsområde. Genom det södra området går en större farled av riksintresse. Båda områdena ligger inom totalförsvarets riksintresseområde (sjöövningsområde). Enligt 3 kap. 10 § miljöbalken ges försvarsintressen företräde framför energiutvinning och de båda användningarna bedöms inte kunna samexistera. Det sydligaste området omfattas även av havsplanen, vilken anger försvar och natur som de mest lämpliga användningarna för det specifika området. Riksintressena bedöms vara förenliga med varandra och bedöms heller inte strida mot bestämmelserna i 4 kap miljöbalken.

Kommunen är angelägen om att bidra till produktionen av förnyelsebar el och nationellt finns höga mål för etablering av vindkraft. Innan en etablering kan ske måste flera frågor lösas, exempelvis hur hänsyn kan tas till totalförsvarets intressen, till radarsignaler, farleder, till att farvattnen används som marint skjutområde med mera. Det finns rapporterade fartygsförlisningar, vilket innebär att vrak kan finnas. Runt Öja rör sig flyttfåglar, lax vandrar utmed Öjas västra kust, rundar den södra udden och fortsätter österut och säl finns i området. Områden för riksintresse för vindkraft har även utpekats i havet utanför Trosa, Nyköping och Oxelösund och här planeras för etablering av vindkraftsparker. Planerad utveckling bedöms inte påtagligt försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av anläggningar kopplade till riks-
intresset.

12.4 Riksintresse för industriell produktion, 3 kap. 8§ MB

Oljeraffinaderiet i Nynäshamn utgör riksintresse för industriell produktion. Anläggningens funktion ska bevaras och konkurrerande markanvändning tillåts inte. Planerad utveckling bedöms inte påtagligt försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av anläggningar kopplade till riksintresset.

Riksintresset för industriell produktion överlappar med riksintresset för högexploaterad kust och rörligt friluftsliv enligt 4 kap miljöbalken. Riksintressena bedöms vara förenliga med varandra och bedöms heller inte strida mot bestämmelserna i 4 kap miljöbalken.

12.5 Avfallshantering

Alla system för avfallshantering ska vara trygga, säkra och tillgängliga samtidigt som de uppmuntrar till återvinning och återanvändning. Cirkulär ekonomi får stort utrymme genom att förebygga uppkomsten av avfall och att främja återanvändning. Det avfall som ändå uppstår ska tas tillvara på bästa sätt. En ökad materialåtervinning kräver ökad möjlighet till sortering vilket i sin tur innebär större markanspråk.

12.5.1 Så här gör vi:

• Planerar och utgår från avfallsplan 2021–2030
• Avsätter nödvändiga ytor för avfallshantering i detaljplaneringen
• Integrerar återvinningsstationer och källsorteringsplatser i bostadsområden och stadsdelar. Dessa utformas för att vara trygga, säkra och tillgängliga både för invånare och avfallsinsamlare.

Hanteringen av avfall är en viktig hållbarhetsfråga. Med en mer cirkulär hantering kan avfallsmängderna minska, samtidigt som återanvändning och återvinning kan öka. Kommunen har tillsammans med Botkyrka, Haninge, Huddinge och Salems kommuner en avfallsplan för år 2021-2030. 

Avfallshanteringen i Nynäshamns kommun ska genomsyras av klimatsmarta val och effektiv logistik. Platser och ytor för avfallshantering inklusive förebyggande av avfall, för att nå önskad utveckling inom avfallsområdet reserveras i samhällsplaneringen. Dessa ytor, utrymmen och anläggningar för avfallshantering integreras och samsas med bostäder, verksamhetslokaler, skolor, vägar och annan infrastruktur. 

12.6 Masshantering

I de flesta bygg- och anläggningsprojekt uppkommer schaktmassor. Genom att planera för hanteringen av massor och sträva efter återanvändning och minskat transportarbete finns stora möjligheter att minska miljö- och klimatpåverkan samt sänka kostnader. 

12.6.1 Så här gör vi:

• Beaktar och planerar för en cirkulär hantering av massor i tidiga planskeden och i byggprojekt som kommer att ge upphov till stora mängder schaktmassor.
• Återanvänder uppkomna massor inom det aktuella projektet och i andra hand inom andra lokala exploateringsprojekt så långt som det är möjligt.
• Undviker sprängning och schakt i områden med risk för förekomst av sulfidberggrund eller sulfidlera.

Ytor och områden för masshantering behöver planeras och beaktas i den kommunala planeringen. Ytor för masshantering bör i största möjliga utsträckning vara tillfälliga och strategiskt lokaliserade i områden med mycket exploatering och följa stadens utbyggnad. Vissa bergarter och leror kan innehålla höga halter av sulfid (svavel) och tungmetallhalter. Vid kontakt med syre och vatten urlakas svavel och metaller som kan orsaka stora miljöskador på både grundvatten och dagvatten som följd. Skadorna är svåra och kostsamma att åtgärda i efterhand. Det är viktigt att undersöka förekomsten av sulfidberg/-lera tidigt i planeringsprocessen. Uppkomna massor bör i första hand återanvändas inom det aktuella projektet och i andra hand inom andra lokala exploateringsprojekt. I sista hand bör massorna skickas till en teknisk anläggning för omhändertagande. Hanteringen av massor behöver lyftas tidigt i planeringsstadiet vid exploatering inom kommunen för att minimera mängden överblivna massor. Hänsyn behöver tas till massornas föroreningsgrad, då detta påverkar om och hur massorna kan återanvändas.

13.1 Klimatsmart byggande

Planering, byggande och drift av byggnader och anläggningar ska ske på ett resurseffektivt sätt som minimerar påverkan på klimatet. 

13.1.1 Så här gör vi:

• Minimerar behovet av att bygga nytt genom att genom att bevara och återanvända befintliga byggnader och miljöer. De redan byggda bär på stora initiala investeringar i energi och resurser.
• Återanvänder och återbrukar material där så är fördelaktigt ur ett livscykelperspektiv, till exempel vid renovering, rivning och hantering av massor.
• Väljer förnybara och effektiva byggnadsmaterial, produktionsmetoder och konstruktioner vid ny- och ombyggnation.
• Placerar byggnader på ett sådant sätt att ett optimalt energiutnyttjande kan erhållas och så att topografi och värdefulla natur- och vattenmiljöer bevaras.
• Tillämpar kommunens riktlinjer för hållbart byggande i interna såväl som externa samhällsbyggnadsprojekt och eftersträvar den högsta betygsnivån i så stor utsträckning som möjligt.
• Uppfyller kraven enligt Miljöbyggnad silver eller motsvarande certifiering i kommunens egna projekt.

Bygg- och anläggningssektorn står för cirka 20 procent av Sveriges totala utsläpp av växthusgaser. Klimatpåverkan kommer främst från tillverkningen av material och produkter samt från utsläpp relaterade till energianvändningen i driftsfasen. Sektorn bidrar dessutom till stora utsläpp utomlands genom importvaror. Att bygga hållbart och klimatsmart är följaktligen en förutsättning i omställningen till ett klimatneutralt samhälle.

Det redan byggda bär på stora initiala investeringar i energi och resurser. Att bygga klimatsmart innebär att hushålla med de resurser som finns genom att utgå från det befintliga och i den mån det är möjligt att bevara och återanvända befintliga miljöer och byggnader. Att riva en byggnad för att ersätta den med en ny är inte alltid det bästa valet. Väl gestaltade byggnader och miljöer tål att förändras över tid och kan byggas om istället för att riva och bygga nytt. Vid planering av nya miljöer och byggnader kan resursförbrukning minimeras genom att använda och planera för återbruk och återvinning av material. Energieffektiva byggnader är en god framtidsinvestering som skapar långsiktig hållbarhet. Genom att ställa krav på energieffektivitet i nya byggnader minskas både klimatpåverkan och energikostnader, vilket är hållbart ur såväl ett ekologiskt som socialt och ekonomiskt perspektiv. Sedan den 1 januari 2021 ska alla nya byggnader i EU:s medlemsstater vara så kallade nära-nollenergibyggnader.  Medlemsländerna ska även vidta åtgärder för att stimulera att byggnader som renoveras omvandlas till nära-nollenergibyggnader. Detta innebär att alla nya byggnader ska vara mycket energieffektiva och att ombyggnad ska göras så att byggnadens energiprestanda förbättras betydligt. För myndigheter som äger och använder nya byggnader infördes kraven på nära-nollenergibyggnader redan 2019. 

I takt med att byggnaderna blir mer energieffektiva och att utsläppen från uppvärmningssystemen minskar blir utsläppen från byggskedet allt viktigare för att bedöma byggnaders klimatpåverkan utifrån ett livscykelperspektiv. Att optimera materialval från klimat- och resurssynpunkt, välja rätt material för rätt tillämpningar och att använda material med lång livslängd är några exempel på åtgärder som aktörer inom bygg- och fastighetssektorn kan tillämpa för att reducera utsläppen av växthusgaser under byggskedet. Även översikts- och detaljplanering har betydelse för klimatpåverkan under byggskedet genom att de utgör förutsättningar för markarbeten, transporter med mera. 

För att bidra till ett mer hållbart och energieffektivt byggande ska all nybyggnation i kommunens egen regi ske med höga krav på energieffektivitet. Vidare tillämpar kommunen lokala riktlinjer för hållbart byggande i alla samhällsbyggnadsprojekt. Syftet med riktlinjerna är att säkerställa att allt som byggs i kommunen håller en hög ambitionsnivå på hållbarhetsområdet. 

Vid nybyggnation som genomförs av externa aktörer har kommunen ingen möjlighet att ställa kommunala särkrav.  Detta innebär i korthet att när kommunen som myndighet tillämpar plan- och bygglagen får inga egna krav ställas på de som bygger (exempelvis gällande energianvändning) utöver de bestämmelser som finns i Boverkets byggregler. För att ändå säkerställa att kommunen utvecklas på ett hållbart sätt har kommunens riktlinjer för hållbart byggande utformats så att de även kan tillämpas i projekt som genomförs av externa aktörer. 

13.2 Klimatanpassning

Den globala uppvärmningen medför globala konsekvenser såsom ökande temperaturer, förändrade nederbördsmängder och höjda havsnivåer. I takt med att klimatet förändras ökar även risken för naturkatastrofer i våra städer och samhällen. Värmeböljor, torka, översvämningar, erosion, ras och skred är några exempel på vad vi kan komma att behöva hantera i allt större grad i ett framtida klimat. Hur sårbara vi är beror på hur mycket klimatet förändras, men också på hur väl förberett samhället är för att möta och anpassa sig till nya förutsättningar. Klimatanpassning innebär att anpassa samhället till de förändringar i klimatet vi märker av idag och de som förväntas ske i framtiden. Det kan bland annat handla om skydd mot översvämningar och skred, men även planering av infrastruktur och skydd av dricksvatten och kommunens vattentäkter. Den fysiska planeringen ger möjlighet till långsiktigt och förebyggande arbete med klimatanpassning av befintlig och framtida bebyggelse och infrastruktur.

13.3.2 Nynäshamns stad

Nynäshamns stad är den ort i kommunen som riskerar att påverkas mest vid översvämningar till följd av både en stigande havsnivå och skyfall år 2100. Översvämning kopplat till kustområdet och en stigande havsnivå riskerar främst att drabba större grönområden i Natvik, Nickstabadet, och Svandammen. Vid skyfall förväntas området runt Svandammen översvämmas med utsträckning mot pendeltågsparkeringen, pendeltågspåret och Svandammsparken. En stigande havsnivå riskerar även att översvämma stora delar av gästhamnsområdet. Delar av färjeterminalen ligger i riskområde för översvämning, särskilt vid skyfall. Områden vid Svandammsskolan, främst vid Järnvägsgatan, samt sjukhuset riskerar att översvämmas med uppemot 1 meter. Även Nynäshamns gymnasium riskerar drabbas vid ett skyfall. 

Flera delar av Estö förväntas drabbas i större omfattning av både skyfall- och kustöversvämning med uppemot en meters översvämning. De drabbade områdena innefattar ett flertal vägar och bostadsområden. Området runt vägkorsningen Änggatan/Hamnviksvägen förväntas drabbas i störst utsträckning främst vid skyfall men också kustöversvämning, med risk för över 1 meters översvämning. Översvämningarna sträcker sig vidare norrut längs nästan hela Änggatan där delar av vägen riskerar översvämmas med över 1 meter. Andra vägar på Estö som ligger i riskzonen för översvämning är korsningen Vikgatan/Videgatan, Sandhamnvägen, Sandskogsvägen och Hamnviksvägen. Vid kustöversvämning förväntas längre kustområden översvämmas både runt Gröndalsviken och vidare söderut längs kuststräckan. Även kustområdet i Fagerviken riskerar att översvämmas, särskilt vid ett 100-årsvattenstånd. 

Flera delar av järnvägsspåret mellan Nynäshamn-Gröndalsviken samt Gröndalsviken-Nynäsgård riskerar att översvämmas vid ett skyfall. Även delar avväg 73 samt Nynäsvägen riskerar att översvämmas vid skyfall. 

13.3.3 Ösmo

I Ösmo ort finns flera riskområden för översvämning till följd av skyfall. Områden med risk för översvämning innefattar främst åkermark/jordbruksmark samt grönområden på flera håll i Ösmo. I de bebyggda områdena finns risk för översvämning med uppemot 1 meter i området runt Vanstaskolan, simhallen och kringliggande bostadsområden. Viksängens IP riskerar översvämmas i större utsträckning, med över 1 meter. Delar av järnvägsspåret samt Ösmo pendeltågsstation förväntas översvämmas med mellan 10–70 cm översvämning vid skyfall. Vissa delar av väg 225 samt Nynäsvägen, väg 73, främst vid av- och påfarten till Ösmo ligger riskerar att översvämmas med över 1 meter. 

13.3.4 Landfjärden

Landfjärden kommer främst att beröras av översvämningsrisker kopplat till en stigande havsnivå. Det har inte gjorts någon skyfallskartering för framtida 100-års regn vid år 2100 i Landfjärden utan orten har analyserats genom lågpunktskartering som visar områden där det finns risk för översvämning vid skyfallshändelser. Översvämning kopplat till kustområdet och en stigande havsnivå riskerar främst att drabba ett markområde längs hela tätortens kuststräcka, framförallt i de södra delarna och vid ett framtida 100-års vattenstånd. Både fastigheter och vägar ligger inom det kustöversvämmade området samt delar av skogsmark, jordbruksmark och våtmark. Längs avrinningsområdet (mellan Källhagsvägen och Nynäsvägen) finns även risk för översvämning vid skyfall.

13.3.5 Stora Vika

Översvämningsriskerna i Stora Vika innefattar främst kustområdet där hamnområdet samt badplatsen riskerar att översvämmas på grund av stigande havsnivåer, särskilt vid ett framtida 100-årsvattenstånd. Ett mindre antal fastigheter ligger inom det kustöversvämmade området. Översvämning kopplat till skyfall återfinnas inte i någon större utsträckning i Stora Vika.

13.3.6 Sunnerby och Spångbro, Segersäng, Grödby och Lidatorp

Dessa orter har analyserats genom lågpunktskartering som visar risk för översvämning vid skyfall. I samtliga tätorter görs bedömningen att det främst är åker- och jordbruksmark samt grönområden som ligger i riskområden för översvämning. I Segersäng ligger riskområdena i huvudsak i anslutning till Tärnån. I Sunnerby och Spångbro finns riskområdena i anslutning till Dyån/Fitunaån och Lillån. Längs Nynäsvägen, väg 73, främst vid på- och avfarten vid Segersäng, men även nära Lidatorp ort, finns förutsättningar för översvämning med uppemot 1 meter.

13.3.7 Lägsta grundläggningsnivå

För att minska risken för stora skador och höga kostnader i framtiden till följd av den planering som görs idag anger Nynäshamns kommun en lägsta grundläggningsnivå för nybyggnation i riskområden för översvämning på grund av stigande havsnivå. Nivån gäller för all ny bebyggelse samt samhällsviktig verksamhet. Det ger en tydlig signal till exploatörer, byggbolag och fastighetsägare angående vilka säkerhetsmarginaler som gäller inom kommunens låglänta områden, vilket underlättar för planerade projekt. Säkerhetsnivån är satt till en lägsta grundläggningsnivå på 2,70 meter räknat i höjdsystem RH2000 (höjdvärdena i RH2000 utgår från läget år 2000). Detta följer Länsstyrelsen i Stockholms läns rekommendationer för lägsta grundläggningsnivå längs med Östersjökusten. Om Länsstyrelsens rekommendationer förändras kommer kommunens säkerhetsnivå att revideras i enlighet med detta.

Normalt bör inte underkant på grundsula eller platta (grundläggningsnivå) tillåtas under den angivna nivån.

I områden som bedöms som mycket attraktiva för bostäder eller andra verksamheter kan en lägre grundläggningsnivå eventuellt accepteras om det finns tekniska lösningar som kan säkerställa verksamheternas och byggnadernas funktion vid höga vattennivåer, exempelvis genom invallning eller byggande i tråg. Avsteg från säkerhetsnivån måste motiveras genom exempelvis riskbedömningar, utredningar eller karteringar som påvisar att den planerade exploateringen inte drabbas på ett sätt som innebär risk för hälsa och säkerhet eller att bebyggelsen tar ekonomisk skada i en översvämningssituation.

13.4 Värmeböljor och torka

Den fysiska planeringens potential att minska effekterna av värmeböljor ska tillvaratas. 

13.4.1 Så här gör vi:

• I detaljplanering och förvaltning utformas utemiljöer med fokus på grönska för att skapa skugga och mildra temperaturen vid värmeböljor genom exempelvis plantering av träd, buskar och gräsytor.
• I detaljplanering och förvaltning skapas och bevaras områden med sammanhängande grönstruktur som kyler och dämpar värmen i tätare bebyggelse.
• Vid ny- och ombyggnation utformas och placeras vård- och omsorgsboenden, skolor och förskolor så att inomhustemperaturen inte blir ohälsosamt hög i samband med värmeböljor.

Klimatförändringarna kommer att medföra fler och längre värmeböljor. Värmebölja är ett begrepp som används för en längre period med höga dagstemperaturer. SMHI har beräknat att extremt varma tillfällen som hittills inträffat vart tjugonde år i genomsnitt, kan inträffa vart tredje till femte år i slutet av århundradet. 

Långvariga perioder av värme under sommaren kan orsaka både hälsoproblem och ökad dödlighet. I den byggda miljön förstärks det varmare klimatet ytterligare på grund av den så kallade urbana värmeeffekten. Denna effekt gör att skillnaden i temperatur mellan stad och landsbygd ibland kan vara flera grader. Även inom en stad kan temperaturskillnaderna vara stora beroende på ytmaterial och närhet till träd och grönska. Den fysiska planeringen av stadsmiljön kan följaktligen skapa en grund för en god beredskap för att hantera värmeböljor. 

En ökad medeltemperatur i Stockholms län innebär att perioder med höga dygnsmedeltemperaturer på över 20°C kommer att öka fram till slutet av seklet. Antalet dagar med över 20°C i Stockholms län beräknas stiga till 10–25 dagar per år till 2100 utifrån IPCC:s scenarier för begränsade utsläpp (RCP 4,5) respektive höga utsläpp (RCP 8,5).  

Länsstyrelsen i Stockholms län har gjort en värmekartläggning som visar högsta uppmätta yttemperaturen (vid markytan) under sommarperioden 2013–2018. Värmekartläggningen syftar identifiera områden där värmeöar tenderar uppstå samt belysa skillnader i temperatur mellan olika bebyggelsemiljöer och strukturer.  Värmekartläggningen innefattar tidigare uppmätta temperaturer mellan 20–39°C och inkluderar inte beräkningar för ett framtida klimat. 

Enligt länsstyrelsens värmekartläggning förekommer värmeöar, vid överblick, främst i de centrala delarna av bebyggda områden i kommunen samt i åkermarksområden och grustäkter. I Nynäshamns stad kan värmeöar exempelvis ses i centrumområdet intill sjukhuset, i området runt Telegrafen samt i delar av verksamhetsområdet vid Norvik. Värmeöarnas storlek och utsträckning utmärker sig främst i Sunnerby och Spångbro, i jämförelse med övriga tätorter. Sunnerby och Spångbro är till stor del omringat av öppna fält och åkermark vilket skulle kunna förklara denna utsträckning i höga temperaturer. 

Högre temperaturer ger förutsättningar för en ökning i antal dagar med låg markfuktighet i framtiden vilket innebär en ökad risk för torka och skogsbränder. Under varma perioder förväntas grundvattennivåerna att bli lägre vilket kan innebära en sämre vattentillgång. Vidare kartläggning och riskbedömning av torka, bränder och vattenbrist i Nynäshamns kommun bedöms därmed vara relevant. 

13.5 Ras, skred och erosion

Ett förändrat klimat med mer nederbörd, höjda havsnivåer och ökade flöden i sjöar och vattendrag ökar risken för ras, skred och erosion. För att minska sårbarheten behöver hänsyn tas till de ökade riskerna för ras, skred och erosion vid fysisk planering och utformning av infrastruktur och byggnader.

13.5.1 Så här gör vi:

• Vid planläggning och lovgivning ska hänsyn tas till lokala geotekniska förhållanden.
• Ingen ny bebyggelse ska tillkomma i områden med risk för ras, skred eller erosion utan att en geoteknisk utredning genomförts och eventuella åtgärder vidtagits.
• Konsekvenserna av klimatförändringar ska särskilt beaktas inom riskområden för ras, skred och erosion, till exempel riskutveckling med högre vattenstånd och stora dagvattenmängder vid kraftigare regn.

Ras och skred är exempel på snabba rörelser i jord eller berg som kan orsaka stora skador dels på mark och byggnader inom det drabbade området, dels inom nedanförliggande markområden där massorna hamnar. Erosion är den nednötning och borttransport av jord och berg i landskapet som orsakas av bland annat rinnande vatten, vågor, vind och is. Erosion kan orsaka problem för bebyggelse och infrastruktur och indirekt leda till ras och skred längs vattendrag, klintkuster och branta sluttningar. 

SGI har gjort stabilitetskarteringar kopplat till ras och skred inom Nynäshamns kommun. Karteringarna identifierar översiktligt områden med förutsättningar för ras och skred inom kommunens potentiella utbyggnadsområden i dagens klimat. Att ett område har förutsättningar för ras och skred innebär att det inte kan säkerställas att stabiliteten i området är tillfredsställande. SGI har även kartlagt områden med förutsättningar för erosion i dagens klimat i kommunen. 

Baserat på SGI:s karteringar samt kommunens klimat- och sårbarhetsanalys från 2009 ger det här avsnittet en översiktlig beskrivning av förutsättningarna för ras, skred och erosion i kommunens tätorter. Inom de områden som bedömts ha förutsättningar för ras- och skredrisker behöver stabiliteten klargöras närmare för berörd befintlig bebyggelse. Detta gäller även för områden där ny exploatering planeras så att eventuella riskområden kan undvikas eller förebyggande åtgärder vidtas. Om marken inte med säkerhet kan klassas som stabil bör stabilitetsförhållandena och behoven av kompletterande utredningar utredas.

13.5.2 Orterna

I Nynäshamns stad har förutsättningar för ras och skred identifierats i hamnområdet. Området omfattar Svandammen, järnvägen, gästhamnen och färjehamnsområdet och sträcker sig även från färjehamnsområdets norra delar upp mot bostadsområdet mellan Nynäsvägen och Lövlundsvägen. Vidare bedöms det finnas förutsättningar för skred längs Kvarnbäcken, Estös västra kust och vid våtmarksområdet Alhagen. 

För de kuststräckor som studerats i kommunens översiktliga risk- och sårbarhetsutredning finns sammanfattningsvis mycket begränsade områden med förutsättningar för erosion på stränder i kommunen. För delar av Nickstaviken kan erosion påverka ett område cirka 25–30 meter från strandlinjen vid badplatsen om inga åtgärder vidtas. Vid två områden på Fagervikens västra sida bedöms erosion kunna omfatta en bredd längs stranden av cirka 15–20 meter. Här finns vissa byggnader och anläggningar som kan påverkas av erosion. Det finns behov av att närmare studera erosionsförhållandena och eventuellt vidta åtgärder för att skydda kuststräckan mot erosion. Dessutom kan stränder behöva förstärkas för att motstå framtida vattenståndshöjningar och förhindra översvämning.

I Ösmo finns förutsättningar för ras och skred i området från Stationsvägen och norrut mot Muskan. Riskområdet täcker bostadsområdet norr om Stationsvägen och längs Sjöndalsvägen samt grönområden och en fotbollsplan. Vidare finns förutsättningar för låg stabilitet i två obebyggda områden: vid Muskans södra delar väster om Sjöuddsstigen och vid ett område med sluttande lerterräng öster om Skogsvägen. 

I Spångbro har förutsättningar för ras och skred identifierats längs Dyån/Fitunaån och Lillån. Området täcker mark med bebyggelse och vägar. 

I Segersäng finns ett område med förutsättningar för ras och skred längs Tärnån och ett längs med järnvägen – från pendeltågsperrongen södra del till den norra plankorsningen.  

I Landfjärden finns områden med förutsättningar för ras och skred längs Kolbottenån och Ådalabäcken samt utmed kusten.  

I Grödby finns ett mindre område med förutsättningar för ras och skred vid den södra delen av Fagersjön.

I Stora Vika finns förutsättningar för ras och skred centralt i tätorten längs med Bondängsvägen. Riskområdet täcker även fotbollsplanen och bebyggelse. Det bedöms även finnas förutsättningar för ras och skred i området vid båtklubben samt kring brand-dammarna.  

I Lidatorp bedöms det finnas förutsättningar för ras och skred i delar av landsvägen som trafikeras av kollektivtrafiken och går parallellt med väg 73 samt kringliggande grönområde/åkermarkområde. Vidare finns förutsättningar för ras och skred i de södra delarna av Reginavägen samt kringliggande grönområden och bostadshus. Även vid delar av Klövstavägen samt kringliggande fastigheter och grönområde bedöms det finnas förutsättningar för ras och skred. Vidare finns förutsättningar för ras och skred längs Älvvikssjön och anslutande vattendrag. 

14 Risker, hälsa och säkerhet

I arbetet för hållbar utveckling är det viktigt att integrera miljö- och riskfaktorer i planeringen för att inte äventyra människors hälsa och säkerhet. Flera av dessa faktorer omfattas av fastställda gränsvärden och nationella riktlinjer som följs och tillämpas oberoende av översiktsplanen. Då gränsvärden och lagstiftning kontinuerligt förändras och revideras anges dessa inte närmare i översiktsplanen.

De olika miljö- och riskfrågor som är viktiga att uppmärksamma vid efterföljande detaljplanering och tillståndsprövning redovisas övergripande i översiktsplanen. Störningar och risker kommer att beaktas i vid planering och tillståndsprövning så att bebyggelsen inte blir olämplig.

14.1.1 Så här gör vi:

• Följer Länsstyrelsens rekommendationer om när risker ska utredas samt om bebyggelsefria zoner vid vägar och järnvägar där farligt gods transporteras.
• Genomför markundersökning vid planläggning på eller invid potentiellt förorenade områden för att säkerställa att marken är lämplig för exploatering.
• Följer skyddsavstånd vid farliga och miljöfarliga verksamheter. (Se vidare i Riskstrategi för markanvändning/bebyggelse nära farlig och miljöfarlig verksamhet i Nynäshamn stad.)
• Ajourhåller planeringsunderlaget kring farlig och miljöfarlig verksamhet kontinuerligt.
• Genomför specifika riskanalyser för områden med miljöfarlig verksamhet eller samhällsviktig verksamhet som kan påverkas av naturolyckor. I analyserna ska hänsyn tas till konsekvenser av klimatförändringar och behovet av åtgärder klargöras.
• Följer räddningstjänstens rekommendationer gällande bland annat tillgång till brandvattenförsörjning, framkomlighet och krav på särskilda brandskyddsåtgärder i områden med lång framkomsttid.
• Verkar för att godtagbara ljudnivåer uppnås som stödjer önskvärd bebyggelseutveckling och att olägenhet för människors hälsa kan undvikas. Vid planläggning ska ljudmiljön vägas in i bedömningen. Barns tillgång till god ljudmiljö ska särskilt beaktas.
• Åtgärder för att reducera de risker som följer av ett förändrat klimat behöver utredas närmare, exempelvis genom en klimatanpassningsplan.

Vid all fysisk planering tas hänsyn till risker. All exploatering ska baseras på ett medvetet risktagande, vilket innebär att en bedömning görs som leder till något av följande ställningstaganden:

• Riskerna bedöms som obefintliga eller så små att ingen vidare analys eller åtgärd behövs.
• Riskerna bedöms kräva vissa skyddsåtgärder, så som exempelvis utökat brandskydd i de områden som har långa framkomlighetstider för räddningstjänsten. Åtgärderna kan genomföras utan djupare analys av riskerna.
• Riskerna bedöms som så stora att en djupare analys (riskanalys) ska genomföras för att bedöma lämpligheten i placeringen, alternativt behovet av särskilda skyddsåtgärder.

14.2 Farligt gods på land och vatten

Kommunen följer länsstyrelsens riktlinjer för planläggning intill vägar och järnvägar där det transporteras farligt gods. Det innebär bland annat att riskerna ska beaktas vid all planläggning inom 150 meter från väg och järnväg där det transporteras farligt gods. Vägledningen innehåller även rekommenderad markanvändning närmare än 150 meter, men riskerna varierar beroende på platsens förutsättningar och behöver beaktas i varje enskilt fall.

För transport av farligt gods finns ett rekommenderat vägnät med primär­ och sekundärleder. I kommunen är väg 73 och väg 225 primärleder och väg 539 klassad som sekundärled. Farligt gods transporteras även utanför det rekommenderade vägnätet för att nå målpunkterna. Därför ska risker beaktas även längs dessa anslutningsvägar. Risker kring farlederna med tungt och farligt gods måste också beaktas vid planering av till exempel bostäder och anläggningar för fritidsbåtar.

Mängden farligt gods som transporteras i kommunen har ökat på senare år, främst på grund av utbyggnaden av Norviks hamn. I planerna ingår att farligt gods även ska köras på järnvägen, vilket måste beaktas i framtida planläggning. 

I och runt Östersjön transporteras och hanteras stora mängder farligt gods, med tyngdpunkt på olja. Antalet transporter ökar och hamnanläggningarna i länderna runt Östersjön utvidgas efterhand. Det finns risk för att en olycka med stora mängder utläckande olja sker ute till havs eller från hamn där konsekvensen blir att skärgården blir kontaminerad. En gemensam oljeskyddsplan för Södertörns kustkommuner finns framtagen, för att så effektivt som möjligt hantera konsekvenser av en oljeolycka. Sjöfart med farligt gods kommer att öka, men det bedöms inte medföra betydande risker inom farlederna.

14.3 Buller

Buller är ljud som uppfattas som störande. Vad som uppfattas som buller kan variera från person till person. Buller kan vid höga och/eller långvariga nivåer påverka vår hälsa. Regler om buller finns i såväl plan- och bygglagen som miljöbalken och förordningar, såsom miljökvalitetsnormer för omgivningsbuller. För olika kategorier av buller finns också riktvärden för bullernivåer vid bostadsbyggnader. 

Kommunen verkar för att godtagbara ljudnivåer uppnås som stödjer önskvärd bebyggelseutveckling och att olägenhet för människors hälsa kan undvikas. Vid planläggning ska ljudmiljön vägas in i bedömningen.

Den största bullerkällan i Nynäshamns kommun är omgivningsbuller och kommer från trafik på vägar och gator men även från hamnar och fartyg, järnväg och verksamheter. Verksamhetsmark och industrier ligger traditionellt placerade i utkanten av orterna, så som Kalvö eller Vansta , vid oljeraffinaderiet och Norviks hamn. Utveckling av ny verksamhetsmark planeras därför inom dessa befintliga verksamhetsområden eller i anslutning till redan bullerutsatta områden så som invid väg 73. På så sätt kan störningar från befintliga och nya verksamheter i kommunen minimeras.

För att uppnå god boendemiljö i den täta stads- eller ortsmiljön kan bullerstörningar från väg och järnväg minskas genom hur ny bebyggelse placeras och utformas så att bebyggelsen utgör själva bullerskyddet för resterande del av fastigheten eller kvarteret. Med detta skapas tystare uteplatser och lekmiljöer kopplat till exempelvis bostäder och skolor. Barn behöver bra utemiljöer som inbjuder till lek, både vild som lugn. Därför ska barns tillgång till god ljudmiljö särskilt beaktas i planeringen. Tillgängligheten till lugnare ljudmiljöer som ger förutsättningar för återhämtning och rekreation finns bland annat i närnaturen inom Nynäshamns stad och Ösmo men också utanför den täta stads- eller ortsmiljön i större friluftsområden och så kallade tysta områden. I översiktsplanen under kapitel Blå- och grönstruktur finns närmare beskrivet om tysta områden i kommunen.

14.4 Luft

Miljökvalitetsnormer för luft regleras i luftkvalitetsförordningen (2010:477). I förordningen anges både gräns- och målvärden för luftkvalitet. Miljökvalitetsnormerna för utomhusluft syftar till att skydda människors hälsa och miljön. Luftföroreningar som gör att miljökvalitetsnormer överskrids uppstår framför allt i städer och orter, där det i huvudsak är trafiken som bidrar med höga utsläpp, men även vedeldning i till exempel braskaminer bidrar till utsläpp av miljö- och hälsoskadliga ämnen. 

Enligt de luftkvalitetsmodelleringar som har gjorts för Nynäshamns kommun av Östra Sveriges luftvårdsförbund är luftkvalitén i kommunen bra och under miljökvalitetsnormernas gränsvärden vad gäller föroreningar av kväveoxider och PM10 (SLB analys, 2024). I dessa modelleringar är utsläpp från sjöfarten inräknade.

14.5 Förorenad mark

Ett förorenat område kan bestå av mark, grundvatten, ytvatten, sediment och byggnader. Med förorenad mark avses områden eller byggnader som är så förorenade att de kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Föroreningarna har ofta uppkommit på grund av tidigare verksamheter på platsen.

En del av kommunens områden som har befarats vara förorenade har inventerats och klassats enligt den så kallade MIFO-modellen (metodik för inventering av förorenade områden). I Länsstyrelsens EBH-databas finns cirka 240 förorenade eller potentiellt förorenade objekt inom Nynäshamns kommun.  

De främsta områdena i kommunen där det finns risk för förorenad mark är där det funnits eller finns hamnrelaterad verksamhet så som båtvarv eller båtuppläggning, äldre verkstadsindustri eller verksamhet kopplad till oljeraffinaderiet. Även platser där det funnits plantskolor eller gamla deponier finns kända inom kommunen.

14.6 Miljöfarliga och farliga verksamheter

Med miljöfarlig verksamhet menas, enligt miljöbalken, verksamhet som kan medföra utsläpp eller andra störningar från mark, fast egendom eller fasta anläggningar på ett sätt som kan innebära olägenhet för människors hälsa eller miljön. Vilka typer av anläggningar som omfattas anges i bilagan till förordningen om miljöfarlig verksamhet. Södertörns miljö­ och hälsoskyddsförbund ansvarar för tillsynen över miljöfarliga verksamheter i kommunen och håller även en aktuell förteckning över dessa.

Farlig verksamhet är sådan verksamhet som kan innebära fara för att en olycka ska orsaka allvarliga skador på människor eller miljö. Det är länsstyrelsen som fattar beslut om vilka anläggningar som utgör farlig verksamhet enligt 2 kap. 4 §, lagen om skydd mot olyckor. I kommunen finns två anläggningar klassade som farliga verksamheter tillika så kallad Seveso­verksamhet enligt Sevesolagstiftningen; oljeraffinaderiet och LNG-­terminalen. En Sevesoverksamhet bedöms utgöra en större risk än andra farliga verksamheter. De båda anläggningarna ligger i direkt anslutning till Nynäshamns stad. För att hantera de risker som finns med anläggningarna har kommunen tagit fram en riskstrategi som stöd i kommande planering för att bättre kunna bedöma lämplig lokalisering av framtida bebyggelse. Riskstrategin togs fram 2013 och är fortfarande aktuell. Strategin tar hänsyn till de ökade volymer av farligt gods som Norviks hamn innebär, även om beräkningarna bygger på prognoser från planeringsskedet. En förändring sedan riskstrategins framtagande är att Destination Gotland nu använder flytande gas (LNG och LBG) som drivmedel. Detta kan förändra riskbedömningen och vid planering i närheten av Gotlandsterminalen eller transportvägarna dit ska riskerna bedömas på nytt. Planeringsunderlaget kring farlig och miljöfarlig verksamhet, så som riskstrategin för Nynäshamns stad, behöver ajourhållas kontinuerligt så att liknande tillkommande och förändrad verksamhet uppmärksammas och kan tas hänsyn till i fördjupande riskbedömningar.

14.7 Klimatrelaterade risker

Risker så som översvämning, ras och skred samt värmebölja beskrivs i kapitlet Klimatpåverkan och klimatanpassning.

14.8 Livsmedelsproduktion och beredskap

Tillgången till jordbruksmark minskar i världen, samtidigt som befolkningen växer och behovet av livsmedelsproduktion ökar. Jordbruksmarker som av olika anledningar inte brukas aktivt idag, kommer med ett förändrat klimat i världen sannolikt bli allt viktigare för beredskap gällande vår livsmedelsförsörjning. I en alltmer föränderlig värld kan vi inte heller helt förlita oss på import, utan den jordbruksmark som vi har måste i någon mån kunna bära vår livsmedelsförsörjning. 

Lokala livsmedelskedjor behöver fungera även i kris, lantbrukarna behöver kunna fortsätta sin produktion och förutsättningar för transporter både till och från gårdarna behöver fungera även i kristider.

Jämte Miljöbalken ställer den nationella livsmedelsstrategin (Prop. 2016/17:104) krav på att den totala livsmedelsproduktionen ska öka, samtidigt som relevanta nationella miljömål nås. Flera förslag till förändringar i lagstiftningen pågår för att stärka livsmedelsberedskapen, bland annat ett stärkt kommunalt ansvar och ett ökat skydd av jordbruksmark. Utifrån detta perspektiv är det viktigt att minimera permanent negativ påverkan på jordbruksmarken. Exploatering av jordbruksmark är irreversibel och är en global och nationell resurs som måste förvaltas långsiktigt.

14.8.1 Jordbruksmark

Jordbruksmarken och det öppna landskapet är en del av kommunens identitet med viktiga natur-, kultur- och rekreationsvärden, men också av stor betydelse för livsmedelsproduktion. Förutom själva marken är också jordbrukets anläggningar viktiga att beakta i sammanhanget, så som gårdar, markavvattningsföretag, slakterier, förädlingsindustri, lager, livsmedelsbutiker, gårdsbutiker osv.

14.8.2 Så här gör vi:

• Brukningsvärd jordbruksmark ska bevaras för att trygga livsmedelsförsörjningen.
• Ny bebyggelse ska huvudsakligen tillkomma i anslutning till befintlig sammanhållen bebyggelse för att bevara förutsättningarna för jord- och skogsbruk.
• Prioriteringar ska göras för att möjliggöra jordbrukets fortsatta drift genom generationsskifte.

Det finns gott om jordbruksmark runt om i hela kommunen och särskilt runt vattendragen. Av kommunens landareal består 15,4% av jordbruksmark vilket motsvarar 5 540 hektar. Det största sammanhängande jordbruksområdet ligger vid Spångbro och består av en stor sammanhängande slätt i Dyån/Fitunaåns dalgång. Riksintresse för kulturmiljövården, Sorunda-Stymninge (AB 11) sammanfaller i hög grad med nuvarande odlingslandskap. Den höga uppodlingsgraden är ett bärande uttryck för riksintresset vilket gör åkermarken känslig för nedläggning av pågående drift eller omläggning till produktion av energiskog och andra högväxande grödor.

Mindre jordbruksområden finns också i de smala sprickdalar som är karakteristiska för fastlandet i kommunen, bland annat utmed Nynäsvägen mellan Nynäshamns stad och Hammersta och sydost om Grödby. Stora delar av jordbruksmarken i kommunen kan betraktas vara tätortsnära och dessa har speciell betydelse om befintliga livsmedelskedjor inte fungerar och alternativ måste skapas. 

14.8.3 Är jordbruksmarken brukningsvärd?

Enligt 3 kap 4 § miljöbalken får brukningsvärd jordbruksmark endast tas i anspråk för bebyggelse eller anläggningar om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och detta behov inte kan tillgodoses på ett (från allmän synpunkt) tillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk. 

Enligt lagstiftningen måste följande frågor besvaras i planeringsprocessen för jordbruksmark som riskerar att exploateras: 

• Är marken brukningsvärd jordbruksmark?
• Är det ett väsentligt samhällsintresse som tillgodoses genom exploateringen?
• Kan behovet tillgodoses på ett annat sätt som är tillfredställande från allmän synpunkt genom att annan mark används?

Länsstyrelsen Stockholm har tagit fram Vägledning för jordbruksmark i den fysiska planeringen i Stockholms län (rapport 2023:8). I vägledningen beskrivs den lagstiftning som berör jordbruksmarken i den fysiska planeringen, hur bedömningen om jordbruksmarken är brukningsvärd kan göras och hur hanteringen av jordbruksmark i planprocessens olika skeden, från regional till kommunal nivå, bör gå till. Regionen Stockholm och Länsstyrelsen har också sammanställt digitala kart- och informationsunderlag i en webbapplikation Jordbruksmark i fysisk planering – Stockholms län. Bland annat redovisas jordbruksmarkens arealer, exploatering av jordbruksmark, historik, jordarter, avkastningspotential med mera. Kart- och informationsunderlagen kan vara användbara när jordbruksmarken och dess värden ska beaktas och prövas mot andra allmänna intressen. 

14.9 Energiproduktion, riskobjekt och annan beredskap

Beredskap inom energiproduktion, dricksvatten och avlopp beskrivs under kapitlet Teknisk försörjning.

Riskobjekt omfattar sådana objekt eller verksamheter som ska skyddas, det rör sig om både så kallad samhällsviktig verksamhet och om riskkällor som, om de utsätts för en oönskad händelse, kan förvärra konsekvenserna av det inträffade. Ett exempel kan vara att räddningstjänsten inte kan genomföra en insats för att undsätta drabbade av en översvämning om själva stationen översvämmats. I kommunen finns ett flertal vatten- och avloppsanläggningar samt pumpstationer inom områden med risk för naturolyckor. Förorenade områden är i vissa fall belägna vid randen av utredningsområden för ras och skred, men inga miljöfarliga verksamheter ligger inom områden som markerats som riskområden.

Kommunen har två så kallade Sevesoanläggningar: oljeraffinaderiet och LNG-terminalen. Båda dessa anläggningar behandlas i den riskstrategi som togs fram i arbetet med den fördjupade översiktsplanen för Nynäshamns stad. Riskstrategin är i stora drag aktuell. Omställningen till förnybara drivmedel utvecklas och behöver beaktas vid planering och tillståndsprövning.

Såväl livsmedels- som skogsproduktion kan påverkas eller involveras i händelse av kris, så som brand, översvämning, sjukdomsutbrott och liknande. Jord- och skogsföretagare har ofta värdefull kunskap kring framkomlighet och vägnät eller ett maskininnehav som kan blir användbart i många typer av kriser.

Skyddsrum är utrymmen som ska skydda befolkningen i krig. Skyddsrummen är i första hand en möjlighet i områden som är svåra att utrymma, till exempel större orter eller städer. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har ett övergripande ansvar för landets skyddsrum. Det är dock den enskilda fastighetsägaren som äger skyddsrummet och ansvarar för att underhållet. En fastighetsägare kan vara privat eller kommunal. Det kan också vara en bostadsrättsförening. Idag finns skyddsrum inom Nynäshamns stad. Det har inte byggts några nya skyddsrumsplatser i Sverige sedan 2002. Många av de skyddsrum som finns behöver moderniseras. Det utreds ifall det ska byggas fler skyddsrum eller om nuvarande skyddsrum ska kompletteras med andra former av skydd. 

I händelse av krig och kris kan det bli svårigheter med att bedriva begravningsverksamhet om det bland annat blir behov av ett stort antal begravningsplatser samtidigt. Det kan dock vara svårt att förutse hur stor markreserv som behöver finnas. I anslutning till kommunens befintliga begravningsplatser finns kapacitet att utöka markytorna ytterligare då de ligger i utkanterna av stad och ort. Enligt Begravningslagen behöver den församling som är huvudman för begravningsverksamheten hantera beredskapsförberedelser som behövs under höjd beredskap. 

Riskhanteringsrådet i Nynäshamns kommun består av representanter från Sevesoanläggningarna och de större färjebolagen, Södertörns brandförsvarsförbund, Polisen, Kustbevakningen och Nynäshamns kommun. Syftet med rådet är i första hand att genom samarbete öka krishanteringsförmågan vid större kritiska händelser.

14.10 Riksintresse för totalförsvaret, 3 kap. 9§ MB

Mark- och vattenområden som är av riksintresse för totalförsvaret ska skyddas mot åtgärder som påtagligt kan försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av anläggningarna, eller påtagligt motverka totalförsvarets intressen. Riksintressen för totalförsvarets militära del omfattar bland annat skjutfält och övningsområden till havs. Vissa riksintressen kan på grund av sekretess inte redovisas öppet. Bland annat gäller det radarsystem och kommunikationssystem. Hela landet är samrådsområde för objekt högre än 20 meter utanför samlad bebyggelse respektive 45 meter inom samlad bebyggelse. Vid planering och lovgivning inom totalförsvarets samrådsområden ska dialog föras i tidigt skede mellan kommunen och Försvarsmakten.

Planerad utveckling bedöms inte påtagligt försvåra tillkomsten eller utnyttjandet av anläggningar kopplade till riksintresset. 

Riksintresset för totalförsvaret överlappar i vissa geografiska områden med riksintresset för högexploaterad kust, rörligt friluftsliv och Natura 2000 enligt 4 kap miljöbalken, samt med riksintresse för naturvården, kulturmiljö, friluftsliv, yrkesfiske, energi och kommunikation enligt 3 kap miljöbalken. Riksintressena bedöms vara förenliga med varandra och bedöms heller inte strida mot bestämmelserna i 4 kap miljöbalken.

Generellt bedöms skillnaden mellan planförslaget och nollalternativet som liten vad gäller miljökonsekvenser. Planförslagets utvecklingsstrategier och utvecklingsinriktningar pekar i en riktning där utveckling av kommunen ska ske på ett långsiktigt hållbart sätt. Kommunens stora natur- och kulturvärden ses som en resurs som ska värnas och utvecklas. Markanvändningen har fokus på förtätning och utnyttjande av befintlig infrastruktur. Jämfört med nollalternativet pekar kommunen i utvecklingsstrategi tydligare än i nollalternativet mot en långsiktigt hållbar samhällsutveckling. Jämfört med nollalternativet bedöms planförslaget i stort medföra oförändrade eller positiva