Invasiva arter

Invasiva arter är växter och djur som inte hör hemma i svensk natur och som sprider sig lätt och hotar den biologiska mångfalden. Exempel på invasiva arter som är vanliga i Nynäshamns kommun är jätteloka, parkslide, jättebalsamin och blomsterlupin.

Kommunens och fastighetsägarens ansvar

Det är viktigt att vi tillsammans bekämpar spridningen av invasiva arter. Kommunen har ansvar för bekämpning på kommunal mark. Utanför kommunal mark är det fastighetsägarens ansvar.

Rapportera förekomst av invasiva arter

Rapportera gärna in till kommunen om du hittar en invasiv växt i närheten av exempelvis lekplatser, badplatser och annan kommunal mark. Skicka då ett mejl till kontaktcenter@nynashamn.se. Skicka gärna med bilder av fyndet. 

Om du hittar invasiva arter i naturen är det också bra om du rapporterar in det till Artportalens sida invasivaarter.nu.

Bekämpa invasiva arter

Invasiva arter är ofta svåra att bekämpa och det är viktigt att du gör på rätt sätt för att inte förvärra spridningen. På naturvårdsverkets webbplats hittar du information om hur du ska gå till väga.

Det gäller när du ska slänga invasiva växter

Du får slänga maximalt tre exemplar väl förpackat i förslutna plastpåsar i restavfallet hemma. Är växterna fler än tre åker du med dem i väl förpackade förslutna plastsäckar till en återvinningscentral. Kontakta personalen och berätta att du har med dig invasiva växter så visar de dig till rätt container.

Det är inte tillåtet att slänga trädgårdsavfall i naturen utanför din egen tomt - det bidrar till spridandet av invasiva arter. På SRV:s webbplats hittar du information om hur du ska gå till väga.

Blomsterlupinen utgör ett hot mot biologisk mångfald då den konkurrerar ut växter i de miljöer som den trivs i, som till exempel vägkanter och järnvägsbankar. På sikt kan blomsterlupin påverka vegetationen där den etablerat sig på grund av sin förmåga att binda kväve och därmed gödsla marken. I de naturligt magra jordarna som den vanligen växer i kan tillskottet av kväve exempelvis göra att ängsblommor ersätts av mer kväveälskande växter.

Blomsterlupinen hotar även andra växter genom att de lockar till sig pollinerare, som hellre besöker blomsterlupin än inhemska blommor.

Dessutom innehåller blomsterlupin alkaloider, som kan vara giftiga för får och nötkreatur. Den kan även vara allergiframkallande för människor.

Jättebalsamin kan bli upp till 2,5 meter, växter i stora bestånd och kan sprida sig över långa avstånd.

Jättebalsamin är listad på EU:s förteckning över invasiva främmande arter, vilket innebär att den är förbjuden att importera, sälja, odla, transportera, använda, byta och sätta ut i naturen.

Jätteloka är listad på EU:s förteckning över invasiva främmande arter, vilket innebär att den är förbjuden att importera, sälja, odla, transportera, använda, byta och sätta ut i naturen.

Jättelokan är storväxt och kan bilda mycket stora och täta bestånd. Dess växtsaft kan i kombination med solljus orsaka svåra blåsor på huden. Jättelokan påverkar den biologiska mångfalden negativt då den snabbt breder ut sig och kväver övrig vegetation

Parkslide är en seglivad växt med mycket stor spridningskraft, som snabbt kan ta över stora områden och tränger ut andra arter. Den är ett problem i trädgårdar och i infrastruktur och är mycket svår att bekämpa. Naturvårdsverket rekommenderar att du avstår från att plantera parkslide.

Om du redan har den på din mark ska du inte röra den om du inte absolut måste. Sannolikheten att du sprider den är större än att du lyckas få bort den. Växten triggas igång av åtgärder som till exempel att gräva, bekämpa med hett vatten, gift eller på annat sätt störa rötterna.

Vitfingrad brackvattenskrabba är en mycket liten krabba från USA:s östkust som tros ha kommit till bland annat Sverige via fartygens barlastvatten. Arten är en så kallad invasiv art eftersom den har få naturliga fiender. Krabban är aggressiv i sina möten med andra djur och kan ibland uppträda i stora mängder.

Krabban är mycket liten. Som vuxna blir de som mest två centimeter breda över ryggen. Ryggskölden är bredare än den är lång, och nästan platt framtill. Färgen är brun till grönbrun (olivfärgad) och klorna har vitaktiga spetsar. Den ena klon är alltid större än den andra.

Om du ser en vitfingrad brackvattenskrabba bör du rapportera in fyndet och sedan avliva den genom att krossa den med ett hårt föremål.

Sidan senast ändrad:

Sidan senast ändrad: