Invasiva arter

Jättelokan kommer från västra Asien och Östeuropa och kan bli upp till 3 meter hög. Den har stora flikiga blad och mycket stora vita blommor som sitter samlade i en flock. Den liknar inhemska arter som kvanne, strätta och björnloka, men är betydligt större. Blomningen sker i juli till september. Jättelokan kan växa i många olika miljöer förekommer i nästan hela Sverige. Oftast ses den längs vägkanter, järnvägsbankar, fuktängar och stränder.

Jättelokans växtsaft kan i kombination med solljus orsaka svåra brännskador och ärr på huden.

Jätteloka är listad på EU:s förteckning över invasiva främmande arter, vilket innebär att den är förbjuden att importera, sälja, odla, transportera, använda, byta och sätta ut i naturen.

Har du jätteloka i din trädgård - då är du skyldig att ta bort den på din egen tomt och se till att den inte sprider sig ut i naturen. Läs på ordentligt hur du ska göra och använd skyddskläder och skyddsglasögon.

Jättebalsamin kommer från västra Himalaya och är en upp till 2,5 meter hög växt med rosa blommor och lite rödaktig stjälk. De växer i täta bestånd som täcker i princip all annan vegetation. Blomningen sker i juni till september och när fröna är mogna slungas iväg upp till 7 meter bort. Jättebalsamin växer i stora bestånd och ses ofta vid fuktig, näringsrik miljö: vid åstränder, nära dammar, sjöar, diken samt i sumpskogar eller sänkor. Även i gamla komposter eller gödselstackar.

Jättebalsamin är listad på EU:s förteckning över invasiva främmande arter, vilket innebär att den är förbjuden att importera, sälja, odla, transportera, använda, byta och sätta ut i naturen.

Har du jättebalsamin i din trädgård – då är du skyldig att ta bort den på din egen tomt och se till att den inte sprider sig ut i naturen. Ta bort den innan den sätter frö. Den är lätt att rycka eller gräva upp.

Läs mer om jättebalsamin och hantering av den på Naturvårdsverkets webb:

Parkslide härstammar från östra Asien och är en mycket invasiv växt. Arten trivs i många miljöer, men bäst i fuktig näringsrik miljö som åstränder, vägkanter, längs diken eller i sänkor. Det stora rotsystemet gör att den kan hitta vatten på stora djup och växer därför bra även på relativt torr mark.

Parkslide kan förväxlas med jätteslide som också är en invasiv växt. Båda påminner om bambu, men med stora blad som är äggformade med uttagen spets (parkslide) eller har hjärtform (jätteslide). Parkslide skjuter flera meter höga skott på vår och försommar och blommar i september till oktober med små, vita blommor som sitter samlade i yviga, greniga klasar som växer ut från bladvecken.

Parkslide, jätteslide och hybridsilde är listade på EU:s förteckning över invasiva främmande arter, vilket innebär att de är förbjudna att importera, sälja, odla, transportera, använda, byta och sätta ut i naturen.

Parkslide sprids mycket lätt med sina rötter och stamdelar, en mycket liten rotdel kan ge upphov till en ny planta. Parkslide är svår och dyr att bekämpa. Det finns ingen bekämpningsmetod som säkert fungerar och därför är rådet att låta den vara om den inte verkar sprida sig. Sannolikheten att du sprider den är större än att du lyckas få bort den. Växten triggas igång av åtgärder som till exempel att gräva, bekämpa med hett vatten, gift eller på annat sätt störa rötterna. Om du måste bekämpa så vänta inte för länge och planera det noga innan du börjar

Lövplattmask (Obama nungara) är en invasiv främmande art som härstammar från Sydamerika och hittades första gången i Sverige hösten 2024. Den äter daggmaskar, snäckor och sniglar, vilket kan skada ekosystemet och påverka jordbruket negativt.

Lövplattmasken är beige och mörkt brun med svarta längsgående linjer på ovansidan, medan undersidan är beige. Som fullvuxen är den cirka 5–8 cm lång och cirka 0,5 cm bred. Yngre individer är betydligt mindre, cirka 0,5–1,5 cm lång och som nykläckt är den bara runt 1 mm. Den lever på jordytan och hittas i naturen oftast under träbitar, stenar och löv. Lövplattmasken är mest aktiv efter skymningen och glänser i lampsken.

Lövplattmasken är listad på EU:s förteckning över invasiva främmande arter, vilket innebär att den är förbjuden att importera, sälja, odla, transportera, använda, byta och sätta ut i naturen.

Har du hittat lövplattmask? Fota och rapportera in dit fynd. Sedan kan du lägga den i en burk och hälla över kokande vatten. Använd handskar vid insamling, slemmet kan vara irriterande för huden.

Mink är ett mårddjur från Nordamerika som är ett av de största hoten mot den biologiska mångfalden i skärgårdsmiljöer och särskilt mot markhäckande fåglar. Minken är anpassad för ett liv vid vatten och är en god simmare. Pälsen är mörkbrun och glänsande och den har en vit fläck på hakan. Hannen är 34–45 cm lång, honan är ungefär hälften så stor och 31–38 cm lång. Mink skiljs från uttern genom sin betydligt spetsigare nos och mer jämntjocka svans.

Den 7 augusti 2025 lades mink till på EU-förteckningen över invasiva arter av unionsbetydelse. Mink omfattas av en förlängd införselperiod, vilket innebär att förbuden börjar gälla den 7 augusti 2027. Mink kommer därmed vara förbjuden att ha, importera, sälja, odla, transportera, använda, byta och sätta ut i naturen. Mink är att betrakta som en art med stor spridning i Sverige, vilket innebär att den är undantagna kravet på utrotning. Åtgärder kommer därför att behöva prioriteras på särskilda platser. Naturvårdsverket kommer att utreda och ta fram så kallade hanteringsprogram som utgör riktlinjer för den långsiktiga hanteringen av mink.

Jakt på mink är tillåten året om men bäst är tidigt på våren, innan fåglarna häckar. På din egen mark kan du sätta upp minkfällor. För att sätta upp fällor eller på annat sätt jaga mink måste du ha ett statligt jaktkort.

Blomsterlupin härstammar från Nordamerika och är en stor, uppseendeväckande ört med kraftiga stjälkar som kan bli mellan 0,5 till 1,2 meter hög. Den känns främst igen på sina höga, toppställda blomspiror och sina fingrade blad. Blomningen sker i juni till augusti, oftast med blå, lila eller rosa blommor. Ofta växer den på mager mark i vägkanter, järnvägsbankar och på hyggen.

Blomsterlupin omfattas av den nationella förteckningen över invasiva främmande arter. Privatpersoner, som till exempel trädgårdsägare, får låta blomsterlupin växa och reproducera sig inom den egna fastigheten, men den får inte sprida sig därifrån.

Har du blomsterlupin i din trädgård – se till att den inte sprider sig till angränsande fastigheter genom att plocka blommorna innan de bildar frön eller ta bort växten helt.

Vresrosen är en storväxt och mycket taggig buske från nordöstra Asien som kan bli upp till två meter hög. Arten växer på sandiga och grusiga stränder och dyner, men även på steniga och klippiga stränder. Den har också etablerat sig utmed vägar, järnvägar och vid byggen och åkerkanter. Vresros blommar juni till september med rosa eller vita blommor. Det finns sorter och hybrider av vresros som inte är invasiva.

Vresros omfattas av den nationella förteckningen över invasiva främmande arter. Förbuden gäller inte frösterila hybrider med vresros. Privatpersoner, som till exempel trädgårdsägare, får låta vresros växa och reproducera sig inom den egna fastigheten, men den får inte sprida sig därifrån.

Växten är svår att bli av med. Den är mycket härdig och har kraftigt rotsystem som är svårt att få bort. Den sprider sig med rotskott men även långa sträckor via fåglar som gillar nyponen och frön som flyter med i vatten.

Har du vresros i din trädgård – se till att den inte sprider sig till angränsande fastigheter genom att klippa toppskott, plocka nyponen eller ta bort växten helt genom att gräva upp den.

Kanadensiskt gullris kommer ursprungligen från Nordamerika och blir cirka 50–200 centimeter hög. Växten kännetecknas av de otaliga, små och gula blomkorgarna som sitter på grenar i toppen på växten. Bladen sitter direkt på stammen och är långsmala, sågtandade och cirka 20 centimeter långa. Blomningen sker i september till oktober och växer på många olika sorters marker, både torra och fuktiga. Vanligast är att hitta den vid vägkanter, på banvallar, övergivna fält och i liknande miljöer. Kanadensiskt gullris sprids främst med frön, men små fragment av jordstammen kan också slå rot.

Kanadensiskt gullris omfattas av den nationella förteckningen över invasiva främmande arter. Privatpersoner, som till exempel trädgårdsägare, får låta den växa och reproducera sig inom den egna fastigheten, men arten får inte sprida sig därifrån.

Har du kanadensiskt gullris i din trädgård – se till att den inte sprider sig till angränsande fastigheter genom att ta bort blomställningarna innan de blommar eller ta bort växten helt genom att gräva upp den.

Vitfingrad brackvattenskrabba är en mycket liten krabba från USA:s östkust som tros ha kommit till Sverige via fartygens barlastvatten. Krabban är aggressiv i sina möten med andra djur och kan ibland uppträda i stora mängder.

Krabban är mycket liten. Som vuxna blir de som mest två centimeter breda över ryggen. Ryggskölden är bredare än den är lång, och nästan platt framtill. Färgen är brun till grönbrun (olivfärgad) och klorna har vitaktiga spetsar. Den ena klon är alltid större än den andra. Krabborna lever bland skyddande stenar och växtlighet på grunda bottnar, ner till 35 meters djup. De är allätare som lever på dött organiskt material, alger och små ryggradslösa djur som havsborstmaskar och musslor.

Vitfingrad brackvattenskrabba är inte upptagen på den svenska förteckningen eller EU:s förteckning över invasiva främmande arter. Om du ser en vitfingrad brackvattenskrabba bör du dock rapportera in fyndet och sedan avliva krabban genom att krossa den med ett hårt föremål.