Invasiva arter

Blomsterlupinen utgör ett hot mot biologisk mångfald då den konkurrerar ut växter i de miljöer som den trivs i, som till exempel vägkanter och järnvägsbankar. På sikt kan blomsterlupin påverka vegetationen där den etablerat sig på grund av sin förmåga att binda kväve och därmed gödsla marken. I de naturligt magra jordarna som den vanligen växer i kan tillskottet av kväve exempelvis göra att ängsblommor ersätts av mer kväveälskande växter.

Blomsterlupinen hotar även andra växter genom att de lockar till sig pollinerare, som hellre besöker blomsterlupin än inhemska blommor.

Dessutom innehåller blomsterlupin alkaloider, som kan vara giftiga för får och nötkreatur. Den kan även vara allergiframkallande för människor.

Jättebalsamin kan bli upp till 2,5 meter, växter i stora bestånd och kan sprida sig över långa avstånd.

Jättebalsamin är listad på EU:s förteckning över invasiva främmande arter, vilket innebär att den är förbjuden att importera, sälja, odla, transportera, använda, byta och sätta ut i naturen.

Jätteloka är listad på EU:s förteckning över invasiva främmande arter, vilket innebär att den är förbjuden att importera, sälja, odla, transportera, använda, byta och sätta ut i naturen.

Jättelokan är storväxt och kan bilda mycket stora och täta bestånd. Dess växtsaft kan i kombination med solljus orsaka svåra blåsor på huden. Jättelokan påverkar den biologiska mångfalden negativt då den snabbt breder ut sig och kväver övrig vegetation

Parkslide är en seglivad växt med mycket stor spridningskraft, som snabbt kan ta över stora områden och tränger ut andra arter. Den är ett problem i trädgårdar och i infrastruktur och är mycket svår att bekämpa. Naturvårdsverket rekommenderar att du avstår från att plantera parkslide.

Om du redan har den på din mark ska du inte röra den om du inte absolut måste. Sannolikheten att du sprider den är större än att du lyckas få bort den. Växten triggas igång av åtgärder som till exempel att gräva, bekämpa med hett vatten, gift eller på annat sätt störa rötterna.

Vitfingrad brackvattenskrabba är en mycket liten krabba från USA:s östkust som tros ha kommit till bland annat Sverige via fartygens barlastvatten. Arten är en så kallad invasiv art eftersom den har få naturliga fiender. Krabban är aggressiv i sina möten med andra djur och kan ibland uppträda i stora mängder.

Krabban är mycket liten. Som vuxna blir de som mest två centimeter breda över ryggen. Ryggskölden är bredare än den är lång, och nästan platt framtill. Färgen är brun till grönbrun (olivfärgad) och klorna har vitaktiga spetsar. Den ena klon är alltid större än den andra.

Om du ser en vitfingrad brackvattenskrabba bör du rapportera in fyndet och sedan avliva den genom att krossa den med ett hårt föremål.